WALLS eftr FRÅGAR - "ÄR INTE DU DÖD ÄN"???

Tidigt på hösten, en vardag år 2000 besöker jag färg och kosmetik-kosttillskottsbutiken WALLS eftr belägen på Storgatan i Mönsterås, min ärende dit är för att handla bla Owartol(impregolja + täckolja av samma brand), jäslim, epoxydito, slippapper mm. Dessa inköp görs inför höstens underhåll av min 38 fots ketchriggade träsnipa.

Jag har handlat i den här butiken under många år, typ från 1970-tal fram till våren/sommaren år 2000. Under de tre decennierna som gått har jag inte haft några som helst problem med butikens div ägare, de har så långt alltid uppskattat att jag har handlat hos dem och med det gynnat den lokala småbutikshandeln på Storgatan. Den person som vid vid detta tillfälle driver butiken är en medelålders kvinna som under de år hon haft butiken aldrig någonsin har visat det minsta av avoghet mot mig på något sätt, tvärtom! Hon rankade mig som en av hennes allra bästa kunder, detta pga att jag på årsbasis handlade hyfsat mycket, ca 10000-15000 sek - den andra "bästa kundranking orsaken" enligt henne var att jag alltid betalade varorna inom den 30 dagars kreditperiod hon gett mig. Butiksägarinnan var dock mycket besviken på alla de Mönsteråsare som struntade i att betala sina fakturor inom de givna 30 kriditdagarna. Hon visade mig en pärm som var fullknökad med obetalda fakturor, de äldsta var årsgamla, inte sällan var de halvårsgamla. Detta visar att de allt som oftast storkaxiga/märkvärdiga Mönsteråsarna gärna uppträder som självutnämnda dygdemönster men inte själva lever upp till den moraliska/etiska nivå de kräver att andra ska prestera - jäkla hycklare!

Jag är på ett hyfsat gott humör när jag kliver in i butiken, jag förväntar mig som alltid tidigare en trevlig pratstund med butiksägaren, ser att hon står vid kassadisken, hon reagerar dock inte det minsta på att jag stigit in i butiken, jag hälsar, men får inget svars-hej tillbaka. Jaha, vad nu, märkligt bemötande, tänker att hon kanske har typ PMS-besvär, men hon är väl lite för gammal för att ha besvär av dylikt kvinnospecifikt. Hon tittar plötsligt upp, hon visar upp en bister min och säger, "ÄR INTE DU DÖD ÄN"- först blir jag tyst, men får snart ur mig, "vad för något, vad sa du" - hon upprepar frågan hon tidigare framförde, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Min omedelbara reaktion/tanke och svar blir: vad faen nu, vad menar du! Jag får inget svar. Det råder igen tvekan om att hon menar allvar med det hon har framfört, hela hennes agerande när hon uttalar dödsfrågan är starkt känslomässigt kryddat av avsky, hat och en uppriktig visad besvikelse över att jag fortfarande var vid liv. Står kanske kvar någon minut, tyst funderande över det som butiksägaren har framfört - jaha, det var som fan, funderar och finner att det är väl inget annat att göra än att dra och jag får väl köpa det jag behöver till båten någon annan stans, det blev i Kalmar.

 Ganska så snart efter jag lämnat butiken så kommer jag att tänka på det som hände året innan i butiken "Sporttjänst", kan det möjligen vara orsaken till Walls eftr:s ytterst märkliga fråga - jag kan då inte i mina tankar utesluta att det mordförsök som jag var utsatt för på "skärtorsdagen" detta år(år 2000) har ett samband med Walls eftr fråga, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Jag håller det då inte för otroligt att man bland butiksägarna/småföretagarna/medborgargardet i Mönsterås har bestämt sig för att hämnas på mig för det som hände i butiken "SPORTTJÄNST" året innan, detta genom att leja en person som för en belöning mot en bättre begagnad svart BMW var villig att uppfylla somligas önskan om att få se/höra att jag var död/mördad. Jag överlevde dock till somligas tydliga besvikelse. Vid ett random besök på Ålems Sparbank några år senare får jag av en av kommunens entreprenörer veta att jag fortfarande var under hot. 

Tes 1. Om man förväntar sig att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - oftast är det då att den personen som förväntas ska dö har blivit allvarligt/obotligt sjuk eller dör av ålderssvaghet. 

Tes 2. Om man förväntar sig att något dylikt ska ske "som att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - om nu inte svaret på frågan finns i Tes 1. så är det då högst troligt att den person som i detta fallet(WALLS eftr 00-talet) förväntar sig att jag Bert Juhlin ska vara död också är informerad eller varit delaktig i beslut om, att så ska ske. Jag hade vid den här tiden(år 2000) i mitt liv inga svåra sjukdomar, ålder: 48, - så tes 1 faller bort. Vem är det som i så fall har tagit beslutet om min brutala död, är det en enskild person eller är det en lokal samhällsaktivistisk grupp typ skyggt medborgargarde utan speciella företrädare som gemensamt har tagit ett sådant beslut. Eller är det någon av de statliga organisationerna med våldsmonopol som gett uppdraget till gärningsmannen via medborgargardet. Det är Tes 2 som ger det rätta svaret: alltså typ "ett löst sammansatt medborgargarde" som med vetskap om att de har fria händer som har tagit sig friheten att döma ut ett dödsstraff som är grundat i/på dels rent hämndskitprat, allmänt lokalt ogillande, långtidsarbetslösheten, lokalmedialt ryktesspridande om mig som grovt A-Ö-kriminell, detta med den svenska rättsstatens tysta gillande, företrätt av förundersökningsledaren Åklagare Olof Löngren vid Kalmar Tingsrätt och inte att glömma polisen i Mönsterås - O-hamn - Kalmar. Jag har tidigare berättat om att jag vid ett av SÄPO/SAPO arrangerat tfn-samtal sommaren 1979 blev lovad/hotad av SÄPO/SAPO att jag från då och fram till mitt sista andetag skulle få lida för det svar jag gett på en fråga ställd av en utredare, detta med anledning av min vägran att göra militärtjänst - en mycket kontroversiell slutledning. 

Jag kommer fortsätta med att berätta om hur jag har blivit bemött av småföretagarna/privatpersoner, kommunen i Mås och inte minst statliga myndigheter. Jag är tämligen övertygad om att det finns ytterst få personer i Sverige som fått ta emot så mycket skit och blivit så illa behandlad som jag - som journalisten Torsten Strömberg på fd ÖSTRAN/NYHTERNA(ev vid detta tillfälle anställd på OSKARSHAMNSNYHETERNA) sa när jag berättade min livshistoria för honom, ungefärligt citat: "det finns inte en minsta chans att någon levande person som är boende i Sverige kan ha blivit utsatt för allt det negativa du säger dig blivit utsatt för, det finns inte på kartan. När TS säger detta är hans ögon stora som pizzatallrikar, han ser rädd ut, men av vad anledning då - min upplevelse och känsla av hans förnekelse är att han innerst inne vet att sådant är fullt möjligt i sossestasisverige.

