WALLS eftr FRÅGAR - "ÄR INTE DU DÖD ÄN"???

Tidigt på hösten, en vardag år 2000 besöker jag färg och kosmetik-kosttillskottsbutiken WALLS eftr belägen på Storgatan i Mönsterås, min ärende dit är för att handla bla Owartol(impregolja + täckolja av samma brand), jäslim, epoxydito, slippapper mm.

Jag har handlat i den här butiken under många år, typ från 1970-tal fram till våren/sommaren år 2000. Under de tre decennierna som gått har jag inte haft några som helst problem med butikens div ägare, de har så långt alltid uppskattat att jag har handlat hos dem och med det gynnat den lokala småbutikshandeln på Storgatan. Den person som vid vid detta tillfälle driver butiken är en medelålders kvinna som under de år hon haft butiken aldrig någonsin har visat det minsta av avoghet mot mig på något sätt, tvärtom! Hon rankade mig som en av hennes allra bästa kunder, detta pga att jag på årsbasis handlade hyfsat mycket, ca 10000-15000 sek - den andra "bästa kundranking orsaken" enligt henne var att jag alltid betalade varorna inom den 30 dagars kreditperiod hon gett mig. Butiksägarinnan var dock mycket besviken på alla de Mönsteråsare som struntade i att betala sina fakturor inom de givna 30 kriditdagarna. Hon visade mig en pärm som var fullknökad med obetalda fakturor, de äldsta var årsgamla, inte sällan var de halvårsgamla. Detta visar att de allt som oftast storkaxiga/märkvärdiga Mönsteråsarna gärna uppträder som självutnämnda dygdemönster men inte själva lever upp till den moraliska/etiska nivå de kräver att andra ska prestera - jäkla hycklare!

Jag är på ett hyfsat gott humör när jag kliver in i butiken, jag förväntar mig som alltid tidigare en trevlig pratstund med butiksägaren, ser att hon står vid kassadisken, hon reagerar dock inte det minsta på att jag stigit in i butiken, jag hälsar, men får inget svars-hej tillbaka. Jaha, vad nu, märkligt bemötande, tänker att hon kanske har typ PMS-besvär, men hon är väl lite för gammal för att ha besvär av dylikt kvinnospecifikt. Hon tittar plötsligt upp, hon visar upp en bister min och säger, "ÄR INTE DU DÖD ÄN"- först blir jag tyst, men får snart ur mig, "vad för något, vad sa du" - hon upprepar frågan hon tidigare framförde, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Min omedelbara reaktion/tanke och svar blir: vad faen nu, vad menar du! Jag får inget svar. Det råder igen tvekan om att hon menar allvar med det hon har framfört, hela hennes agerande när hon uttalar dödsfrågan är starkt känslomässigt kryddat av avsky, hat och en uppriktig visad besvikelse över att jag fortfarande var vid liv. Står kanske kvar någon minut, tyst funderande över det som butiksägaren har framfört - jaha, det var som fan, funderar och finner att det är väl inget annat att göra än att dra och jag får väl köpa det jag behöver till båten någon annan stans, det blev i Kalmar.

 Ganska så snart efter jag lämnat butiken så kommer jag att tänka på det som hände året innan i butiken "Sporttjänst", kan det möjligen vara orsaken till Walls eftr:s ytterst märkliga fråga - jag kan då inte i mina tankar utesluta att det mordförsök som jag var utsatt för på "skärtorsdagen" detta år(år 2000) har ett samband med Walls eftr fråga, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Jag håller det då inte för otroligt att man bland butiksägarna/småföretagarna/medborgargardet i Mönsterås har bestämt sig för att hämnas på mig för det som hände i butiken "SPORTTJÄNST" året innan, detta genom att leja en person som för en belöning mot en bättre begagnad svart BMW var villig att uppfylla somligas önskan om att få se/höra att jag var död/mördad. Jag överlevde dock till somligas tydliga besvikelse. Vid ett random besök på Ålems Sparbank några år senare får jag av en av kommunens entreprenörer veta att jag fortfarande var under hot. 

