För några år sedan blev jag helt apropå kontaktad av en av Mönsterås Kommuns anställda, detta på arbetstid, en vardag, han var arbetsklädd, typ som en vaktmästare, reparatör, förstås var han belamrad med verktyg i alla fickor samt dito hängandes i bältet. Platsen för det plötsligt uppstådda sammanträffandet och samtalet med den här personen är på parkeringen utanför Mönsterås Hälsocentral. Jag befinner mig i min bil i väntan på att skjutsa hem min mor som är där för provtagning.
Nå väl, jag känner väl igen den här figuren då vi har arbetat på samma företag under 1970-talet och de tre första åren av 1980-ditot. Den kommunanställde tar kontakt genom att knacka på sidorutan, jag öppnar upp rutan, min första tanke är, "kul, en bekant från förr som vill snacka". Men det är inte väder och vind och minnen från tiden på MM han vill kommunicera. Personen i fråga går rakt på sak, han är ytterst ivrig att få framföra något som han uppenbarligen tycker är viktigt för honom att få berätta om, han är dessutom spydig och hånfull. Det visar sig att han av "någon" har blivit informerad om en för mig lite snöplig händelse som utspelade sig i skärgården utanför Västervik för ca 40 år sedan, detta i lagunen vid ön "Päronholmen". OBS!(Vid detta tillfälle/episod var jag i sällskap med tvåmannabesättningen/sambopar på Albin 25:an "Vitesse" från Timmernabben.)
Lögnversionen: Jag får av den spydige kommunanställde skitsnacksförmedlaren här ovan veta att jag i panik skulle ha hoppat överbord från min båt för att fånga upp en ankarlina som helt och fullt gått i sjön utan att vara fastgjord i båten. Jag skulle då för en billig ankarlina och en blyplätt låtit min båt en Monark 69 MS( då åren omkring 1980 värd ca 100 000 sek) för maskin med backslaget i för framåtdrift gå rakt in i granitberget vid ön "Päronholmen". Denna här ovan av den kommunanställde framförda versionen av episoden med "Ankarlinan" är inget annat än dikt och förbannad lögn.
Här är den sanna versionen: Samboparet i Albin 25:an har jag träffat på några dagar tidigare vid "Vippholmarna". Skepparen i badkaret Albin 25 kände jag sen tidigare då han som jag själv arbetade på MM liksom den kommunanställde här ovan. Efter någon dag vid Vippholmarna flyttar vi på oss upp till St Brändö och där på utsidan in i en liten vik med namnet "Buren". Dagen efter går vi vidare upp till "Päronholmen", väl där låter jag Albin 25:ans besättning först klara av akterankarläggningen och sin stävförtöjningen mot berget innan jag själv ska göra likaledes. Jag har gjort klart med förtrampar och stävstege och lagt i akterankaret som är en sk "blyplätt", jag glider sakta fram mot berghällen medans ankarlinan löper ut från sin plats i ett plastspann. Kvinnan i Albin 25:an står bered att hjälpa till med de framlagda förtamparna, hon gör så, båten ligger bom stilla. Jag vänder mig om för att ta hand om ankarlinan, vad ser jag då, jo, jag ser hur den sista metern av ankarlinan ringlar sig över sittbrunnssargen och försvinner ur sikte, alltså ner i vattnet. Jag tar ett blixtsnabbt beslut om att hoppa överbord för att få tag i ankarlinan då den är av typen "sjunklina", detta beslut taget då båten ligger still och hålls av kvinnan på land. Jag får tag i linan, fäller ut akterstegen, tar mig upp i båten och lägger fast linan i akterpollaren. Hela manövern, hoppa i drickat, få tag på linan, ta mig upp i båten, göra fast linan tog mig uppskattningsvis ca 15-20 sek. Det var snabbt och resolut handlat av en då snabb, vig och stark skeppare på Monark 69:an "FRIDA".
P.S. Den kommunanställde antyder vid det här tillfället, på parkeringen utanför Hälsocentralen, det att det skulle ha förekommit något fuffens mellan mig och kvinnan på A25:an! Kan den misstanken vara drivkraften bakom lögnversionen här ovan - kanske det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar