Kostnader för Skäggiga flyktingbarn contra Äldre vårdtagare i Mönsterås kommun

I debatten som uppstått kring barnflyktingmottagandet i den Skånska Kommunen Vellinge så har också kostnaderna för dylik idioti pressenterats - på följande länk redovisas hårresande kostnadsfakta http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6104788.ab

Kostnaden för svenska staten per flyktingbarn placerat på speciellt kommunalt boende är som följer, kommunen får: "60 000"sek i månaden = "720 000"sek per år, utöver månadspengen betals det ut en årlig engångssumma per barn om "500 000"sek. Den årliga kostnaden är nu uppe i "1 220 000"sek per sk barn vilket ger en totalkostnad om nätt 3 miljarder för de 2400 barn som beräknas ta sig till Sverige. Utöver dessa pengar betals också riktade bidrag till God man, landsting, socialtjänst och skola - ja, det finns säkert fler bidrag som generöst delas ut till dessa sk barn/ankare.

Hur stor kostnaden för de riktade bidragen är uppges inte, men för några år sedan gjorde Kalmar Kommun en utredning kring totalkostnaden för ett sådant här barnflyktingboende. Kalmar Kommun kom då fram till en kostnad om ca "1 500 000"sek per barn och år. Om Kalmar Kommuns kostnad är generell även för landets övriga kommuner skulle det ge en årlig totalkostnad för hela landet på 3,6 miljarder sek för dessa sk flyktingbarn.

Som jämförelsekostnad kan vi ta kostnaden för en äldre person som vårdas/bor på något av Mönsterås Kommuns vårdhem. Jag ringde upp den ekonomiansvarige för äldrevården i M-ås, Nina Ottoson. Beskedet gav att "nettokostnaden" för M-ås Kommun per vårdtagare på vårdhem för äldre var "562 500"sek. Vad kan det vara som gör att kostnaden för sk flyktingbarn är 2,7 ggr högre än för äldre personer boendes på ett vårdhem.
En orsak är att personaltätheten lär vara enorm på barnflyktingförläggningar, något i stil med en anställd per barn. På svenska vårdhem för äldre svenskar är personaltätheten en ofta återkommande problemfråga, titt som tätt så läser man om att kommunerna tvingas skära ned på äldrevårdsbemanningen till en nivå som är kriminellt låg.
Det är ytterst märkligt att den svenska statens(folkets)representanter(politikerasen) anser sig ha större skyldigheter mot andra länders medborgare än vad de har mot det egna landets dito. Vem har gett dem detta mandat, ja inte är det svenska folket då det alldrig någonsin har blivit tillfrågat - nej, svenska politiker går andras ärenden som exv åt de som styr och har makten inom FN vilka är maktgalna despoter från tredje världen.
Vad Sverige och svenskarna behöver göra är att kasta av sig det betungande oket bestående av de nu verksamma svenska riksdagspolitikerna och deras importerade valboskap.

LÄSVÄRT för KRAMARE av SKÄGGIGA barn

Läs vad Marit Wager (flyktingombudsman) har att meddela på följande länk http://meritwager.wordpress.com/2009/11/13/jag-jobbar

Ja, fy fan!

Hårt väder till havs

Bilderna är hämtade ur boken Captain´s Album.
För större bild väklicka på bilden.
För den som är intresserad av sjömanliv klicka på följande länk: http://books.google.se/books?id=yEP2PNdh324C&printsec=frontcover

Bild 1. "Grassendale" 3-mastat stål/järn skepp: byggt 1885 i Liverpool. År 1920 seglade "Grassendale" på en mina vid "Herthas Bank" och sjönk med man och allt.
Vart ligger nu "Herthas Bank"(Flak), troligtvis är det den "Herthas Flak" som finns SV om Bornholm.
Kanske är bilden här ovan från den näst sista resan detta skepp gjorde. Vad man kan se så är det ingen av de fyra besättningsmännen som har någon form av livsele, på den här tiden var det "en hand för dig själv, den andra för fartyget" som gällde. Mannen som håller sig fast vid livbåten ser ut att trivas i det ruffa vädret, likaså den besättningsman som längre förut balanserar på livrepsstöttan.


