När man blir äldre så sägs långtidsminnet bli förstärkt medans närminnet minskar i kapacitet, det senare minnet kan förstås irritera när det avtar och blir då en ständigt återkommande påminnelse om att nu börjar du bli gammal och gaggig på allvar. Nåväl, jag är väl inte så hårt drabbad ännu, jag kan fortfarande komma ihåg det mesta av vad jag har skrivit upp på veckoinköpslistan om jag nu har råkat "glömma" den hemma, hahaha.
L-minnet har börjat göra sig mer och mer påmint och då oftast vad det gäller personer som man en gång för länge sedan umgåtts med under en längre tid och som jag satte kompisetikett på. Kompisskapet har vid några tillfällen fått en abrupt upplösning med hårda ord som avslut, ibland har det upphört tvärt av i plötslig total tystnad och i icke igenkännande när man oförhappandes har stött på dem, i exv en butik.
Såhär i efterhand kan man förstås undra över varför och av vad anledning man då tidigare umgåtts med de här personerna, det kan vara svårt att förklara/förstå.
Det lär ju vara vanligt att syskon som har vuxit upp tillsammans och varit "familia" inte har någon tätare kontakt under resten av livet. Man möts vid begravningar och när ev arv ska delas, inte sällan kan det bli rejäla konfrontationer och livslånga trätor och det ibland för rena skitsaker. Jag ska berätta om några plötsligt uppkomna kompisuppbrott i kommande blogginlägg.
