VENUS SKEPPARE EN GENUINT ÄKTA SEGLARE

För större bilder och bildspel, vä-klicka på någon av bilderna. Bilderna är tagna med en Canon Eos 40D, objektiv Canon 18-135 IS samt Tamron 70-300 VC.
Upphovsrättslagen gäller för alla bilder och text på denna blogg!

Lars Lind, ägare till segelskutan VENUS är förmodligen den enda av Sveriges nuvarande skutseglare som i reale har upplevt det äkta gamla skutseglarlivet. Lars berättade att han åren runt 1960 mönstrade på sin första segelskuta, han fortsatte med att segla träskutor i fraktfart så länge som det fanns dylika i trafik, vilket innebär en bit in på 1970-talet. Ja, skutorna var givetvis försedda med motor och i de flesta fall också med styrhytt.
Sista segelskutan han seglade med i yrkessjöfart var en fyrmastare, Lars mönstrade på detta segelfartyget här i Mönsterås(lastning vid T-bryggan på Oknö pga djupgåendet) då fartyget låg här för lastning av sågade trävaror från Rosendalssågen. Lars som är en sann gammaltraditionell skutseglare meddelade att han seglar sin VENUS utan hjälp av moderna navigationshjälpmedel som GPS, radar, elektroniska sjökort, inte ens en VHF-radio vill han ha med. Lars som är född 1942 tycker att han blev född minst 80 år för sent, han hade velat vara med på den tiden då segelfartygen var dominerande på haven.

Lars har utnyttjat varje skrymsle och vrå för att få med så mycket lök, potatis och sill det är möjligt, till och med i den ytterst lilla skansen var det stuvat med öländska läckerheter.

En rök å värmepaus i skansen då och då var av nöden, vädret i slutet av november 2011 var så som det brukar vara vid den här tiden, rått och kallt.

P.S. När jag höll på med att fotografera Lars och Venus detta år försöker en infödd kuggåsmönsteråsare knuffa mig i hamnbassängen. S-Niska som varit ombord på VENUS och handlat ett spann sill av Lars ska till att passera mig på sin cykel. Jag står vid detta tillfälle ca en meter från kajkanten tittandes i kamerasökaren när jag hör någon säga "akta dig", i ögonvrån ser jag en hand på min vänstra sida, handen som tillhör S-Niska söker min axel. Jag reagerar tillräckligt snabbt och undviker knuffen så pass att handen bara träffar mig på skuldran, S-Niska finner inte sitt förväntade stöd vilket gör att S-Niska förlorar balansen och är ytterst nära att själv hamna i det vinterkalla vattnet - beklagar verkligen att S-Niska klarade sig från ett för honom välbehövligt kallvattendopp, ja, kanske att det hade blivit hans sista dopp, mig likgiltigt.

Höstäpple

Bild:Höstäpple som förmodligen blivit kvarlämnat till småfåglarna samt säkert utan tanke också till nöje för oss omkringsmygande amatörfotografer.
OBS! COPYRIGHT, upphovsrättslagen gäller för alla bilder och texter på denna blogg.
Skärmdump för privat bruk är dock tillåten.
För större bild vä-klicka på bilden. Bilden är tagen med en Canon 40D försedd med ett Canon EF-S 18-135, bländare 5,6, slutartid 1/125 sek, inzoomat till 135 mm.

Stora problem med Vildsvin och Bloggare på H-Måla

Blev igår informerad av golfbaneägaren på Högemåla att vildsvinen ställt till stora skador på 6-hålsbanan(P&P), detta hade skett under natten till lördagen 10-9-2011. Han golfbaneägaren, delgav också vid detta tillfälle mig och övriga närvarande golfspelare på Rangen, att somliga Bloggare var att jämföra med de tidigare i detta inlägg omnämnda svinen. Han golfbaneägaren har varit ovanligt tyst och tillbakadragen under denna säsong, 2011. Han g-b-ä har under 2011 kört sina mobila arbetsredskap i vida cirklar runt undertecknad vilket har noterats med tillfredsställelse - (ja, detta med tanke på vad som tidigare har skett). Orsaken till de vida svängarna runt undertecknad visade sig bero på att han g-b-ä lovat sig själv heligt och dyrt att aldrig mer tala med den för honom så förhatliga Bloggare som i sin tidigare berättelse skrivit att han g-b-ä "snikat till sig en och annan kaffetår" av golfklubben.
Löften, är vad jag förstått, till för att brytas, men att bryta ett löfte man givit sig själv måste väl ändå ses som självdestruktivt.

Svensk flagga på Danskbyggd skuta

För större bild, vänsterklicka två ggr på bilden.

Vårbruk på Strömsrum

OBS! Bilden ska helst ses uppförstorad, väklicka två ggr på bilden. Bilden tagen med en CANON 40D,objektiv TAMRON AF SP 70 - 300/4 - 5,6 Di VC USD, brännvidd 300 mm, f/9.
Häftigt ekipage det här, traktor och ringvält som framförs i dam och rök på det gigantiskt stora åkerhavet NV om Srömsrum:s gods.

Påskhelgen 2011

Facit från påskhelgens egna utförda aktiviteter: två golfrundor, en kortare fotoutflykt samt de vanliga dagliga förekommande sysselsättningarna.
Upplevt genom andras försorg: de kristnas envetna klockringande i tid och otid samt att någon av de närmast boende grannarna vid 20:30 tiden på lördagskvällen hårt attackerade en vägg med ett 15-tal slag eller sparkar. Ja, vad som kan ha föranlett denna missnöjesyttring är givetvis inte helt lätt att sia om, kanske att den/de vuxna ilskbattingen/arna konstaterade att han/hon/de alla inte är smartare än 5:te klassare.

Husbrand på Torget Mönsterås

Bilden tagen 18:57. Kamera Canon Power Shot S2 IS.


Denna bild är tagen 5 min senare kl 19:02.

Bilder från Kvarnholmen Kalmar okt 2003

För större bilder vä-kl på bilderna. Bilderna är tagna 29 okt 2003 med en helautomatisk Olympus C-220 zoom, 2MP.
Bild 2. Kommer nu inte ihåg vad antikvarien på bilden hette(tillägg:namnet på antikvarien är, Claes Ågren), men minns att han alltid var vänlig, trevlig och språksam trots den totala oredan(ett rent kaos) som rådde där inne. Problemet vid besök var att det var i det närmaste omöjligt att ta sig fram bland alla böcker som låg instabilt staplade i 1,5m höga drivor på hela golvytan från entrédörren till de innersta vrårna. Det var bara antikvarien själv som med långa kliv och ibland hoppande tog sig hjälpligt fram.
Antikvariatet låg på Södra Långgatan.








Bild 5. Det här huset kallar jag för "Ånglokomotivhuset" då översta delen liknar ett gammalt ånglokomotiv. Vem kan ha fått för sig att bygga ett sådant här märkligt hus inne på historiska Kvarnholmen och hur har man kunnat få bygglov då huset så markant avviker från övrig bebyggelse. Kanske att det är en SJ-anställd loktokig nörd med röd sossepartibok ständigt medförd i kavajens innerficka som låtit bygga det här charmiga huset.
Bild 6. Västerport en dag i aug 1543. Kanske att Nils Dacke:s vid stegling avhuggna huvud hänger där ovanför portöppningen.

Mångmiljonvinst skulle göra mig lycklig

Såg att den himmelslängtande skribenten på MB i sitt senaste inlägg "Hyckleriet kring pengar" önskar sig att vinna en rejält tilltagen mångmiljonvinst från något av alla de spel om pengar som finns tillgängliga för de som drabbats av speldjäveln. Hans innerliga önskan om rikedom är sprungen ur en önskan att kunna realisera sina profana materiella drömmar samt att kunna köpa sig fri från de förnedrande plågoandarna på Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Ja,han är knappast ensam om att önska sig den möjligheten, det är miljontals svenskar som spelar pengaspel varje dag. Till och med jag spelar och drömmer dagdrömmar om ett mindre bekymmersamt liv, ett liv långt bort från den svenska förtidspensionärens instängda koncentrationsläger liknande liv. Dock har jag genom några ytterst starka verklighetsnära drömmar(s.k. sanndrömmar) fått uppleva hur det är att vinna stora mångmiljonvinster. Jag kan bara säga att det är en helt fantastiskt underbar upplevelse, en eufori utan någon som helst begränsning, man svävar som på de högsta fjäderlätta sommarmolnen, befriad från tyngden av kroppsliga och mentala barlaster, ja, som en gigantisk energiinjektion var upplevelsen.
Uppvaknandet och återgången till det verkliga livet var inte helt lätt att acceptera vare sig fysiskt eller psykiskt, minns att jag i flera veckor efteråt var drabbad av en aldrig tidigare upplevd nedstämdhet och fysisk nedsatthet, det var som att man varit nedkyld en längre tid och långsamt tinade upp, det gjorde helt enkelt jäkligt ont i reale att vara vaken.

MB-skribenten redogör ganska så detaljerat för hur han skulle disponera sina nyvunna miljoner, säkert har han länge och väl fantiserat/dagdrömt om detta och med tiden konstaterat att önskelistan blir allt längre och längre och med det också en markant ökning av det önskade antalet vunna miljoner.
Nu i helgen var det ju möjligt att vinna 125 mille på LOTTO + Joker den s.k. "Drömvinsten", sannolikheten för att en sådan vinst faller ut är givetvis ytterst liten men den finns där och lockar givetvis. Har för mig att "drömvinsten" föll ut vid sex tillfällen förra året 2010, högsta utbetalade summan vid ett av dessa tillfällen låg på ca 200 miljoner till en vinnare.
Ja, vad skulle man kunna köpa för 200 mille, ja, det är inte så särskilt svårt att sätta sprätt på den summan om man vill det. Var inne på bostadssajten Booli.se och kollade som hastigast vad en schyst bostadsrätt på Östermalm i S-holm kostar i dagsläget, en 250 m2 stor dito vindslägenhet begärde man 33 mille för, spanade också in ett skärgårdsställe för ca 15 mille, ja snabbt som ögat vart man av med 48 miljoner.
När man ändå var på spenderhumör så köpte jag också Hallberg å Rassy:s största segelbåt, deras nya 64:a för ca 30 mille, men man kan ju inte alltid slösegla så jag inhandlade också en snabbgående motorbåt byggd i stål, en holländsk Jan van der Stadt på lika många fot som HåR och för lika många miljoner, ja så var det bara 92 mille kvar.
Men, man kan ju inte bara bo i Sverige när man är multimiljonär så jag vände blickarna mot varmare nejder och hamnade i den Västindiska ö-världen, Aruba. Naturligtvis vill man ha sin egna kobbe med hamn, golfbana, flygfält och orkansäker bungalow, ja, det kostade mer än jag hade kvar så det blev till att sälja båtarna och bostadsrätten, kvar blev några tiotals miljoner vilka snart kommer att gå åt till att muta div myndighetspersoner med samt till frikostig dricks till de många och snygga bruna bönorna därstädes.

Ja, inte är det det minsta svårt att göra av med några hundra mille sek, inte ens några hundra miljarder vore några som helst svårigheter att spendera.

En mycket rolig historia från Varjager:s blogg

Nedanstående ytterst roliga och mycket träffande historia hittade jag på Varjager:s blogg som jag länkar till här på min blogg.


Fem kirurger diskuterar vilka patienter som är bäst att operera.

Den första kirurgen säger:
Jag gillar att ha revisorer på operationsbordet eftersom när du öppnar dem är allt inuti numrerat.

Den andre svarar:
- Jo, men du skulle pröva elektriker! Allt inuti dem är färgkodat.

Den tredje kirurgen säger:
- Nej, jag tycker verkligen att bibliotekarier är bäst, allt inuti dem ligger i alfabetisk ordning.

Den fjärde kirurgen menar på att:
- Vet ni, jag gillar hantverkare. Killarna har alltid förståelse när det blir några delar över i slutet, likaså när arbetet tar längre tid än vad du har lovat.

Den femte kirurgen tystar de tidigare med att hävda att:
- Ni har fel allihopa. Politikerna och cheferna här i landstinget är de som är lättast att operera. De har ingen hjärna, inget hjärta, ingen stake och inte någon ryggrad. Dessutom har de bara två rörliga delar, munnen och röven och det spelar ingen roll om du byter plats på dem.

Varjager

Källa: Varjager:s blogg

Bilder från Golfåret 2010

OBS! För större bilder vä-klicka på bilderna, ett klick skärmanpassad, ytterligare ett vä-kl ger maxstorlek. De 10 första bilderna är tagna med en Canon S2IS,5MP, övriga med en Olympus c-220 Zoom, 2MP.

Bild 1. Ringdans med golfklubba eller golfkurs för nybörjare? Ja, det kan nog vara bådadera, inte helt fel i så fall då dansträning säkert skulle ge mer smidighet och koordinationsförmåga.


Bild 2. Vy från 9 hålets tee, ser läckert ut i vårgrönskan. Ett hål jag hade bra utdelning på under 2010. Facit: ett första + ett andra pris närmast flagg/hål i tävlingssammanhang. På detta mitt favorithål skattar jag min träffsäkerhet/greenträff till att vara 80%.


Bild 3. Vy från hål 9, damtee, riktning öster.


Bild 4. Åttonde hålets green i förgrunden.


Bild 5. Två duktiga golfare från Blomstermåla som hålat ut. Tomas, flagghållaren har jag spelat några ronder med under året, han slår grymt långt och hyfsat rakt, det som då och då fattas honom är spelet på green, när han fixat närspelet är han snabbt nere på lågt singelhcp.


Bild 6. Hål 6. Lättaste hålet enligt slopen. För min egen del blev det ett mardrömshål, hamnade jag inte i den stora slånbärsbusken till höger så vart det bunkerträff eller att jag bara kom halvvägs, träffade jag green studsade bollen upp i skogsdungen. Anledning, grenarna från den stora eken alldeles till höger om röd tee störde mig enormt mycket. Banägaren har nu lovat att den eken ska vara nedsågad till denna säsong, 2011 - ja,ja!


Bild 7. Området i förgrunden och mycket mer än så skulle förra året varit iordningställt för pitch, chip och bunkerträning, tvivlar på att det ens blir klart i år, 2011.
Likaså skulle ett 8 - 10 m högt skyddsnät varit uppsatt från bollboden och längs med södra sidan av rangen, kommer säkert att dröja några år till innan det kommer på plats.


Bild 8. Utbyggnad av Mönsterås GK:s klubbhus pågår. Ja, inte är det mycket till klubbhus om man jämför med andra golfklubbars diton. För fem sex år sedan när byggandet av banan kommit igång presenterades ett betydligt flådigare och mycket större klubbhus. Minns att det var ett sluttningshus/sutteräng med 3 våningsplan samt försett med en stor altan mot rangen. Vad jag kommer ihåg var det klubbhuset till största delen sponsrat av företagen och skogsbönderna i kommunen. Förmodligen drogs den sponsringen in pga att banbygget sinkades några år. Men, de baracker/stugor som kommunen skänkt och golfklubbens medlemmar byggt om duger gott för den minimala verksamhet som förekommer i byggnaderna. Kan tänka mig att det finns långt gångna tankar på att nyutbygget i en ganska så snar framtid kommer att bli föremål för ytterligare bygginsatser. Uterummet kommer säkert att förvandlas till ett ombonat kontorsrum vilket frigör mer utrymme för caférörelsen. Kan också se att ett verandatak kommer att byggas ut över den stensatta delen framför klubbhuset, ja den som lever får se.




Bild 10. Man kan inte säga annat än att det bjuds på vackra vyer och byggnader där uppe vid Högemåla. Den byggnad som skymtas genom gren och lövverk är Ragnar Bengtssons väl underhållna ladugård, ett smycke som pryder det omkringliggande kulturlandskapet.


Bild 11. Prisutdelning efter seniorgolfarnas(tisdagsgolfens) finalspel den 9 Oktober. Gjorde denna dag en skral insats, 31 poäng. Dock var jag även denna gång nöjd med mitt spel på nionde hålet där jag på första rundan gjorde par, samt en birdie på andra rundan vilket ger 7 poäng enbart på detta hål. Vann andra pris på närmast flagg på hål 9.


Bild 12. De båda klassvinnarna Rune Rener och Bertil Arvidsson skakar tass efter det att Mikael Myllenberg gett dem vart sitt kuvert med okänd innehåll i. Själv vann jag den 3-bollsask som ligger till hö om blomkrukan.



Bild 13. Seniorgolfarna bjöds efter prisutdelningen på en utomordentligt god Gulaschsoppa, samt en hutt Karlshamns Flaggpunsch.
Kända ansikten på bilden är från hö - vä: Mikael Myllenberg, Rune Rener, Einar Dahlberg, Roine Axelsson, Jan Andersson, Stig(bilskoleläraren),därefter syns skulten på Folke Folkesson.
Kända och okända bakhuvuden i raden till vänster från vä - hö: Tommy Magnusson, Mörtzell, Morgan Sund, Bertil Arvidsson, Tomas(B-måla), okänd.

Vinterbilder från Strömsrum Dec 2010

OBS! Dubbelklick på bilderna ger maxstorlek, ett klick, varierad storlek.
Bilderna är tagna med en Canon EOS 40D bestyckad med Canon EF-S 18 - 55IS + Canon EF 70 - 210.
Strömsrums gods med sitt träslott från 1700-talet, omkringliggande ladugårdsbyggnader och parkliknande miljöer är ett ständigt återkommande fotoresmål för åtskilligt många amatörfotografer. Strömsrum skulle kunna bli en riktig turistmagnet, det av tegel bygga mejeriet är som klippt och skuret för att hysa ett Gästgiveri, ett Å-Cafe i den rödfärgade byggnaden på bild 3 med möjlighet till bad i ån vore inte heller fel, en gårdsbutik i samma byggnad skulle passa utmärkt bra.


Till vänster, Mejeriet. Övervåningen är bebodd. Vid en ev kommande gästgiveriverksamhet borde givetvis lägenheten/erna tas i anspråk för rumsuthyrning.
OBS! Gästgiveri-idéen är bara en tanke som dök upp, alltså inget jag hört som skulle vara på gång.

Vinterbilder från Pataholm Dec 2010

OBS! Dubbelklick på bilderna ger maximal storlek, enkelklick mera anpassad till bildskärm.
Att besöka Pataholm är medicin för både kropp och själ, kanske speciellt för öra och öga. För örat måste den närmast totala tystnaden vara lika läkande som vilka örondroppar som helst, kanske att öronläkarna skulle skriva ut recept på några dygns vintervistelse i den minsta av Sveriges f.d. köpingar. För ögat finns det mycket att ta in och njuta av som ögongodis, ser man sedan platsen genom sökaren på en kamera blir allt mer koncentrerat och avskärmat från det som eventuellt stör i idyllen Pataholm.
Något som stör/irriterar är tv-antennerna, dessa spretande metallskelett måste väl ändå ha varit föremål för diskussion om deras negativa inverkan på den unika 1800-tals miljö som finns bevarad i Pataholm. Det är dags för Pataholmsborna att agera för att få digital-tv och bredband via nedgrävd kabel.

Tydligen var det så, förr i tiden, att stuprännor var dyrbarheter som man såg sig tvungen att snåla in på. Möjligen kan det vara så att Ålem:s Hembygdsförening har en skral ekonomi vilket orsakar dylika konstruktioner. Trapphuset mellan huskropparna är säkert en efterhandskonstruktion då den ser ut att vara i trängsta laget. Visst människorna på 1800-talet var inte så storväxta och feta som nutidsditona är, kanske att trapphuset på bilden då var av tillfredsställande storlek.

Medan jag tar den här bilden kommer det en snabbtrippande kvinna i 30-års åldern uppdykandes bakifrån, hon säger något i stil med "en stor och ful stjärna" eller var det kanske "en stor och en ful stjärna". Tja, skit det samma!




Bokstäverna i tak/golvbrädan ser 1800-tals mässiga ut, undras vad står de för. Säkert har medlemmarna i Ålem:s Hembygdsförening rett ut betydelsen och vart brädan kan tänkas komma ifrån. Kanske att brädan kommer från ett förlist fartyg eller kanske att svaret är så simpelt som, från en packlår.







När jag tog den här bilden så bryts tystnaden i Pataholm helt plötsligt av vilda vrål å tjut och revolver/bösskott. Samtidigt hörs en välkänd röst från vildavästern filmens storhetsdagar - John Wayne:s lite skrovliga hesa sävliga stämma ljuder över det vintriga Pata. Vilken ljudchock!