Bild 2. Om "Garthsnaid" finns det inga uppgifter att hitta.
Besättningsmännen som beslår seglet har nog inga behov av att gå på nöjespark och roa sig med div åkattraktioner när de kommer iland. Fotografen måste varit både skicklig sjöman som fotograf, horisontlinjen är helt perfekt trots den kraftiga pendlingen.



Bild 3. "Medway" 4-mastad stål/järn bark: byggd 1902 i Dumbarten Skottland; ombyggd 1918 till motorfartyg.


Bild 4. "Beatrice" 4-mastad stål/järn bark: byggd i Greenock Skottland, sjösatt 1881 då under namnet "Routenburn". År 1905 döptes hon om till "Svithiod" i samband med att hon köptes in till det svenska rederiet "Rederi AB Navigator" för att användas som skolfartyg, pris:6000 pund. År 1922 döptes "Svithiod" om till "Beatrice" i samband med ägarbyte då "Rederi AB Pollux" köpte henne för att säkra segelfartygsutbildningen i Sverige, pris:40500 sek. År 1932 såldes hon till en skrothandlare i Stavanger för upphuggning.


Bild 5. Fullriggade skeppet "MacGuarie" under godväderssegling. I skeppsbåten syns en besättningsman som förmodligen utför underhållsarbete. Skeppsbåten har till skillnad från livbåtarna akterspegel, urtag för vrickåra som på denna skeppsbåt var säkert standard.

Short Story 2. Jävla finnjävel, ska du ha stryk

I början av 1970-talet gjorde jag min första resa till Finland och Helsingfors. Resan gjordes med buss M-ås - S-holm och färja från stadsgårdskajen i Stockholm till den finska huvudstaden.

Resan upp till S-holm, resan till H-fors, vistelsen i Helsinfors och återresan fram till att det kanske återstod 15 min till landstigning i S-holm hade varit lugn, inget hårt festande, inget bråk av något slag hade inträffat. Inför landstigningen vid stadsgårdskajen hade jag och mitt resesällskap och många andra passagerare sök oss mot utgången så som det alltid görs. Vi hade satt oss i en soffa en bit bort från receptionen mot utgången, vi småpratade, skrattade och hade det allmänt trevligt. Där vi satt hade vi god uppsikt över folket som hade samlats, de flesta uppträdde helt lungt även om det fanns en och annan som synbart fortfarande kännde av nattens festande.

En man i 50-årsåldern kommer vinglande bort mot utgången, han tar några steg framåt, några dito åt vänster å höger, ja det ser ut som han dansar sakta framåt, hans armar fälls in och ut för att med dessa motvikter parera sin svjaiga gång. Mannen tycks inte fästa någon märkbar uppmärksamhet vid övriga passagerare, han tar sig fram utan några större komplikationer genom att övriga resenärer stiger åt sidan.
Som redan sagt så hade vi lite småroligt där vi satt och det är möjligen det som får mannen att plötsligt stanna upp framför oss. Mannen ifråga har lite svårt att stå still, överkroppen pendlar/roterar lite medan han tittade forskande på oss.

Den berusade mannen fixcerar till slut sin blick på mig, varvid han skriker på sjungande finlandssvenska: JÄVLA FINNJÄVEL,SKA DU HA STRYK! samtidigt fäller han ut armarna och knyter nävarna.
Jag svarar på svenska med: JÄVLA FINNJÄVEL ÄR DU JU SJÄLV!
Jag fortsätter med: INTE SLÅSS DU VÄL MED ANDRA FINNJÄVLAR!
Mannen skriker: DU SER UT SOM EN JÄVLA FINNJÄVEL!
Jag säger: DÅ ÄR JAG JU LIK DIG DÅ, DU SLÅSS VÄL INTE MED NÅGON SOM LIKNAR DIG SJÄLV!
Mannen skriker: VA FAN I HELVETE SÄGER DU, ÄR JAG LIKA JÄVLA FUL SOM DU!
När mannen har uttalat sin sista replik är han på väg att börja ett angrepp - under tiden har två vakter dykt upp som i sista stund tar tag i mannen och drar iväg med honom under högljudda protester.