LIGISTJÄVLAR SMÄLLER AV BOMB PÅ HAGAGATAN FREDAG 26 JUNI 2026

Straxt efter 00:00 detonerade en mycket kraftig BOMB här utanför fastigheterna HAGAGATAN 3 och 4. Detta kriminella tilltag fick som följd att min 97-åriga mor som sover blir abrupt väckt, hon blev helt förskräckt, hon skriker högt av panikrädsla och undrar hysteriskt "vad det är som händer". Jag hinner in till henne och kan i sista stund stoppa henne från att lämna sängen. Hade hon nu tagit sig upp och i panikrädsla försökt lämna sovrummet hade hon säkert snubblat och slagit sig svårt, så svårt att hon kanske hade dött. Hon är näst intill blind och döv och behöver både glasögon och hörapparat för att kunna lokalisera sig i lägenheten, dessa hjälpmedel är avtagna när hon sover. Normalt tar hon sig fram i bostaden med rullstol, men att då i panik försöka ta sig ut från rummet i yrselvaket tillstånd på sina ostadiga ben oskadd är en omöjlighet, hennes sovrum är dessutom belamrat med rullstol, hygienstol, returner mm. 

Jag blir vansinnigt förbannad och ropar ut i natten via det öppna fönstret att den/de satans asen som smällde av bomben ska visa sig och komma fram till trappentren, men nej de fega kräken gömmer sig. Plötsligt kan jag höra två röster som ger mig svar på mitt utrop från fönstret, rösterna kan lokaliseras till bortifrån gamla Algots. Hör att svaren ges dels på blattesvenska samt en på obruten svenska, han som talar med brytningen "blattesvenska" framför bla att han ska, citat: "jag ska knulla din mor"(dylikt formulerade hot är synonyma med vad de oändligt oönskade invandrarna från mellanöstern brukar få ur sig vid konfrontationer), jag blir också uppmanad till att komma ner/ut på gatan. Plötsligt kan jag se att någon rör sig bland bilarna inne på villatomten(sotarens), villan ligger till vänster i södra slutet av Hagagatan, personen är helt svartklädd(typ som en AFA-ligist), ser att han lämnar tomten via infarten till villan, han tittar bort mot mig när han i sakta mak går i riktning bort mot gamla Algotsparkeringen. Kan inte avgöra om den personen har sin hemvist i villan eller inte. 

Blattejävlen som svarar på mina utrop vet alltså vem jag och min mor är - med det avslöjandet så är det klarlagt att bomben var riktad mot min mor och mig, katten börjar också att skrika högt och blir orolig.

En tänkbar anledning till att man smäller av en bomb riktad mot oss kan vara att någon av de utländska unga grabbar som arbetar inom hemtjänsten och som vi avvisar hjälp ifrån är att de har berättat om detta för sina kompisar, kompisarna har blivit sura över det och då tar de till bomber för att skrämas och framföra hot. Min mor vill inte ha hjälp av unga utländska grabbar eller för den delen inte heller av svenska diton. Jag har avvisat mer än10 personer som är eller har varit anställda av Mönsterås kommun inom hemtjänsten, 2 av dem är svenskar, resten är utlänningar - fyra av dessa är kvinnor med ursprung i mellanöstern, två av dem har haft huvud/hårdöljande huvudboningar som är vanligt bland muslimska/islamistiska trosbekännare.

Hemtjänsten har politiserats och gjorts till ett integrationsprojekt, detta idiotprojekt måste få ett slut. En tanke som dykt upp och som jag också har förhört mig om, är - hur gör man med alla muslimska kvinnor som behöver hemtjänsthjälp, de tar ju knappast emot män från hemtjänsten detta oavsett ursprung, de kräver förstås att det är kvinnor som hjälper dem. Har fått veta att detta är ett stort problem. Konsekvensen av detta ovan i stycket framförda blir då att de muslimska kvinnorna uteslutande får hjälp av kvinnor vilket gör att svenska äldre kvinnor med hemtjänst hänvisas till att få hjälp av i huvudsak män med röter i en kultur som inte är i fas med svenska värderingar gällande kvinnor och det mesta annat av svenskt och västerländskt tänkande.

Bombsprängningen kan också vara en hämnd för att jag avvisade en ung tjej i förra veckan som förmodligen sommararbetar inom hemtjänsten i Mönsterås. Anledningen till att hon avvisades var att hon bar ett svart huckle för att dölja sitt hår, förmodligen är hon muslim och har förstås berättat om min avvisning för personer i sin bekantskapskrets och för arbetskamraterna. Det ska naturligtvis vara totalt förbjudet att ha religiösa attribut på sig i sitt arbete i det offentliga livet i Sverige och då naturligtvis inte heller när man befinner sig i någon annans hem när man utför typ hemtjänst, sjukvård mm, om så ändå sker är det en mycket grov kränkning av den personliga integriteten. En tanke är att någon som har hört talas om detta mitt avvisande av den huvudduksbärande unga muslimska kvinnan har agerat på det och har beställt en bombavsmällning som hämnd.

En annan tanke ang bombsprängningen i natt är att någon/några ur det dolda svenne-medborgargarde som jag anser har funnits och som fortfarande är agerande i Mönsterås, att de har reagerat på mina senaste blogginlägg med agendan att berätta om hur det var/är att leva i Mönsterås. Här i M-ås är jag och har alltid varit ansedd för att vara en udda figur, en som ska åtgärdas på alla tänkbara sätt inte minst då med ytterst hårt osant ryktesutspridande förstärkt av våldsaktioner utfört av personer med våldsutövandet i blodet och kulturen. I den för vanliga mås-innevånare osynliga medborgargardemaffian finns personer ur alla samhällsskikt och yrken, det här är oftast personer som tycker att det är spännande och intressant att vara en del av något olagligt som de ändå kan försvara med, att det är för ett gott syfte, oftast då för Sverige.

I den här delen av Mönsterås har det länge pågått kraftiga detonationer sent på kvällar och nätter, någon sjuk jävel smäller av typ bomber, bangers, det låter också som att det är skarpa skott från handeldvapen och kulspruta som avfyras, detta sker i stort sett varje vecka utan att det görs något för att komma åt denna idioti. Pratade med en av de anställda på Mönsterås Bostäder AB om de oftast förekommande detonationerna, skottavfyrningarna och det som låter som handeldvapenskjutningar - om jag uppfattade honom rätt så visste han vem det är som är utföraren/na.

Nu är det ta mig faen dags att polis ingriper och ser till att den här idiotin får ett slut, men det handlar  väl om att det är ett eller flera BARN som det inte går att åtgärda pga socialdemokratiska införda saft och bull lagar! 

Jag anser mig fått bevis för att bomben var avsedd för att skapa panik hos min mor i avsikt att skada eller till och med orsaka hennes död, därför har jag kommit fram till att det som hände var ett försök till att orsaka min mors död, alltså ett mordförsök.

ÅR 1998-99 - SPORTTJÄNST-ÄGAREN UPPMANAR MIG TILL SUECIDE - DRÄNK DIG HÄNG DIG ... ...

HATSTÄMMNING I MÖNSTERÅS

Huvudrubriken ovan berättar om att den som ägde butiken "Sporttjänst" i slutet av 1990-talet inte bara sålde sportartiklar, fritidutrustning, kläder mm -  han tillhandahöll också helt gratis och engagerat ett antal ondsint menade suecideuppmaningar(straffbart). 

Nu var det inte bara den här butiksägaren till "Sporttjänst" som lät mig fysiskt och verbalt få ta del av de ur masspsykos orsakade vanföreställningar och fantasier som på 1980-90-00-talet grasserade bland både små och större privata företagsägare i Mönsterås Kommun, dock inte alla. Detta ovan beskrivna patologiska tillstånd rådde också även generellt inom den kommunala sfären, allt från kommunens högsta politiska styre till dess dito tjänstemanautövare inom kommunens olika verksamhetsområden, inte minst inom dess kommunala aktiebolag Mönsterås Bostäder AB och tidigare Stiftelsen Mönsterås Bostäder. 