Tes 1. Om man förväntar sig att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - oftast är det då att den personen som förväntas ska dö har blivit allvarligt/obotligt sjuk eller dör av ålderssvaghet. 

Tes 2. Om man förväntar sig att något dylikt ska ske "som att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - om nu inte svaret på frågan finns i Tes 1. så är det då högst troligt att den person som i detta fallet(WALLS eftr 00-talet) förväntar sig att jag Bert Juhlin ska vara död också är informerad eller varit delaktig i beslut om, att så ska ske. Jag hade vid den här tiden(år 2000) i mitt liv inga svåra sjukdomar, ålder: 48, - så tes 1 faller bort. Vem är det som i så fall har tagit beslutet om min brutala död, är det en enskild person eller är det en lokal samhällsaktivistisk grupp typ skyggt medborgargarde utan speciella företrädare som gemensamt har tagit ett sådant beslut. Eller är det någon av de statliga organisationerna med våldsmonopol som gett uppdraget till gärningsmannen via medborgargardet. Det är Tes 2 som ger det rätta svaret: alltså typ "ett löst sammansatt medborgargarde" som med vetskap om att de har fria händer som har tagit sig friheten att döma ut ett dödsstraff som är grundat i/på dels rent hämndskitprat, allmänt lokalt ogillande, långtidsarbetslösheten, lokalmedialt ryktesspridande om mig som grovt A-Ö-kriminell, detta med den svenska rättsstatens tysta gillande, företrätt av förundersökningsledaren Åklagare Olof Löngren vid Kalmar Tingsrätt och inte att glömma polisen i Mönsterås - O-hamn - Kalmar. Jag har tidigare berättat om att jag vid ett av SÄPO/SAPO arrangerat tfn-samtal sommaren 1979 blev lovad/hotad av SÄPO/SAPO att jag från då och fram till mitt sista andetag skulle få lida för det svar jag gett på en fråga ställd av en utredare, detta med anledning av min vägran att göra militärtjänst - en mycket kontroversiell slutledning. 

Jag kommer fortsätta med att berätta om hur jag har blivit bemött av småföretagarna/privatpersoner, kommunen i Mås och inte minst statliga myndigheter. Jag är tämligen övertygad om att det finns ytterst få personer i Sverige som fått ta emot så mycket skit och blivit så illa behandlad som jag - som journalisten Torsten Strömberg på fd ÖSTRAN/NYHTERNA(ev vid detta tillfälle anställd på OSKARSHAMNSNYHETERNA) sa när jag berättade min livshistoria för honom, ungefärligt citat: "det finns inte en minsta chans att någon levande person som är boende i Sverige kan ha blivit utsatt för allt det negativa du säger dig blivit utsatt för, det finns inte på kartan. När TS säger detta är hans ögon stora som pizzatallrikar, han ser rädd ut, men av vad anledning då - min upplevelse och känsla av hans förnekelse är att han innerst inne vet att sådant är fullt möjligt i sossestasisverige.

LIGISTJÄVLAR SMÄLLER AV BOMB PÅ HAGAGATAN FREDAG 26 JUNI 2026

Straxt efter 00:00 detonerade en mycket kraftig BOMB här utanför fastigheterna HAGAGATAN 3 och 4. Detta kriminella tilltag fick som följd att min 97-åriga mor som sover blir abrupt väckt, hon blev helt förskräckt, hon skriker högt av panikrädsla och undrar hysteriskt "vad det är som händer". Jag hinner in till henne och kan i sista stund stoppa henne från att lämna sängen. Hade hon nu tagit sig upp och i panikrädsla försökt lämna sovrummet hade hon säkert snubblat och slagit sig svårt, så svårt att hon kanske hade dött. Hon är näst intill blind och döv och behöver både glasögon och hörapparat för att kunna lokalisera sig i lägenheten, dessa hjälpmedel är avtagna när hon sover. Normalt tar hon sig fram i bostaden med rullstol, men att då i panik försöka ta sig ut från rummet i yrselvaket tillstånd på sina ostadiga ben oskadd är en omöjlighet, hennes sovrum är dessutom belamrat med rullstol, hygienstol, returner mm. 

Jag blir vansinnigt förbannad och ropar ut i natten via det öppna fönstret att den/de satans asen som smällde av bomben ska visa sig och komma fram till trappentren, men nej de fega kräken gömmer sig. Plötsligt kan jag höra två röster som ger mig svar på mitt utrop från fönstret, rösterna kan lokaliseras till bortifrån gamla Algots. Hör att svaren ges dels på blattesvenska samt en på obruten svenska, han som talar med brytningen "blattesvenska" framför bla att han ska, citat: "jag ska knulla din mor"(dylikt formulerade hot är synonyma med vad de oändligt oönskade invandrarna från mellanöstern brukar få ur sig vid konfrontationer), jag blir också uppmanad till att komma ner/ut på gatan. Plötsligt kan jag se att någon rör sig bland bilarna inne på villatomten(sotarens), villan ligger till vänster i södra slutet av Hagagatan, personen är helt svartklädd(typ som en AFA-ligist), ser att han lämnar tomten via infarten till villan, han tittar bort mot mig när han i sakta mak går i riktning bort mot gamla Algotsparkeringen. Kan inte avgöra om den personen har sin hemvist i villan eller inte. 

Blattejävlen som svarar på mina utrop vet alltså vem jag och min mor är - med det avslöjandet så är det klarlagt att bomben var riktad mot min mor och mig, katten börjar också att skrika högt och blir orolig.

En tänkbar anledning till att man smäller av en bomb riktad mot oss kan vara att någon av de utländska unga grabbar som arbetar inom hemtjänsten och som vi avvisar hjälp ifrån är att de har berättat om detta för sina kompisar, kompisarna har blivit sura över det och då tar de till bomber för att skrämas och framföra hot. Min mor vill inte ha hjälp av unga utländska grabbar eller för den delen inte heller av svenska diton. Jag har avvisat mer än10 personer som är eller har varit anställda av Mönsterås kommun inom hemtjänsten, 2 av dem är svenskar, resten är utlänningar - fyra av dessa är kvinnor med ursprung i mellanöstern, två av dem har haft huvud/hårdöljande huvudboningar som är vanligt bland muslimska/islamistiska trosbekännare.

Hemtjänsten har politiserats och gjorts till ett integrationsprojekt, detta idiotprojekt måste få ett slut. En tanke som dykt upp och som jag också har förhört mig om, är - hur gör man med alla muslimska kvinnor som behöver hemtjänsthjälp, de tar ju knappast emot män från hemtjänsten detta oavsett ursprung, de kräver förstås att det är kvinnor som hjälper dem. Har fått veta att detta är ett stort problem. Konsekvensen av detta ovan i stycket framförda blir då att de muslimska kvinnorna uteslutande får hjälp av kvinnor vilket gör att svenska äldre kvinnor med hemtjänst hänvisas till att få hjälp av i huvudsak män med röter i en kultur som inte är i fas med svenska värderingar gällande kvinnor och det mesta annat av svenskt och västerländskt tänkande.

Bombsprängningen kan också vara en hämnd för att jag avvisade en ung tjej i förra veckan som förmodligen sommararbetar inom hemtjänsten i Mönsterås. Anledningen till att hon avvisades var att hon bar ett svart huckle för att dölja sitt hår, förmodligen är hon muslim och har förstås berättat om min avvisning för personer i sin bekantskapskrets och för arbetskamraterna. Det ska naturligtvis vara totalt förbjudet att ha religiösa attribut på sig i sitt arbete i det offentliga livet i Sverige och då naturligtvis inte heller när man befinner sig i någon annans hem när man utför typ hemtjänst, sjukvård mm, om så ändå sker är det en mycket grov kränkning av den personliga integriteten. En tanke är att någon som har hört talas om detta mitt avvisande av den huvudduksbärande unga muslimska kvinnan har agerat på det och har beställt en bombavsmällning som hämnd.