Den här mannens agerande har säkert sitt ursrung i de motsättningar som sägs finns mellan finlandssvenskarna i finland, äkta finnar och karelfinnar. Det finns ytterligare en grupp av finnar som de övriga kallar för HURRI, det är finnar från de övriga tre grupperna som flyttat till Sverige, "HURRI" skulle enligt min källa betyda svikare . Har fått detta om "HURRI" berättat för mig av en finne som under andra världskriget var tvungen att fly från Viborg(Vyborg).
Motsättningarn mellan de olika finska grupperingarna ska ha uppstått under och efter de båda finska krigen(vinterkriget och fortsättningskriget) mot Sovjetunionen under andra världskriget. När karelfinnarna flydde väster ut till det som nu är Finland var den övriga finska befolkningen tvungen att dela bostäder, mat och dylikt med de som flydde, detta egendomsintrång var inte upskattat. Det ska också ha genomförts en jordreform där större jordbruk styckades upp för att ge möjligheter för de flyende karelarna att kunna försörja sig då karelarna i huvudsak var bondebefolkning.
Har under åren kännt ett antal finnar och funnit att de är lite kaxiga men i grunden trevliga och bra att ha att göra med, men de tycker förstås att vi svenskar är ena riktiga mesar, oftast relaterat till krigsåren och tiden efter.
Tur var det väl ändå för den halv miljon finnar som emigrerade till Sverige efter kriget och långt in på 1970-talet att det fanns ett land som tog emot dem när det egna landet inte kunnde föda dem eller inte ville.

Jury rig/ Nödrigg

Bilderna hämtade ur boken "Captain´s Album".
För större bilder, väklicka på bilden.

Willscott eller Star of Iceland; byggd 1896, tremastat skepp.
Ser ut att vara ett stålskepp i behov av rostskrapning, nymålning och absolut en ny rigg. Det här blev nog ingen billig reparation om det nu blev någon, kanske att hon efter detta haveri fick tjänstegöra som logementsfartyg, pråm, sänkt till vågbrytare eller rent av höggs upp. Med nödrigg blev givetvis farten långt ifrån vad hon brukade logga, men eftersom hon vid detta tillfälle var ballastat så kanske hon ändå kunde prestera en hyfsad framfart.


Om A.G. ROPES finns för närvarande inga uppgifter tillgängliga i de skeppsarkiv jag för tillfället har tillgång till. Det kan också vara så att hon byggdes under ett annat namn och då ändå finns dokumenterad, kanhända att hon plötsligt dyker upp ur dunklet.
Det finns säkert någon gammal sailor vid liv som vet det mesta om henne eller så är det så att hon kanske försvann med man och allt utan att lämna det mista spår efter sig och sin besättning vilket inte var något helt ovanligt på den tiden - segelskeppens tid!
På denna länk http://www.sydaby.eget.net/swe/fennias.html finns det att läsa om skolskeppet Fennia som avmastades i en orkan utanför Kap Horn.

Smittspridningsplats - VÄNTRUM

Väntrum på sjukvårdsinrättningar är nog den av alla offentliga smittspridningsplatser man helst bör undvika att befinna sig på i influensa tider - där hostas, böstas och nyses utan hänsynstagande till övriga vårdväntande personer.
Har åtskilliga gånger undrat över varför det inte finns separata/åtskilda väntrum på dylika platser, ett VR för de personer som bär på smittor som lätt överförs via luft och kontaktytor och ett VR för personer med icke smittsamma sjukdomar
Detta särskiljande av patienter borde ju vara en fundamental självklarhet för sjukvårdspersonalen och de som beställer och designar vårdinrättningar som landtingspolitiker och arkitekter.

Skriver detta ovanstående med anledning av att jag i måndags 2/11 var på Mönsterås Hälsocentral för undersökning av mitt vä öras trumhinna som sprack den 14/10 och som till dags datum inte ännu har läkt ihop.
När jag stiger in i väntrummet är det helt tomt på folk, jag sätter mig längst in i vänstra hörnet längs med kortväggen - efter ett tag kommer en kvinna i 30-års åldern in i VT i sällskap av ett barn i 5-7 års åldern. Trots att de har alla möjligheter att sätta sig en bit bort väljer de att sätta sig alldeles intill med barnet närmast mig. Barnet börjar omgående att hosta och nysa hejdlöst och det rakt ut utan att vända sig bort eller att täcka för mun och näsa. Tänker, FAN OCKSÅ, varför skulle de sätta sig just här intill, barn smittar ju mer än vuxna så nu åker jag väl på en rejäl förkylning eller kanske till och med svininfluensa - JÄVLARS OCKSÅ!