SUECIDEUPPMANINGARNA I SLUTET AV 1990-talet

Året är 1998-99. Jag besöker "SPORTTJÄNST" för att ev köpa en ny arbetsoverall då jag växt ur den gamla diton. Jag har det året bytt bil och behöver göra en del arbeten på den som att byta bromsok, bromsskivor, handbromsvajer, koppling mm så jag behöver en overall som sitter ledigt och skönt men ändå är trivsamt välpassande. Ägaren till "Sporttjänst" säger sig ha ett stort lager av arbetsoveraller i källaren. Det visar sig att overallerna är av ytterst gammalt datum, de flesta av dem är säkert från 1930-40-50-talen, de hade urusel passform, de kändes som att de var tillverkade för en svunnen tidsepoks kroppsarbetare. De här overallerna har säkert fått följa med vid tidigare försäljningar av de affärsrörelser som funnits i den här lokalen -"KISELLS", var en av dem, 1960-70-talet. Den vid detta tillfälle aktuelle butiksägaren måste ta sig ner i källaren/lagret via en mycket smal trappa, han fick säkert ta sig ner i och upp ur källaren minst ett 20-30-tal ggr för att hämta upp och sedan lägga tillbaka de av mig ratade overallerna(alla). Butiksägaren börjar bli allt mer grinig och hävdar envist att det måste finnas någon av overallerna som passar mig, detta trots att jag avfärdar dem som omöjliga att "arbeta" bekvämt i. Nej, det blir inget köp meddelar jag butiksägaren, "overallerna är ju helt odugliga, jag får pröva i en annan butik som har mer moderna och bättre kroppsanpassade arbetskläder"! Helt plötsligt blir ägaren till butiken "SPORTTJÄNST" rejält otrevlig, han svär och förbannar mig och tycker att en i hans och andras ögon så oduglig och odrägligt arbetsskygg person som jag inte har någon rätt till att önska mig något alls, inte ens en bra arbetsoverall. Butiksägaren avslutar sitt verbala hatbudskap med att framföra: du ska definitivt inte önska dig rätten till att vara vid liv varefter butiksägaren vrålar fram sina SUECIDUPPMANINGAR: "GÅ OCH DRÄNK DIG - HÄNG DIG - TA LIVET AV DIG SÅ VI SLIPPER SE DIG"! 

BUTIKSÄGAREN TAR TILL VÅLD - KNYTNÄVSSLAG I RYGGEN

Jag har under tiden av att prova div overaller stått i området vid dörröppningen in till den lilla verkstad som fanns i anslutning till butiken. Vid följande händelser står jag exakt i dörrhålet, butiksägaren som är i affekt efter sina framvrålade SUECIDEUPPMANINGAR tar nu plötsligt till fysiskt våld, med några stegs sats springer han på mig av allt han kan, han försöker brösta mig ut ur verkstaden men hans ansträngning resulterar i att han studsar tillbaka in i verkstaden som vore han gjord av bästa studsbollsgummi(vikt b-ägaren ca 60-65 kg, jag ca 100 kg). Butiksägaren återupptar nu sina verbala excesser, han orerar som en besatt tungomålstalande frikyrkopastor urslungande sig än det ena som det andra av de värsta invektiver han kan finna för att förmedla det hat han känner inför min person. Jag, säger till honom, nu får lugna ner dig och be om ursäkt - han svarar: sådana som dig behöver man inte be om ursäkt, aldrig i helvete någonsin!

Butiksägarens fru kommer tillskyndande, hon ber oss att ta det lugnt då det har kommit in kunder i butiken - jag säger: ok, jag ska gå här ifrån och jag lovar att det är sista gången(var kund där under tre decenier) jag besöker er butik! Jag vänder mig om och går, just som jag tagit några steg ut mot butiksdörren får jag ett knytnävsslag i ryggen, mellan skulderbladen, jag vänder mig om och ser hur butiksägaren måttar ännu ett knytnävsslag mot mig. Per automatik drar jag till honom med en rejäl rallarsving, träffar någonstans i hans bröstkorg, butiksägaren far som en vante in i en fullhängd A-profil klädställning(överliggaren ca 3 m lång), han drar med sig den, han fortsätter så in i nästa dito fullhängda klädställning som likt som den första diton följer med butiksägaren på färden, till sist dråsar han in i väggen med uppsatta skohyllor. Hyllor och skor faller ner över butiksägaren som har ramlat omkull, han sitter lutad mot väggen täckt av skor och kläder och hyllplan,  detta kaos av prylar döljer det mesta av hans kropp. Det enda som syns av honom är hans ansikte, det uttrycker förvåning, nederlag men också smärta. Det ser komiskt ut, jag skrattar, säger hans namn," ... där passar du bra in, sitt kvar, du har funnit din plats i livet" - jag går skrattande ut ur butiken. 

Sporttjänstägaren var inte den ende av butiksägarna/småföretagarna som öppet har visat sitt förakt/hat mot mig så jag återkommer med fler berättelser om hur livet i Mönsterås kan bli för den som inte passar in i det sossestasihjärntvättade beteendemönster som det genompolitiserade samhället har angivit som socionormalnorm för alla innevånare, människor i Sverige(OBS!), detta gäller inte de som tillhör någon etnisk, kulturell eller religiös minoritet och särskilt då inte de nyinvandrade. 

Jag återkommer med fler exempel på företagare i Mönsterås som låtit sig dras med i drevet mot min existens, exempelvis Walls eftr på 00-talet.

 

KVÄLLSBESÖK AV POLIS ALF JACOBSSON - TRAGISK DÖD ANHÖRIG ANKLAGAR MIG - ÖSTRAN/NYHETERNA = SOSSESTASI

Det ringer oväntat på dörren en vardagskväll, kl är omkring 21:00, året är antingen1991eller 92, jag bor vid den här tiden i en etta på Hagagatan 7, plan 2. Jaha, vem kan det vara, kanske någon av grannarna som vill låna en skopa salt eller kanske några droppar "YES!". Tänker, förhoppningsvis är det den alltid glada och kramgoa kvinnan i lägenheten bredvid - ok, hon ska vara sambo, men oklart för mig med vem, men vad då, hon är i vilket fall som helst välkommen in och hon får gärna stanna en liten eller ännu hellre en längre stund. Nå väl, man vet aldrig vem det kan vara, så bäst att vara beredd på att det kanske är någon som jag absolut inte vill ha besök av - öppnar, men vad faen nu - där står poliskonstapel Alf Jacobsson, en ...känd figur i Mönsterås med omnejd.

Vid detta tillfälle är Alf J civilklädd, men vad kan han vilja, och det så pass sent på dygnet, har det möjligen hänt mina närmsta anhöriga något tråkigt, för ett kort ögonblick stiger pulsen och det drar förbi några tänkbara scenarios. Konstapel Jacobsson har den där typiska snutuppsynen som bara de poliser har som varit en längre tid i det yrket. Jag skulle inte bli förvånad om det ingår i p-utbildningen det att träna upp ett så skrämmande ansiktsuttryck som möjligt - kanske att Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" har använts som studiematerial.

Alf J står där, han säger inte ett dyft, bara glor - jag väcker upp honom ur snutdvalan, han rycker till när jag frågar vad hans ärende är, men jag får inget direkt svar, det är mer som att han fundersamt har synat mig på hur jag reagerar på hans besök. Det är ju uteslutet att han skulle ringa på för att titta in på en fika och prata skit då vi inte är bekanta på så vis att ens ett spontanbesök skulle kunna vara en tänkbar realitet. 

Jag erbjuder Alf J att stiga in, detta med tanke på om det nu skulle vara något känsligt spörsmål som jag inte vill att grannarna ska få vetskap om. Jacobsson tackar nej, så jag frågar då ännu en gång, "vad vill du". Alf J verkar ha svårt för att få fram sitt budskap, han harklar sig några ggr och säger ungefärligt citat:" en av dina grannar har tagit sitt liv, det är den unga kvinnan mitt emot på det här våningsplanet - "vet du något om detta"! Jag svarar: nej, jag har inte hört eller sett något! säger vidare: märkligt, jag har inte uppmärksammat någon som helst aktivitet från er sida eller andra som blir aktiva när något sådant här inträffar - ja, det var ju tråkigt det här, så synd! 

Jacobsson, ser tvivlande på mig och säger:"men, något måste du väl ha märkt" - "nej, hur skulle jag kunna ha gjort det, jag har inte haft någon som helst kontakt med henne, mötte henne några ggr här i trapphuset men hon hälsade inte ens, hon verkade vara blyg". 

Jag får en känsla av att konstapel Jacobsson inte är helt övertygad om min framförda info, hans snutblick avslöjar hans tvivel. Nu är det ju så att bor man i lägenhet så är man i stort sett anonym för sina grannar, man har i regel väldigt lite kontakt med övriga hyresgäster - vet, att vid denna form av boende kan det vara stor skillnad mot att bo i en villa i ett villakvarter där kontrollen av grannarna kan vara oblygt närgången - så, A Jacobsson som jag tror då bodde i en sommarstuga/villa på Oknö verkar ha dragit den slutsatsen att även ett hyreshusboende innebär, "oblyg social kontroll"!

Den döda flickan verkade inte ha haft några kompisar eller någon pojkvän, dylikt brukar ju annars märkas ute i trapphuset. Jag såg henne då och då i trapphuset och från köksfönstret när hon kom på sin cykel. Jag kunde konstatera att hon haltade synbart om än inte så svårt. För övrigt var hon en mycket snygg, söt ung kvinna som borde haft hur många kompisar och  pojkvänner som helst. Efter att jag fått vetskap om hennes död så ställde jag mig förstås frågan: VARFÖR? Nu viste jag ju inget om den här flickan, inte ens vems dotter hon var eller hade någon kännedom om några andra eventuellt anhöriga,(ok, efternamnet på brevinkastet borde ha gett en viss information ang släkttillhörigheten) så med nästan noll i info så gick mina funderingar åt det hållet att det kanske var hennes lätta handikapp, haltandet, som var den bakomliggande orsaken till hennes tragiska beslut. 

I Mönsterås som är svårt drabbat av bymentalitet är det inte lätt att vara ens något lite annorlunda oavsett vad det annorlunda visar sig vara/bestå av. Att som en ung, vacker och söt flicka ha drabbats av att ha en lätt men synlig haltande gång kan säkert vara förödande för hennes egna självbild i jämförelse med andra skönheter och inte minst förstärks den egna negativa inställningen om omgivningen också visar sitt tydliga ogillande i tid och otid. 

Jag har precis tagit mig ut från trapphusentren på Hagagatan7 och är på väg mot min bil när jag plötsligt blir konfronterad av en upprörd kvinnoperson som kortfattat orerar om den döda grannflickan - jag känner igen kvinnan från skoltiden, vet att hon är gift med en av eleverna i den klass jag gick i från, 1: klass till 7: ditot. I det ögonblicket som kvinnan konfronterar mig ang den döda unga flickan så intar hon för mig rollen som en nära anhörig till flickan, detta efter att kvinnan i upprörd ton framfört följande: "du kunde ha hjälpt henne"! - jag greppar direkt vem det rör, jag svarar: "vad för något! på vad vis skulle jag ha kunnat hjälpa henne"! Kvinnan svarar inte på min fråga, hon går vidare utan någon förklaring till sin anklagelse. Jag har då helt plötsligt blivit påförd att vara ansvarig för den här flickans tragiska död.

Så, hur skulle jag då ha kunnat hjälpa den här flickan? Ja, inte vet jag, men om de anhöriga hade tagit kontakt med mig och förklarat flickans situation och framfört att de ville att jag tog kontakt med henne, så hade jag gärna gjort det, och vem vet, hon kanske hade varit i livet än idag. Nu kan det ju vara så att det fanns annan problematik som ställde till det för flickan än den jag har presenterat här, om det vet jag inget, har inte hört något, bara tystnad och tystnad kan som bekant vara talande.

Jag vill minnas att den hätskt konfronterande kvinnan hade samma efternamn som ogift som den döda flickan. Jag fick inte någon info om på vilken nivå den här personen var anhörig till den döda grannflickan, men jag kan tänka mig att den var mycket nära. Konfrontationen är kort i tid, mer som en utslängd ordspya i farten till någon man tycker väldigt illa om. Det som kvinnan framför kan knappast vara något som hon kom på just för stunden då hon såg mig. Nej, den här anklagelsen måste ha ett ursprung kommen ur en för/av de anhöriga framtänkt skuldbefriande hypotes där primärskulden läggs på någon utomstående - i detta fall läggs skulden för flickans död på mig. Jag kan tänka mig att mönsteråspolisen har sett till att ha sått fler än ett missbildat tankefrö i de anhörigas av sorg nedbrutna hjärnor.

                                                                               §

Offtopic: Den här anklagelsen mot mig ang den döda flickan kan möjligen förklara varför speciellt en av mina klass... som är gift med den anklagande kvinnan har uppträtt ytterst märkligt då vi stött på varandra, detta mestadels på golfbanan här i Mönsterås. Kan tillägga att en hel del av de personer som öppet riktat det här hatet mot mig pga min långtidsarbetslöshet var och kanske fortfarande är medlemmar i Mönsterås handbollsklubb, det inkluderar min klass... här ovan. Det här märkliga bemötandet av den förre klass... kan kanske också förklara varför de flesta av eleverna i den klass jag gick i, klasserna: 1-7 också de uppträder på ett liknande sätt, knappt att någon av dem hälsar(Annette är ett undantag) eller ens ger ett igenkännande ögonkast. Tråkigt, men ok, jag lider inte av det nämnvärt då jag även under skoltiden fanns i det yttersta av den perifera klassgemenskapen. En annan orsak till det bemötande jag har fått från mina klass... i klasserna 1:an till 7:an kan ha sin grund i min av sossestasistaten(SAPO) och SÄPO:s påtvingade långtidsarbetslöshet. Jag har fått ta emot enormt mycket skit av den anledningen och det från främst vanliga knegare, skiftknegaradeln på bruket till småföretagare och statliga tjänstemän/kvinnor på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan här i M-ås, O-hamn och Kalmar. Till de i meningen innan nämnda svinhuvudkategorierna kan även fackets avd metall32:ans representanter i O-hamn räknas samt den nationella A-kassans ordförande i Stockholm.