En annan tanke ang bombsprängningen i natt är att någon/några ur det dolda svenne-medborgargarde som jag anser har funnits och som fortfarande är agerande i Mönsterås, att de har reagerat på mina senaste blogginlägg med agendan att berätta om hur det var/är att leva i Mönsterås. Här i M-ås är jag och har alltid varit ansedd för att vara en udda figur, en som ska åtgärdas på alla tänkbara sätt inte minst då med ytterst hårt osant ryktesutspridande förstärkt av våldsaktioner utfört av personer med våldsutövandet i blodet och kulturen. I den för vanliga mås-innevånare osynliga medborgargardemaffian finns personer ur alla samhällsskikt och yrken, det här är oftast personer som tycker att det är spännande och intressant att vara en del av något olagligt som de ändå kan försvara med, att det är för ett gott syfte, oftast då för Sverige.

I den här delen av Mönsterås har det länge pågått kraftiga detonationer sent på kvällar och nätter, någon sjuk jävel smäller av typ bomber, bangers, det låter också som att det är skarpa skott från handeldvapen och kulspruta som avfyras, detta sker i stort sett varje vecka utan att det görs något för att komma åt denna idioti. Pratade med en av de anställda på Mönsterås Bostäder AB om de oftast förekommande detonationerna, skottavfyrningarna och det som låter som handeldvapenskjutningar - om jag uppfattade honom rätt så visste han vem det är som är utföraren/na.

Nu är det ta mig faen dags att polis ingriper och ser till att den här idiotin får ett slut, men det handlar  väl om att det är ett eller flera BARN som det inte går att åtgärda pga socialdemokratiska införda saft och bull lagar! 

Jag anser mig fått bevis för att bomben var avsedd för att skapa panik hos min mor i avsikt att skada eller till och med orsaka hennes död, därför har jag kommit fram till att det som hände var ett försök till att orsaka min mors död, alltså ett mordförsök.

ÅR 1998-99 - SPORTTJÄNST-ÄGAREN UPPMANAR MIG TILL SUECIDE - DRÄNK DIG HÄNG DIG ... ...

HATSTÄMMNING I MÖNSTERÅS

Huvudrubriken ovan berättar om att den som ägde butiken "Sporttjänst" i slutet av 1990-talet inte bara sålde sportartiklar, fritidutrustning, kläder mm -  han tillhandahöll också helt gratis och engagerat ett antal ondsint menade suecideuppmaningar(straffbart). 

Nu var det inte bara den här butiksägaren till "Sporttjänst" som lät mig fysiskt och verbalt få ta del av de ur masspsykos orsakade vanföreställningar och fantasier som på 1980-90-00-talet grasserade bland både små och större privata företagsägare i Mönsterås Kommun, dock inte alla. Detta ovan beskrivna patologiska tillstånd rådde också även generellt inom den kommunala sfären, allt från kommunens högsta politiska styre till dess dito tjänstemanautövare inom kommunens olika verksamhetsområden, inte minst inom dess kommunala aktiebolag Mönsterås Bostäder AB och tidigare Stiftelsen Mönsterås Bostäder. 