Ja, vad blev resultatet av detta besök på Hälsocentralen i Mönsterås - jo, i natt vaknade jag med världens förkylning, grym hosta, huvudvärk och en munhåla torr som solvarm ökensand. Det blev ingen sömn denna natt, var tvungen att sitta uppe, dricka vatten(ca 2L) och emellanåt inhalera "Bricanyl" för att något kunna öppna upp andningsvägarna.

Till ansvariga politiker och sjukvårdsanställda, gör för FAN något åt denna idioti med gemensamma smittspridande OHÄLSOSAMMA VÄNTRUM, det är väl ändå er uppgift att begränsa och bekämpa smittspridning - inte tvärt om, så som det är nu!

Short Story 1. Lille Vän

Våren 1999 besökte jag Mönsterås polisstation ett antal gånger för att anmäla hot om våld mot min person, hoten var uttalade av invandrare från mellanöstern. Mönsteråspolisen nekade till att ta emot mina anmälningar, orsak: det skulle visa sig att Mönsteråspolisen var/varit faddrar för dessa biologiska varelser.

Vid ett av dessa mina besök på Mönsterås Polisstation våren 1999 blev det ett ganska så hetsigt ordutbyte mellan mig och en av poliserna som tjänstegjorde i receptionen. Under dispyten tilltalade jag denne polis sarkastiskt med "Lille Vän" och gjorde säkert så ett tiotalgånger innan polisen ifråga helt plötsligt uppvisar en näst intill vansinnigt ilsken uppsyn, han ryter,
"kalla mig "Lille Vän" en gång till och jag slår ner dig".

Polisen ifråga fortsatte i upplösningstillstånd att rytande få ur sig att han kände sig kränkt över detta "Lille Vän" tilltal. Minns att jag kände stor tillfredsställelse med att fått snuten i fråga att helt tappa koncepterna och dessutom hota med misshandel - hela situationen var ytterst komisk och jag fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att inte börja skratta hejdlöst - ja, jag fick ont i magen av att kväva skrattet.

Käbblet fortsatte med polisen sittandes på en stol bakom receptionsdisken, det gick någon/några minuter varefter jag återigen kallade honom för "Lille Vän" var vid han ylandes som en varg kastar sig upp från stolen och är på väg över receptionsdisken, ett snärtigt ljud hörs - det är hans byxor som har spruckit där bak.
Lika snabbt som han kastat sig upp på receptionsdisken avslutar han attacken, han tar sig med vänster hand baköver för att känna efter hur stor reva det blivit samtidigt som han tittar på mig med uppspärrade ögon och ansiktet förvridet i en grimas som knappt går att beskriva.

Jag kan nu inte längre hålla tillbaka mitt tidigare kvävda skratt, jag skrattar som jag aldrig gjort tidigare, polisen står där bakom receptionen som fryst till is, han är blick stilla, tittar på mig med helt livlösa ögon, inte en blinkning kan registreras.
Jag tar mig ut därifrån skrattandes och på ben som knappt bär mig, skrattandet har försatt mig i ett nästan förlamat tillstånd. Jag snubblar ner mot bilen som var parkerad på parkeringsplatsen bakom polishuset, har svårt att ta mig in, väl inne låser jag dörrarna för säkerhets skull. Jag sitter där helt slutkörd, torkandes svett ur pannan, ja hela jag var genomsvett av skrattorgien.
Senare får jag svår huvudvärk, säkert att härleda till mitt våldsamma skrattande som förmodligen utsöndrade en mängd av endorfiner.
Ett gott skratt sägs ju förlänga livet men också att man kan dö av det samma, jag tror att jag var bra nära skrattdöden vid detta tillfälle.
Poismannens stolsnötta byxor inte att förglömma, de räddade mig kanske från att bli allvarligt misshandlad eller värre än så.