Mönsteråssnutarna har alltid visat sin antipati inför min person, detta liksom deras kollegor i O-hamn och Kalmar, anledningen är att de har fått för sig att jag var/är kriminell och sysslar med all typ av brottslighet mellan A-Ö. Det har kommit fram att de har frågat om hur jag har/haft råd med att äga båtar, motorcyklar, bilar osv - deras förståndshandikappade förklaring har då blivit att jag tjänar pengar på brottslighet, exv som att stjäla, langa narkotika mm. Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om hur en kriminalkommissarie från O-hamnspolisen genomsökte min båt på jakt efter narkotika, det utan det tillstånd som krävs från en förundersökningsansvarig, i regel en åklagare). Kriminalaren kammade förstås noll, härligt att få se snutarselets besvikna min. Några veckor senare idiotförklarade han i ett tfn-samtal m-ås snutarna som var de som kontaktat/tipsat honom efter det att jag tidigare innan hans knarkletande i min båt anmält en drogberoende person för inbrott i en dykarbåt. Senare i tid, ca 15 år efter det olagliga knarkletandet i min båt träffade jag på honom snokande i och omkring mitt båthus(Våneviks båtklubb). Så, misstankarna mot mig som kriminell kvarstod, i detta fall var hans snokande nog gällande ett antal utombordare som blivit stulna på båtklubben och som jag naturligtvis vanemässigt och helt ogrundat blev misstänkt för att ha snott. Jag såg ju ett och annat misstänkt i och omkring V-viks båtklubb, detta då jag ibland övernattade i båten när den var sjösatt. Även så såg jag mysko saker då jag arbetade med båten till sent in på kvällarna under torrsättningsperioden(höst, vinter och vår). Jag framförde mina observationer till klubbhitlern själv samt några andra medlemmar - mina observationer mottogs med skepsis och bortförklarades då de misstankar jag framförde riktade sig mot kända personer som var medlemmar i V-viks båtklubb och dessutom boende i grannskapet, alltså sk "hederliga grannar i byn", "LOKALS" på orten i fråga.

2009 blev jag av Östrans/Nyheternas dåvarande tf ansvarige utgivare(numera är han sosse-Johans högra hand i kalmarpolitiken) och dess nyhetschef anklagad för att vara ytterst grovt kriminell. Vid två skilda tfn-samtal med var och en av dem sade de sig båda ha mycket starka bevis för min grova kriminalitet, de kallade mig också för något riktigt fult. Jag framförde då till dessa två satans skitpratande sosseas, följande: "varför polisanmäler ni mig inte då, jag ska ju inte gå lös om det ni påstår om mig stämmer" - ingen av de två sossejournalisterna fick ur sig ett enda ord, det blev helt tyst i tfn-luren, de avslutade samtalet utan att säga ett enda ord till försvar för sina påståenden, de la fegt på luren - FY FAN FÖR SATANS SOSSEJÄVLAR!

Fd KOMPIS 1: FÖRFALSKAD NAMNTECKNING - KROSSAD GLASRUTA - HÄMDFÖRSÖKET STARKÖLEN - ALKOHOLKONTROLL

Vad är en kompis, en vän - tja, vad innebörden av det substantivet innebär är enligt min erfarenhet starkt varierande från person till person. En del använder det sk kompisskapet när det passar just dem och då oftast efter att personen har hamnat i en ogynnsam position socialt, ekonomiskt mm. För andra är kompisskapet typ nästan som en ed man har svurit, att en kompis är någon man inte jävlas med, någon man har respekt för i alla lägen som kan uppstå i livet. 

Kompis 1: Det här är en person som jag umgicks med ganska så regelbundet under 1970 och 80-talen, jag hade alltid någon kontakt med honom under de flesta av årets alla veckor. Våra gemensamma intressen kretsade kring båtar, fiske, diskutera politik, kommentera div lokala företeelser som, exv hans grannars nyinköp, de tre senare punkterna oftast i samband med alkoholintag vilket vid några tillfällen orsakade att jag föll i onåd hos frun(hans). För att kompensera för mina besök(alltid på inbjudan) hemma hos kompisen eller då och då hos hans bror så bjöd jag vid flera tillfällen ut kompisen, hans bror med fruar på restaurang i Kalmar, på Öland, så även hemma hos mig. I efterhand, ca 35-40 år senare vid en plötsligt påkommen direktkontakt med den förre kompisen fick jag veta att jag var en snål jävel som aldrig "bjöd tillbaka". Men vad då, "aldrig bjöd tillbaka" - kan inte minnas att jag blev bjuden på något annat än knappt ätbara, torra, stenhårda och smaklösa vetebullar(troligtvis misslyckade sk bjudbullar), förmodligen var de bakade på hälsovådligt billigt margarin och till det bjöds det på snålbönekaffe. Kan säga att det var inte så ofta som jag åt något av det som det bjöds på, detta beroende på den usla kvaliteten.

Vid besök i kompishemmet blev jag nästan alltid ombedd att ha med mig något att dricka då kompisen var rätt så törstig, utrymmet för kompisen att köpa systemvaror var ytterst begränsad då frun kontrollerade ekonomin till 100%. Ibland hade jag med mig godis till barnen, "Nutella" stod högt i kurs. Förutom det i stycket ovan framförda fick kompisen även följa med mig på många torspilketurer runt om i Kalmar Sund och någon/några ggr upp till Misterhults skärgård, Blå Jungfrun, Borgholm, Sandvik, Wållö, Dämmans Fyr, Sandön mfl andra båtutflykter där även hans familj och andra närbesläktade till honom fick följa med, detta utan något utställt krav på att han skulle betala för bränsle till båt och ev biltransport. 

Episod 1: NAMNFÖRFALSKNINGEN! Kompisen med familj köpte en "nästan" färdigbyggd mindre villa, en villa där det återstod en hel del av lättare arbeten att utföra för att villan skulle bli bebolig och godkänd. Jag blev ombedd av kompisen att med min namnunderskrift intyga att borgenärernas namnteckningar var äkta, OK då! När jag så infinner mig på utsatt tid för dokumentunderteckning så får jag veta att mitt namn redan finns på plats på köpedokumentet, "VAD FÖR NÅGOT"! Det visar sig att det är kompisens Socialdemokratiske bror som tagit sig friheten att förfalska mitt namn - han var dessutom en av borgenärerna. Det blir en hel del palaver, jag blir dock övertalad till att godkänna kompisens brors kriminella tilltag - men ok, jag ville inte omintetgöra kompisens köp av villan så jag lät det hela vara om än att jag starkt kände för att polisanmäla namnförfalskarsossen. 

Offtopic: Jag fick själv vid ett tidigare tillfälle ett erbjudande om att köpa villan till ett mycket förmånligt pris, detta då jag kände villabyggaren/personen sedan tidigare och kom bra överens med honom på den dåvarande arbetsplatsen. Jag avstod från köp till förmån för kompisen och hans familj. Jag ordnade även så med en lastbil över en heldag vid kompisens flytt från lägenheten till villan. Jag kan inte tycka annat än att jag var en hygglig kompis, absolut inte någon "snål jävel" på något vis. 

Episod 2: KRÄVDE PENGAR! Vid de många torskpilketurer som vi gjorde i min båt runt om i Kalmar Sund så begärde jag aldrig att han skulle betala för bränsle till båt och bil, man kan förstås tycka att om det blir många fisketurer så borde man självmant bidra med bränslepengar, men nej. Kompisen var till och med så fräck att han vid ett torskpilke tillfälle(utanför Sandvik på Öland) begärde/krävde att få hälften av den summa pengar(300 sek) jag fick i ersättning av en skeppare på en plötsligt uppdykande segelbåt, skepparen med besättning befann sig i trängande behov av dieselbränsle, - jag lät den okände skepparen få tillgång till mitt medhavda reservbränsle, ca 20 l diesel. Jag frågade kompisen efteråt när seglaren hade fortsatt sin resa mot Borgholm: när betalade du för hälften av mitt reservbränsle eller för den delen något bränsle till min båt överhuvudtaget - nej, det blev naturligtvis inga pengar till kompisen. Jag blev fundersam över kompisens beteende, men tänkte att stackaren som var hårt hållen ekonomiskt av frun försökte få tillgång till lite mer fickpengar, om än på bekostnad av mig.

Episod 3: KROSSAT SKYLTFÖNSTER! Den tredje situationen som framkallar ett starkare tvivel ang hederligheten hos "kompisen" uppstår när jag och personen ifråga har deltagit i en större föreningsfest ute på Oknö. Jag blir dagen efter festen anklagad av "kompisen" för att ha krossat ett skyltfönster i det som tidigare var sommarbutiken "Öknöboden". Krossandet av skylfönstret måste ha skett under tiden när den här personen var rejält berusad och var i fyllesovande tillstånd, han blev sittandes på typ en parkbänk utanför sommarbutiken. Jag hade lämnat av honom där på bänken, det var en i mitt tycke en lämplig plats i väntan på att hans fru skulle komma och hämta honom. Jag själv rodde ut med jollen till min båt som låg på boj utanför båtklubben. Det var inga som helst svårigheter att ta sig ombord via stegen i aktern trots att jag var a-påverkad, jag körde igång värmaren, kojade mig, och sov fram till sen förmiddag. Väl hemkommen runt middagstid så blir jag straxt därefter tfn-kontaktad av "kompisen" som är på ett riktigt dåligt dagen-efter-fylle-humör, han vrålar anklagande "varför krossade du skyltfönstret på Oknöboden", jag svarar: "vad då, jag har inte krossat något skyltfönster, jag rodde ju ut till båten och övernattade där, sov fram till ca elvatiden". Hörde att hans fru muttrade i bakgrunden, hon lät rejält förbannad, hon sa något i stil med: "vilken taskig kompis du har, så fegt gjort" - jag svarar: nu får du skärpa dig, av vilken anledning skulle jag ha krossat skyltfönstret? Han blir tyst ett tag, men säger "det måste ha varit du", jag svarar: "lägg av nu, inte skulle jag sätta en "kompis" i en sådan situation - säger vidare: "det måste vara någon av dina ovänner som passerat och tagit chansen att ge igen". Allt eftersom tiden går blir jag mer och mer övertygad om att det var han själv som i fylleilska över att ha fått vänta på frun för hemtransport var den som krossat skyltfönstret. Han hade gjort liknande saker förut, utfört mindre jävelskap och sedan anklagat andra, en fulfegis mao. 

Kompis 1: Episod 4: HÄMNDFÖRSÖK MED STARKÖL!  Några år efter att "kompisen" anklagat mig för fönsterkrossandet på Oknö kom hans riktigt fula försök till hämnd(som tidigare framfört, det var inte jag som krossade fönstret) som hade kunnat renderat mig indraget körkort, säkert också ett fängelsestraff på några månader. Detta scenario kunde ha blivit verklighet genom att kompisen under en bilfärd tur å retur M-ås - T-nabben det årets midsommardag bjöd mig på en burk starköl, detta medan jag körde bil, jag tackade förstås nej. Ölerbjudandet fortsatte han dock med envist under hela färden, men nej tack från mej. Han kompisen räknade förstås med att jag fortfarande hade alkohol i kroppen efter gårdagens dito intag och att en starköl dagen efter skulle vara nog för att jag skulle kunna bli dömd för rattonykterhet om jag råkade hamna i en nykterhetskontroll. 

Det var ju midsommarhelg och stor risk för att polisen hade utökat nykterhetskontrollerna - så var det också, under hemfärden så händer det. Vid Kronbäcks klosterruin blev jag invinkad och uppmanad till att blåsa i alkotestare(ampull), jag gör som jag blir uppmanad till, utan att protestera. Poliserna samlas i grupp och av vad jag kunde förstå så diskuterades testresultatet från min ampullblåsning. En poliskvinna(Trulsson) kom tillbaka för att delge mig resultatet, hon sa: det är grönt! - jag sa, fan också! - var lugn grabben, du kan lugnt åka vidare sa hon och log. 

Den sk "kompisen" visade sig vara en direkt motsats till vad en kompis normalt ska vara, han visade sig vara ett skitarsel, en fulfeg fan. Jag har svårt att se av vad anledning han då och då betedde sig som en som ville mig illa då jag alltid var hygglig och i mitt tycke generös mot han och hans familj. Jag umgicks allt mindre med den här personen efter ovan beskrivet fultrick, men ändå, det tog ännu några år tills all kommunikation oss emellan dog ut. 

Ja, jag borde förstås långt tidigare avslutat bekantskapen då det då och då framkom tvivel om personens lojalitet och uppträdande som en"juste kompis". Man avvaktar med att agera och allt eftersom tiden går så bleknar händelsen/erna och tvivlet, det glöms bort så pass att det inte påverkar livet i någon större omfattning. Uppbrott i allmänhet innebär för det mesta en i längd varierande eftertidsmöda, även om så bara en kompisrelation. Nu har dylikt som div relationsavslut inte orsakat mig några större själsliga svårigheter, men det infinner sig förstås en känsla av tomhet, efterkommande tuggande självkritik för att jag har varit för hygglig mm.

                                                                               §

Anledningen till bilfärden tur å retur M-ås-T-nabben på midsommardagens eftermiddag var att jag och kompisen på midsommaraftonen besökte festplatsen i T-nabben, kompisens fru skjutsade oss dit. Där på festplatsen fick jag nästan omedelbart bra kontakt med två flörtiga kvinnor, de var ca 5-10 år äldre än mig själv vid den tidpunkten. Efter några timmars häng med de här båda kvinnorna ville de att jag skulle följa med dem till deras segelbåt för nattvickning. Inte tackar man nej till ett dylikt erbjudande, det att bli ensam kille ombord med två frigjorda kvinnor på en minimal boyta som det är på en 33 fots segelbåt.

MEN FAN, VISST, HELVETE OCKSÅ, vart hade nu min "Kompis" tagit vägen, jag hade helt glömt bort honom i ruset av att jag under kvällen plötsligt haft förmånen att hänga med två fina och obekanta kvinnor. Jag meddelade dem under stor frustration att jag först måste hitta min kompis och kolla att han var i form nog att ta hand om sig själv fram till utlovad hemtransport av frun. Svaret från de två kvinnorna blev blev: "så tråkigt, vi som kunde haft så trevligt"! - jag föreslår dem då: jag kommer till er så snart jag hittat kompisen och han har blivit hemkörd - ja, gör det, kom snart! Jag inledde söket och hittade kompisen rejält berusad i närheten av utgången. Förbannat också, nu var jag tvungen att ta hand om honom tills hans fru behagade dyka upp och det kunde dröja timmar, vilket det också gjorde. Jag drack inte något mer efter att jag hittat k. När hans fru kommer känner jag att den goda formen jag var i tidigare under kvällen har byts mot en begynnande efterdagsreaktion. Jag bestämmer mig för att följa med hem istället, tänker att jag inte kan besöka de två tjejerna och vara avslagen/energilös, illamående, svettig, ja, i behov av uppfräschning. Vaknar framåt middagstid, duschar, äter, räknar på hur mycket jag drack och hur många timmar som gått sedan jag svalde den sista alkoholen. Kommer fram till att jag bör vara i körbart skick efter 15:00. Jag kan inte glömma de båda kvinnorna så jag beslutar mig för att åka till T-nabben för att se om mina nya kvinnobekanta, segeltjejerna, ligger kvar i T-nabben. Inser att den chansen inte är så stor, men även om så, är det nog stor risk för att de inte längre är intresserade då midsommaraftonsnattens nordiska mystik är över för det året. Kompisen ringer, jag berättar om mina planer, han vill följa med - ja, varför då? Svaret har jag redan presenterat under Episod 4: HÄMDFÖRSÖK MED STARKÖL!

Sentenserna av det här ovan upplevda blir att: Fan, att man aldrig lär sig, man ska säga ifrån direkt, inte vela!

 Vidare: Man ska ta chansen direkt när den uppenbarar sig, den kommer sällan eller aldrig åter igen!

 

 

TVÅ SOCIALDEMOKRATER RINGER PÅ DÖRREN

Det märks att det är valår och att som det verkar så blir det ett hetare valår än någonsin, detta då det görs hembesök, typ så som det länge har gjorts i exv England. Jag har redan haft två besök varav det senaste var igår kväll, det visade sig att det var två socialdemokrater(män) som ringde på - jag frågade, jaha, vad vill ni - i samma ögonblick som jag ställer den frågan så ser jag att på den ena mannens sosseröda jacka så står det "SOCIALDEMOKRATERNA", jag får då spontant ur mig följande, ungefär så här, citat: "NEJ FY FAEN, SOSSEJÄVLAR, DRA SÅ FAENS LÅNGT NI KAN", jag slår igen dörren med en smäll. 

De två sossarna han aldrig få ur sig ens en bokstav till början på ett ord, noterade att de såg något chokade ut. Ja, så ska det satans islamistälskande SOSSEPARTIETS medlemsdrägg behandlas. Folkförädarna ska inte bemötas hyggligt, de ska ha dylik verbal behandling så att de förstår att det finns de som avskyr dem mer än pesten, detta för allt det illa de har gjort mot det svenska folket, Sverige och enskilda personer som exv, inte minst mig själv - NEJ, FY FAEN FÖR SOSSEJÄVLAR, JÄVLA DRÄGG!

KVÄLLSBESÖK AV HYRESGÄSTFÖRENINGEN

Tisdag den 7 April, klockan är ca 20:00, det ringer på dörren, vem kan det vara, kanske att hemtjänsten kommer tidigt, om så får de komma tillbaka på ordinarie tid. Ser genom dörroptiken att det är en helt okänd person, en han i ca 35 års åldern, kan se att det finns en logga på hans pikétröja, ser också att han bär en padda i sin vänsterhand. Ok, jag öppnar, och kan se att det på besökarens pike står "HYRESGÄSTFÖRENINGEN" - jaha, vad fan kan de vilja och dessutom ha fräckheten att ringa på kvällstid, det är förmodligen en sossestreber som vill komma upp sig inom "rörelsen", tja, vem annars skulle offra sin fritid för att göra oannonserade hembesök i ett hyreshusområde. 

Mannen presenterar sig inte med namn, säger bara att han kommer från hyresgästföreningen, han frågar om jag heter Bert och om jag bor i lägenheten, jodå, jag har bott här i ca 44 år, tidigare hyrde jag en lägenhet längre bort på gatan. Mannen frågar om det bor någon mer i lägenheten, svar: jo, min mor, hon har bott här sedan 1974 alltså 50 år och har varit medlem i "Hyresgästföreningen" så länge jag kan minnas. Jaja, det räcker med att en person är medlem säger han och med det avlägsnar han sig.

Jag har förstås funderat över vad Hyresgästföreningen kan ha haft för avsikt med det här besöket, mycket skumt att ställa frågor om jag bor här och heter Bert - märklig frågeställning då det klart framgår av folkbokföringen att jag bor här och har gjort det länge. Märkligt är det också att han inte vet att min mor bor i den här lägenheten då det är hon som är medlem i hyresgästföreningen och varje månad betalar medlemsavgiften samt får post då och då från här omnämnda förening. Märkligt är också att "hyresgästaren"(besökaren) har kunnat komma in i trapphuset, då det är skalskyddat, han måste ha fått portkoden eller en tagg från Mönsterås Bostäder AB på begäran att han skulle besöka just oss och då uppgivit namn och lägenhetsnr, dessa uppgifter måste då MB AB ha verifierat. 

Att som den här HYRESGÄSTFÖRENINGENS utsände företrädare ställa frågor om vem som bor i lägenheten blir då ytterst märkligt, han vet förstås via MB AB, Folkbokföringen och inte minst "HYRESGÄSTFÖRENINGEN" redan namnen på mig och min mor - så varför då detta märkliga besök? Jag är övertygad om att den här besökaren fått i uppdrag av "HYRESGÄSTFÖRENINGEN" nationellt att ta reda på vem jag är rent fysiskt, alltså hur jag uppfattas vara, se ut(exv som ett fyllo, knarkare, högerextrem mm)vid en direkt överraskande konfrontation. 

Anledningen till min förklaring av besöket grundar jag i att jag har haft tfnkontakt med H-gästföreningen nationellt ett antal ggr förra året samt också i år och då i skarpa ordalag framfört min åsikt om dem - minns att en av de anställda på föreningen i fråga blev upprörd, det var en kvinna som med gällt högröstat tonläge ondgjorde sig över mina ordval, citat:"vad är detta för människa", hon fick definitivt spelet. Förmodligen är det hon som givit den ovan beskrivne besökaren i uppdrag att vid ett oannonserat besök undersöka vad jag är för "människa".

LÅNGTIDSMINNET VARSLAR

När man blir äldre så sägs långtidsminnet bli förstärkt medans närminnet minskar i kapacitet, det senare minnet kan förstås irritera när det avtar och blir då en ständigt återkommande påminnelse om att nu börjar du bli gammal och gaggig på allvar. Nåväl, jag är väl inte så hårt drabbad ännu, jag kan fortfarande komma ihåg det mesta av vad jag har skrivit upp på veckoinköpslistan om jag nu har råkat "glömma" den hemma, hahaha.

L-minnet har börjat göra sig mer och mer påmint och då oftast vad det gäller personer som man en gång för länge sedan umgåtts med under en längre tid och som jag satte kompisetikett på. Kompisskapet har vid några tillfällen fått en abrupt upplösning med hårda ord som avslut, ibland har det upphört tvärt av i plötslig total tystnad och i icke igenkännande när man oförhappandes har stött på dem, i exv en butik. 

Såhär i efterhand kan man förstås undra över varför och av vad anledning man då tidigare umgåtts med de här personerna, det kan vara svårt att förklara/förstå. 

Det lär ju vara vanligt att syskon som har vuxit upp tillsammans och varit "familia" inte har någon tätare kontakt under resten av livet. Man möts vid begravningar och när ev arv ska delas, inte sällan kan det bli rejäla konfrontationer och livslånga trätor och det ibland för rena skitsaker. Jag ska berätta om några plötsligt uppkomna kompisuppbrott i kommande blogginlägg.

FREDAG 9 JANUARI 2026 - SKALSKYDDET FÖRSVARADES

Ca-tid 12: 40 Fredag 9 Januari 2026: jag har tid hos provtagningen på M-ås HC och av den anledningen är jag en aning stressad då jag har tänkt mig att posta ett brev på COOP innan besöket på HC. Mitt stresspåslag ökar markant då jag ser att snöröjaren har skapat en snövall framför min bil som gör det omöjligt att komma ut från p-platsen. P-platsen ifråga är p-platsen som finns på gaveln på Hagagatan 4, MB:s personal brukar parkera där vid frukost och fika. Jag har under förmiddagen flyttat min bil från parkeringen som finns på framsidan av Hg-4 till den på gaveln, detta efter uppmaning(till gamla ICA-parkeringen)av snöröjaren som var fräck nog att ringa på dörren precis när jag svängt benen över sängkanten 08:05. Jag funderade över om hemtjänstpersonalen(för min mors räkning) möjligen redan nu i januari har gått över till sommartid, de brukar normalt komma straxt efter 09:00.

Efter att ha svurit och förbannat snöröjaren högt och tydligt så går jag långsamt på halt underlag med riktning mot snöröjarmaskinen som röjer undan snö längre bort på Hagagatan. Jag lyckas få kontakt med föraren som är densamme person som väckt mig tidigare. Jag är nog rejält förbannad när jag säger till honom att snabbt som fan ta bort snövallen framför min bil - jag, kan mycket väl tänka mig att snövallen var gjort med avsikt då jag var tillsagd av snöröjaren att parkera vid gamla ICA Algots parkeringen.

På min väg mot min parkerade bil möter jag två personer i 20 års åldern, de ser ut att ha ett utomeuropeiskt ursprung men pratar svenska hyfsat bra. De flinar upp sig och frågar om jag kan släppa in dem i något av trapphusen på Hg-4. Jag säger att det tänker jag inte göra och förklarar varför: ni bor inte i huset och har därför inte i trapphusen att göra och om det är så att ni ska besöka någon får den personen öppna för er, inte jag. De envisas med att jag ska öppna, men jag fortsätter att neka dem tillträde till trapphusen - deras agerande upprepas, vilket gör att jag ber dem "DRA ÅT HELVETE" upprepade ggr under tiden jag går bort mot min bil. Den ene av dem följer efter och börjar gasta och har tydligen blivit förbannad över mitt nekande svar och min beska uppmaning.

Som sagt jag vet inte vilka dom är, har aldrig sett dem tidigare och oavsett det så hade jag inte släppt in dem ändå då de inte bor i huset. Om, jag hade släppt in dem och de haft något jäkelskap i sinnet som de satt i verket så hade jag blivit indragen och säkert också ansedd som medbrottsling - ja, det sker mycket skit nu för tiden, så NEJ!

Det elektroniska låset i trapphusentredörren sattes dit för två, tre år sedan och det av den anledningen att det skulle fungera som ett "skalskydd" för fastigheten och de som bor där. Dock är det så att trapphuset ändå, då och då, befolkas av personer som inte har där att göra. Jag har sett och hört att de inte blir insläppta i de lägenheter som de har haft för avsikt att besöka. När de inte blir insläppta sätter de sig i trapporna ett tag varefter de återigen upprepar sina försök att få bli insläppta, det kan bli högljudda konversationer som hörs in i lägenheten/lägenheterna då lägenhetsentredörren inte är det minsta ljudisolerad.

Hur de här personerna som då och då befolkar trapphuset kommer in måste bero på att de passar på att smita in när någon av de boende gått ut eller in, det är ju en viss fördröjning innan dörrstängningen tar vid. Det kan förstås också vara så att somliga boende lämnar ut koder eller taggar eller öppnar efter att de blivit uppringda via exv porttelefonen. Hur som helst så ska det inte uppehålla sig några personer i trapphuset som inte hör hemma i någon av lägenheterna. Är det kända besökare till någon av de boende så ska de naturligtvis släppas in i lägenheten, trapphuset ska självklart inte användas som ett "väntrum" då detta är starkt irriterande för övriga boende vid exv in och utpassage från/till lägenheten. Det har vid några tillfällen blivit hätskt och hot har uttalats - exv "gamla gubbar ska inte käfta med ungdomar, det kan vara farligt". Ja, det har hänt mer skit än så i den här trappuppgång, en trappuppgång som tidigare, för så sent som för ca 10 - 15 år sedan ansågs vara "den tystaste och lugnaste diton i Mönsterås.

SNÖRÖJNINGEN PÅ HAGAGATAN I MÅS = KAOS

Kommunen ska snöröja gatorna och det efter prioritet där bostadsgator kommer sist i turordning.

Fastighetsägare ska hålla trottoarer och andra ytor hörande till fastigheten där allmänheten rör sig fria från snö och is så pass att det går att ta sig fram utan risk för att personskada ska uppstå.

Hagagatan i Mönsterås har i alla tider varit en av de sista gatorna att snöröjas så även de senaste dygnen. När det plogas av kommunen så kör man bara rakt igenom och skapar som nu meterhöga plogvallar som dessutom blir minst lika breda. Fastighetsägaren här är till typ 90% Mönsterås Bostäder AB och de är sena med att ta bort de av kommunen skapade plogvallarna vilket gör att det blir svårt att ta sig ut med bilarna som står parkerade längsmed och på parkeringsplatserna. Detta är förstås starkt irriterande och det främst för de som är helt beroende av att ha tillgång till bil, exv de(äldre och rörelsesjuka) som har svårt att i snömodden ta sig fram till affärer, apotek, hälsocentral, veterinär, sop å återvinning eller sjukhus mm.

Själv har jag svårt med att gå längre sträckor då mina menisker i mina knän är helt borta, gående blir en plåga. I går var jag i kontakt med MB AB och deras jourteam, de uppmanade mig till att själv ta bort all den snö som hindrade mig från att kunna använda bilen. Bilen står på fastighetsägarens parkeringsplats och då är det förstås fastighetsägarens skyldighet att snöröja runt bilen, inte jag. Jag blev uppmanad av jourpersonalen att ta kontakt med någon av de privata entreprenörer/företag som sysslar med bla snöröjning. Personen jag pratade med i jourtemet verkade ha väldigt svårt för att förstå att det var snön som hindrade mig att flytta på bilen, detta då han uppmanade mig att på flytta bilen så att de kunde snöröja parkeringsplatsen, ja, det är bedrövligt dåligt att personer med så dålig verklighetskompetens ska vara satta till dylik verksamhet. När jag föreslog att snöröjarna skulle använda de skyfflar som finns med på snöröjningsfordonen så så blev han upprörd "vad, skulle vi gå ut och handsnöröja med skyffel, aldrig att vi går ut ur fordonen" - jaså, varför har ni då en skyffel med på maskinerna, ok, dom är bara med för syns skull!

Jag har fortfarande inte kunnat ta mig ut från parkeringsplatsen för att kunna handla, slänga soppor mm - ja, inte bättre blev situationen av att en av bilgrannarna la all den snö som fanns framför hans bil framför min, fy fan för ett så ytterst dåligt beteende.