SUECIDEUPPMANINGARNA I SLUTET AV 1990-talet

Året är 1998-99. Jag besöker "SPORTTJÄNST" för att ev köpa en ny arbetsoverall då jag växt ur den gamla diton. Jag har det året bytt bil och behöver göra en del arbeten på den som att byta bromsok, bromsskivor, handbromsvajer, koppling mm så jag behöver en overall som sitter ledigt och skönt men ändå är trivsamt välpassande. Ägaren till "Sporttjänst" säger sig ha ett stort lager av arbetsoveraller i källaren. Det visar sig att overallerna är av ytterst gammalt datum, de flesta av dem är säkert från 1930-40-50-talen, de hade urusel passform, de kändes som att de var tillverkade för en svunnen tidsepoks kroppsarbetare. De här overallerna har säkert fått följa med vid tidigare försäljningar av de affärsrörelser som funnits i den här lokalen -"KISELLS", var en av dem, 1960-70-talet. Den vid detta tillfälle aktuelle butiksägaren måste ta sig ner i källaren/lagret via en mycket smal trappa, han fick säkert ta sig ner i och upp ur källaren minst ett 20-30-tal ggr för att hämta upp och sedan lägga tillbaka de av mig ratade overallerna(alla). Butiksägaren börjar bli allt mer grinig och hävdar envist att det måste finnas någon av overallerna som passar mig, detta trots att jag avfärdar dem som omöjliga att "arbeta" bekvämt i. Nej, det blir inget köp meddelar jag butiksägaren, "overallerna är ju helt odugliga, jag får pröva i en annan butik som har mer moderna och bättre kroppsanpassade arbetskläder"! Helt plötsligt blir ägaren till butiken "SPORTTJÄNST" rejält otrevlig, han svär och förbannar mig och tycker att en i hans och andras ögon så oduglig och odrägligt arbetsskygg person som jag inte har någon rätt till att önska mig något alls, inte ens en bra arbetsoverall. Butiksägaren avslutar sitt verbala hatbudskap med att framföra: du ska definitivt inte önska dig rätten till att vara vid liv varefter butiksägaren vrålar fram sina SUECIDUPPMANINGAR: "GÅ OCH DRÄNK DIG - HÄNG DIG - TA LIVET AV DIG SÅ VI SLIPPER SE DIG"! 

BUTIKSÄGAREN TAR TILL VÅLD - KNYTNÄVSSLAG I RYGGEN

Jag har under tiden av att prova div overaller stått i området vid dörröppningen in till den lilla verkstad som fanns i anslutning till butiken. Vid följande händelser står jag exakt i dörrhålet, butiksägaren som är i affekt efter sina framvrålade SUECIDEUPPMANINGAR tar nu plötsligt till fysiskt våld, med några stegs sats springer han på mig av allt han kan, han försöker brösta mig ut ur verkstaden men hans ansträngning resulterar i att han studsar tillbaka in i verkstaden som vore han gjord av bästa studsbollsgummi(vikt b-ägaren ca 60-65 kg, jag ca 100 kg). Butiksägaren återupptar nu sina verbala excesser, han orerar som en besatt tungomålstalande frikyrkopastor urslungande sig än det ena som det andra av de värsta invektiver han kan finna för att förmedla det hat han känner inför min person. Jag, säger till honom, nu får lugna ner dig och be om ursäkt - han svarar: sådana som dig behöver man inte be om ursäkt, aldrig i helvete någonsin!

Butiksägarens fru kommer tillskyndande, hon ber oss att ta det lugnt då det har kommit in kunder i butiken - jag säger: ok, jag ska gå här ifrån och jag lovar att det är sista gången(var kund där under tre decenier) jag besöker er butik! Jag vänder mig om och går, just som jag tagit några steg ut mot butiksdörren får jag ett knytnävsslag i ryggen, mellan skulderbladen, jag vänder mig om och ser hur butiksägaren måttar ännu ett knytnävsslag mot mig. Per automatik drar jag till honom med en rejäl rallarsving, träffar någonstans i hans bröstkorg, butiksägaren far som en vante in i en fullhängd A-profil klädställning(överliggaren ca 3 m lång), han drar med sig den, han fortsätter så in i nästa dito fullhängda klädställning som likt som den första diton följer med butiksägaren på färden, till sist dråsar han in i väggen med uppsatta skohyllor. Hyllor och skor faller ner över butiksägaren som har ramlat omkull, han sitter lutad mot väggen täckt av skor och kläder och hyllplan,  detta kaos av prylar döljer det mesta av hans kropp. Det enda som syns av honom är hans ansikte, det uttrycker förvåning, nederlag men också smärta. Det ser komiskt ut, jag skrattar, säger hans namn," ... där passar du bra in, sitt kvar, du har funnit din plats i livet" - jag går skrattande ut ur butiken. 

Sporttjänstägaren var inte den ende av butiksägarna/småföretagarna som öppet har visat sitt förakt/hat mot mig så jag återkommer med fler berättelser om hur livet i Mönsterås kan bli för den som inte passar in i det sossestasihjärntvättade beteendemönster som det genompolitiserade samhället har angivit som socionormalnorm för alla innevånare, människor i Sverige(OBS!), detta gäller inte de som tillhör någon etnisk, kulturell eller religiös minoritet och särskilt då inte de nyinvandrade. 

Jag återkommer med fler exempel på företagare i Mönsterås som låtit sig dras med i drevet mot min existens, exempelvis Walls eftr på 00-talet.

 

KVÄLLSBESÖK AV POLIS ALF JACOBSSON - TRAGISK DÖD ANHÖRIG ANKLAGAR MIG - ÖSTRAN/NYHETERNA = SOSSESTASI

Det ringer oväntat på dörren en vardagskväll, kl är omkring 21:00, året är antingen1991eller 92, jag bor vid den här tiden i en etta på Hagagatan 7, plan 2. Jaha, vem kan det vara, kanske någon av grannarna som vill låna en skopa salt eller kanske några droppar "YES!". Tänker, förhoppningsvis är det den alltid glada och kramgoa kvinnan i lägenheten bredvid - ok, hon ska vara sambo, men oklart för mig med vem, men vad då, hon är i vilket fall som helst välkommen in och hon får gärna stanna en liten eller ännu hellre en längre stund. Nå väl, man vet aldrig vem det kan vara, så bäst att vara beredd på att det kanske är någon som jag absolut inte vill ha besök av - öppnar, men vad faen nu - där står poliskonstapel Alf Jacobsson, en ...känd figur i Mönsterås med omnejd.

Vid detta tillfälle är Alf J civilklädd, men vad kan han vilja, och det så pass sent på dygnet, har det möjligen hänt mina närmsta anhöriga något tråkigt, för ett kort ögonblick stiger pulsen och det drar förbi några tänkbara scenarios. Konstapel Jacobsson har den där typiska snutuppsynen som bara de poliser har som varit en längre tid i det yrket. Jag skulle inte bli förvånad om det ingår i p-utbildningen det att träna upp ett så skrämmande ansiktsuttryck som möjligt - kanske att Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" har använts som studiematerial.

Alf J står där, han säger inte ett dyft, bara glor - jag väcker upp honom ur snutdvalan, han rycker till när jag frågar vad hans ärende är, men jag får inget direkt svar, det är mer som att han fundersamt har synat mig på hur jag reagerar på hans besök. Det är ju uteslutet att han skulle ringa på för att titta in på en fika och prata skit då vi inte är bekanta på så vis att ens ett spontanbesök skulle kunna vara en tänkbar realitet. 

Jag erbjuder Alf J att stiga in, detta med tanke på om det nu skulle vara något känsligt spörsmål som jag inte vill att grannarna ska få vetskap om. Jacobsson tackar nej, så jag frågar då ännu en gång, "vad vill du". Alf J verkar ha svårt för att få fram sitt budskap, han harklar sig några ggr och säger ungefärligt citat:" en av dina grannar har tagit sitt liv, det är den unga kvinnan mitt emot på det här våningsplanet - "vet du något om detta"! Jag svarar: nej, jag har inte hört eller sett något! säger vidare: märkligt, jag har inte uppmärksammat någon som helst aktivitet från er sida eller andra som blir aktiva när något sådant här inträffar - ja, det var ju tråkigt det här, så synd! 

Jacobsson, ser tvivlande på mig och säger:"men, något måste du väl ha märkt" - "nej, hur skulle jag kunna ha gjort det, jag har inte haft någon som helst kontakt med henne, mötte henne några ggr här i trapphuset men hon hälsade inte ens, hon verkade vara blyg". 

Jag får en känsla av att konstapel Jacobsson inte är helt övertygad om min framförda info, hans snutblick avslöjar hans tvivel. Nu är det ju så att bor man i lägenhet så är man i stort sett anonym för sina grannar, man har i regel väldigt lite kontakt med övriga hyresgäster - vet, att vid denna form av boende kan det vara stor skillnad mot att bo i en villa i ett villakvarter där kontrollen av grannarna kan vara oblygt närgången - så, A Jacobsson som jag tror då bodde i en sommarstuga/villa på Oknö verkar ha dragit den slutsatsen att även ett hyreshusboende innebär, "oblyg social kontroll"!

Den döda flickan verkade inte ha haft några kompisar eller någon pojkvän, dylikt brukar ju annars märkas ute i trapphuset. Jag såg henne då och då i trapphuset och från köksfönstret när hon kom på sin cykel. Jag kunde konstatera att hon haltade synbart om än inte så svårt. För övrigt var hon en mycket snygg, söt ung kvinna som borde haft hur många kompisar och  pojkvänner som helst. Efter att jag fått vetskap om hennes död så ställde jag mig förstås frågan: VARFÖR? Nu viste jag ju inget om den här flickan, inte ens vems dotter hon var eller hade någon kännedom om några andra eventuellt anhöriga,(ok, efternamnet på brevinkastet borde ha gett en viss information ang släkttillhörigheten) så med nästan noll i info så gick mina funderingar åt det hållet att det kanske var hennes lätta handikapp, haltandet, som var den bakomliggande orsaken till hennes tragiska beslut. 

I Mönsterås som är svårt drabbat av bymentalitet är det inte lätt att vara ens något lite annorlunda oavsett vad det annorlunda visar sig vara/bestå av. Att som en ung, vacker och söt flicka ha drabbats av att ha en lätt men synlig haltande gång kan säkert vara förödande för hennes egna självbild i jämförelse med andra skönheter och inte minst förstärks den egna negativa inställningen om omgivningen också visar sitt tydliga ogillande i tid och otid. 

Jag har precis tagit mig ut från trapphusentren på Hagagatan7 och är på väg mot min bil när jag plötsligt blir konfronterad av en upprörd kvinnoperson som kortfattat orerar om den döda grannflickan - jag känner igen kvinnan från skoltiden, vet att hon är gift med en av eleverna i den klass jag gick i från, 1: klass till 7: ditot. I det ögonblicket som kvinnan konfronterar mig ang den döda unga flickan så intar hon för mig rollen som en nära anhörig till flickan, detta efter att kvinnan i upprörd ton framfört följande: "du kunde ha hjälpt henne"! - jag greppar direkt vem det rör, jag svarar: "vad för något! på vad vis skulle jag ha kunnat hjälpa henne"! Kvinnan svarar inte på min fråga, hon går vidare utan någon förklaring till sin anklagelse. Jag har då helt plötsligt blivit påförd att vara ansvarig för den här flickans tragiska död.

Så, hur skulle jag då ha kunnat hjälpa den här flickan? Ja, inte vet jag, men om de anhöriga hade tagit kontakt med mig och förklarat flickans situation och framfört att de ville att jag tog kontakt med henne, så hade jag gärna gjort det, och vem vet, hon kanske hade varit i livet än idag. Nu kan det ju vara så att det fanns annan problematik som ställde till det för flickan än den jag har presenterat här, om det vet jag inget, har inte hört något, bara tystnad och tystnad kan som bekant vara talande.

Jag vill minnas att den hätskt konfronterande kvinnan hade samma efternamn som ogift som den döda flickan. Jag fick inte någon info om på vilken nivå den här personen var anhörig till den döda grannflickan, men jag kan tänka mig att den var mycket nära. Konfrontationen är kort i tid, mer som en utslängd ordspya i farten till någon man tycker väldigt illa om. Det som kvinnan framför kan knappast vara något som hon kom på just för stunden då hon såg mig. Nej, den här anklagelsen måste ha ett ursprung kommen ur en för/av de anhöriga framtänkt skuldbefriande hypotes där primärskulden läggs på någon utomstående - i detta fall läggs skulden för flickans död på mig. Jag kan tänka mig att mönsteråspolisen har sett till att ha sått fler än ett missbildat tankefrö i de anhörigas av sorg nedbrutna hjärnor.

                                                                               §

Offtopic: Den här anklagelsen mot mig ang den döda flickan kan möjligen förklara varför speciellt en av mina klass... som är gift med den anklagande kvinnan har uppträtt ytterst märkligt då vi stött på varandra, detta mestadels på golfbanan här i Mönsterås. Kan tillägga att en hel del av de personer som öppet riktat det här hatet mot mig pga min långtidsarbetslöshet var och kanske fortfarande är medlemmar i Mönsterås handbollsklubb, det inkluderar min klass... här ovan. Det här märkliga bemötandet av den förre klass... kan kanske också förklara varför de flesta av eleverna i den klass jag gick i, klasserna: 1-7 också de uppträder på ett liknande sätt, knappt att någon av dem hälsar(Annette är ett undantag) eller ens ger ett igenkännande ögonkast. Tråkigt, men ok, jag lider inte av det nämnvärt då jag även under skoltiden fanns i det yttersta av den perifera klassgemenskapen. En annan orsak till det bemötande jag har fått från mina klass... i klasserna 1:an till 7:an kan ha sin grund i min av sossestasistaten(SAPO) och SÄPO:s påtvingade långtidsarbetslöshet. Jag har fått ta emot enormt mycket skit av den anledningen och det från främst vanliga knegare, skiftknegaradeln på bruket till småföretagare och statliga tjänstemän/kvinnor på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan här i M-ås, O-hamn och Kalmar. Till de i meningen innan nämnda svinhuvudkategorierna kan även fackets avd metall32:ans representanter i O-hamn räknas samt den nationella A-kassans ordförande i Stockholm.

Mönsteråssnutarna har alltid visat sin antipati inför min person, detta liksom deras kollegor i O-hamn och Kalmar, anledningen är att de har fått för sig att jag var/är kriminell och sysslar med all typ av brottslighet mellan A-Ö. Det har kommit fram att de har frågat om hur jag har/haft råd med att äga båtar, motorcyklar, bilar osv - deras förståndshandikappade förklaring har då blivit att jag tjänar pengar på brottslighet, exv som att stjäla, langa narkotika mm. Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om hur en kriminalkommissarie från O-hamnspolisen genomsökte min båt på jakt efter narkotika, det utan det tillstånd som krävs från en förundersökningsansvarig, i regel en åklagare). Kriminalaren kammade förstås noll, härligt att få se snutarselets besvikna min. Några veckor senare idiotförklarade han i ett tfn-samtal m-ås snutarna som var de som kontaktat/tipsat honom efter det att jag tidigare innan hans knarkletande i min båt anmält en drogberoende person för inbrott i en dykarbåt. Senare i tid, ca 15 år efter det olagliga knarkletandet i min båt träffade jag på honom snokande i och omkring mitt båthus(Våneviks båtklubb). Så, misstankarna mot mig som kriminell kvarstod, i detta fall var hans snokande nog gällande ett antal utombordare som blivit stulna på båtklubben och som jag naturligtvis vanemässigt och helt ogrundat blev misstänkt för att ha snott. Jag såg ju ett och annat misstänkt i och omkring V-viks båtklubb, detta då jag ibland övernattade i båten när den var sjösatt. Även så såg jag mysko saker då jag arbetade med båten till sent in på kvällarna under torrsättningsperioden(höst, vinter och vår). Jag framförde mina observationer till klubbhitlern själv samt några andra medlemmar - mina observationer mottogs med skepsis och bortförklarades då de misstankar jag framförde riktade sig mot kända personer som var medlemmar i V-viks båtklubb och dessutom boende i grannskapet, alltså sk "hederliga grannar i byn", "LOKALS" på orten i fråga.

2009 blev jag av Östrans/Nyheternas dåvarande tf ansvarige utgivare(numera är han sosse-Johans högra hand i kalmarpolitiken) och dess nyhetschef anklagad för att vara ytterst grovt kriminell. Vid två skilda tfn-samtal med var och en av dem sade de sig båda ha mycket starka bevis för min grova kriminalitet, de kallade mig också för något riktigt fult. Jag framförde då till dessa två satans skitpratande sosseas, följande: "varför polisanmäler ni mig inte då, jag ska ju inte gå lös om det ni påstår om mig stämmer" - ingen av de två sossejournalisterna fick ur sig ett enda ord, det blev helt tyst i tfn-luren, de avslutade samtalet utan att säga ett enda ord till försvar för sina påståenden, de la fegt på luren - FY FAN FÖR SATANS SOSSEJÄVLAR!