söndag 16 januari 2011

Vinterbilder från Pataholm Dec 2010


OBS! Dubbelklick på bilderna ger maximal storlek, enkelklick mera anpassad till bildskärm.
Att besöka Pataholm är medicin för både kropp och själ, kanske speciellt för öra och öga. För örat måste den närmast totala tystnaden vara lika läkande som vilka örondroppar som helst, kanske att öronläkarna skulle skriva ut recept på några dygns vintervistelse i den minsta av Sveriges f.d. köpingar. För ögat finns det mycket att ta in och njuta av som ögongodis, ser man sedan platsen genom sökaren på en kamera blir allt mer koncentrerat och avskärmat från det som eventuellt stör i idyllen Pataholm.
Något som stör/irriterar är tv-antennerna, dessa spretande metallskelett måste väl ändå ha varit föremål för diskussion om deras negativa inverkan på den unika 1800-tals miljö som finns bevarad i Pataholm. Det är dags för Pataholmsborna att agera för att få digital-tv och bredband via nedgrävd kabel.

Tydligen var det så, förr i tiden, att stuprännor var dyrbarheter som man såg sig tvungen att snåla in på. Möjligen kan det vara så att Ålem:s Hembygdsförening har en skral ekonomi vilket orsakar dylika konstruktioner. Trapphuset mellan huskropparna är säkert en efterhandskonstruktion då den ser ut att vara i trängsta laget. Visst människorna på 1800-talet var inte så storväxta och feta som nutidsditona är, kanske att trapphuset på bilden då var av tillfredsställande storlek.

Medan jag tar den här bilden kommer det en snabbtrippande kvinna i 30-års åldern uppdykandes bakifrån, hon säger något i stil med "en stor och ful stjärna" eller var det kanske "en stor och en ful stjärna". Tja, skit det samma!




Bokstäverna i tak/golvbrädan ser 1800-tals mässiga ut, undras vad står de för. Säkert har medlemmarna i Ålem:s Hembygdsförening rett ut betydelsen och vart brädan kan tänkas komma ifrån. Kanske att brädan kommer från ett förlist fartyg eller kanske att svaret är så simpelt som, från en packlår.







När jag tog den här bilden så bryts tystnaden i Pataholm helt plötsligt av vilda vrål å tjut och revolver/bösskott. Samtidigt hörs en välkänd röst från vildavästern filmens storhetsdagar - John Wayne:s lite skrovliga hesa sävliga stämma ljuder över det vintriga Pata. Vilken ljudchock!

Inga kommentarer: