Många av de arbetssökande som varit inskrivna på arbetsförmedlingarna runt om i landet kan vittna om att bemötandet från de anställda statstjänstemännen ofta varit långt under all värdighet, många har känt sig djupt förnedrade och kränkta långt in i själen.
Jag ska här berätta om hur jag själv blivit behandlad och djupt kränkt vid mina kontakter med personalen vid Mönsterås Arbetsförmedling under åren 1986, 1987.
När jag efter min utbildning på AMU i Kalmar och Ronneby (1983 - 1986) tar kontakt med AF i Mönsterås för A-kasse-registrering/inskrivning blir jag som brukligt är presenterad för en handläggare, jag känner till henne sedan tidigare och hennes rykte är knappast sådant att man jublar, utan mera, fy fae´n vilken jävla otur, den satans sossesubban!
Vid mitt första möte med denna högst politiskt aktiva socialdemokrat och handläggare på AF i M-ås får jag direkt veta att min utbildning inte är gångbar på arbetsmarknaden varför jag uppmanas att inte söka jobb med denna inriktning.
Jag käftar givetvis emot och undrar varför man låter mig gå på denna utbildning i ca 2 1/2 år om den inte är efterfrågad av arbetsgivarna.
Hon svarar inte på min fråga utan säger: det finns helt vanliga industrijobb du ska söka och ger mig namnen på ett antal företag jag kan börja med att söka till.
Nu är det så att jag var/är svartlistad på arbetsmarknaden av div anledningar, jag anses som bråkig, ej kompromissvillig, ej lojal mm, men det som säkert varit mig mest till last är nog det att jag i aug 1983 vräkte omkull verkmästaren på Mönsterås Metall AB (återkommer till detta i ett senare inlägg). Ja, läget för en anställning var ju inte direkt ljus med ovanstående i bagaget.
Tiden går utan att något händer på arbetsfronten, jag söker givetvis arbeten med anknytning till till min senaste utbildning trots uppmaningen från handläggaren att inte göra detta.
A-kassepengarna kom var fjortonde dag - ja man överlevde.
Givetvis försöker jag som alla andra leva ett så bra liv som möjligt, jag utövar självklart mina hobbys, motorcykelåkande och båtliv. Under tiden efter utbildningen från hösten 1986 till nov 1987 arbetade jag som daglönare vid Oskarshamns Hamn, man fick som regel påhugg 2 - 3 dagar i veckan, någon gång en hel vecka. Med detta daglönearbete så drygade man ut A-kassedagarna rejält, jobba halva veckan är ingen dum ordning. Timpenning med inbakad semesterersättning gav en hyfsad lön men med tanke på riskerna var det egentligen dåligt betalt. Ja, jag hade en ganska hyfsad tillvaro vilket man enligt gängse Mönsterås-präglat synsätt inte ska ha som varande arbetslös. Som arbetslös ska man i Mönsterås visa för handläggaren och omgivningen att man mår dåligt av arbetslösheten, helst ska det rapporteras att man börjat kröka eller drogat ner sig, bli sedd sittandes på en parkbänk med ett gäng urdruckna vinpavor slängda runt sig, bra är också att ha pissat på sig och spytt på allmän plats. Om inte sådant fyllo-beteende eller liknande blir konsekvensen av långvarig arbetslöshet anses man här i Mönsterås vara psykiskt sjuk å det grövsta - de som främst och tydligast framhävdat i detta är ett antal småföretagare/handlare utmed med Storgatan plus några till i periferin närmast tätorten.
Vid denna tid runt mitten av 1980-talet var tv-programmet "Rekordmagasinet" vad "Uppdrag Granskning" är i dag, ett undersökande samhällsprogram, oftast starkt vinklat. Programmet leds av Jan Guillou och Göran Skytte. Ett av deras reportage handlade om hur arbetslösa arbetade svart, jagade, fiskade, åkte snöskoter - ja, de arbetslösa hade det allmänt trevligt vilket givetvis var helt förkastligt enligt programledarna som med detta reportage ville hetsa mot oss arbetslösa.
Jag blir förbannad, ringer upp Jan Guillou dagen efter programmet, han låter inte så tuff och kaxig under samtalet utan närmast rädd. Förmodligen hade han under dagen fått höra en och annan svordom och löfte om något otrevligt. Jan urskuldade sig med att det inte var han själv som gjort reportaget utan hänvisade till Göran Skytte som den ansvarige, själv hade han bara varit programledare och kunde därför inte enligt Jan själv göras skyldig till vinklingen i reportaget.
Några dagar efter tv-programmet får jag ett brev från handläggaren på AF med besked om att jag ska stängas av från A-kasan i fyra veckor plus fem dagars karens.
Handläggaren hävdar att jag nekat ta erbjudna arbeten på tre av de företag jag har kontaktat angående utannonserade arbeten.
De tre företagen var Press och Plåt i Oskarshamn, Carrab Industri AB i Ålem och Volvo Personvagnar i Kalmar.
Kontakten med Press och Plåt togs över telefon, den personalansvarige hette Sixten Svensson och visade sig vara Socialdemokratisk kommunpolitiker. Vid Tfn-samtalet om det utannonserade och på uppmaning av handläggaren av mig sökta arbetet som CNC-programerare och operatör på P§ P var jag och Sixten Svensson (S) överens om att det inte var något arbete jag omedelbart kunnde hoppa på, de önskade anställa en person med utbildning och lånvarig erfarenhet av programering av CNC-fräsar och svarvar.
Trots att Sixten Svensson (S) klart deklarerade att jag inte uppfyllde kraven och då INTE kom i fråga för någon anställning så tar han kontakt med min handläggare på AF i M-ås och anmäler mig för att ha nekat till att ta detta arbete.
Jag försöker de kommande månaderna få tag på Sixten Svensson (S) per Tfn men också genom att personligen besöka hans arbetsplats Press § Plåt åtskilliga gånger, dock lyckas han alltid göra sig oanträffbar - han höll sig medvetet undan det fega sosseaset!
Helt klart är att Sixten Svensson (S) och handläggaren (S) på AF i M-ås har kommit överens om att anmäla mig för att ha nekat till ett påstått erbjudet arbete.
Samma visa upprepar sig på nuvarande Carrab Industris i Ålem (möjligen hette företaget då Carrebergs eller bara Carrab) Jag gör personligen ett besök på detta företag och träffar då deras personalansvarige en Herr Eneman, arbetet som jag på uppmaning av handläggaren söker är som uppsättare i presshallen. Eneman frågar efter min utbildning och vad jag sysslat med tidigare, upplyser honom om att jag ganska nyligen avslutat utbildningen till styr å regler osv. Eneman säger då att han förstår att jag söker sådana arbeten, varpå han frågar följande: om du skulle börja arbeta här nu och senare blir erbjuden arbete på ett annat företag med inriktning på din utbildning, skulle du då ta det erbjudandet - jag svarar helt ärligt, självklart skulle jag det.
Jag blir inte erbjuden arbetet som uppsättare på Carrab Industries AB.
Även från Carrab inkommer det till AF en anämlan om att jag nekat erbjudet arbete.
Anmälan är inte undertecknad av Herr Eneman utan av företagets VD, en Herr Eklund som jag inte haft den minsta kontakt med på något sätt.
Vid kontakt med handläggaren på AF så anser hon att jag försvårat anställning genom att jag ärligt svarat på Herr Enemans frågor. Handläggaren på AF säger att hon anser det vara den arbetssökandes plikt att ljuga om det främjar en möjlighet till anställning.
Jag blir givetvis fly förbannad och åker ner till Carrab i Ålem och söker då både Herr Eneman som Herr Eklund, den senare sägs inte vara anträffbar.
Jag kräver av Eneman att han skriftligen ska dementera påståendet om min vägran att ta erbjudet arbete, utan några vidare disskusioner skriver han ett intyg där han intygar att jag inte blivit erbjuden det sökta arbetet.
Vad som fått VD:n Eklund att anmäla mig till AF säger Eneman sig inte ha någon info om.
Intyget visar sig inte ha något som helst värde i de instanser (Metall 32:an i O-hamn och A-kassan centralt i S-holm) jag kontaktar för att få avstängningen hävd.
Jag åker in till polisstationen i Oskarshamn för att anmäla VD:n Eklund på Carrab samt Sixten Svensson (S) för osant intygande. Kriminalaren som jag blir hänvisad till menar att han inte kan hitta någon lämplig åtalsrubrik för min anmälan varför han måste kontakta en åklagare.
Jag får brevledes svaret från krimaren att det inte finns någon möjlighet att anmäla de bägge lögnarna.
Även i detta fallet är jag helt övertygad om att den socialdemokratiske handläggaren på AF i M-ås påverkat VD:n på Carrab att skriva ett falskt intyg.
Arbetet på Volvo Personvagnar i Kalmar söker jag enbart via ansökningsblankett.
Från Volvo Personvagnar kommer det en anmälan till AF i M-ås om att jag vid mitt besök på företaget uppträtt på ett så störande/olämpligt sätt i tal och uppförande att anställning inte kunde komma på tal - ja, hur det nu skulle kunna vara möjligt då jag inte fysiskt varit på förtaget i fråga.
Detta är den tredje osanna anmälan från ett av de företag jag sökte arbete på - märkligt eller hur!
Även här tar jag kontakt med den som skickat och skrivit under anmälan, personen ifråga kan inte redogöra för av vilken orsak man påstått att jag rent fysiskt varit på företaget och uppträtt på ett sådant sätt att anställning inte kunnde komma på tal.
Jag får även härifrån ett intyg om att den anmälan som företaget skickade till AF i M-ås varit osant. Inte heller detta intyg har någon som helst inverkan på beslutsfattarna på AF i M-ås, på Metall 32:an i O-hamn eller A-kassan centralt i Stockholm - avstängningen verkställs och den satans sossesubban på AF i M-ås får ostraffat fortsätta med sin kriminella verksamhet.
Även i detta fallet är det utan något tvivel så att jag blivit föremål för ren konspirativ verksamhet från den kommunpolitiskt verksamma handläggaren på AF i Mönsterås.
P.S. Den då aktuelle handläggaren på AF i Mönsterås är sedan några år tillbaka pensionerad men fortfarande politiskt aktiv Socialdemokrat i Mönsterås kommun.
Bert
måndag 23 februari 2009
söndag 22 februari 2009
Utbildning 1983 - 86
Efter att i augusti 1983 fått sparken från Mönsterås Metall AB (återkommer till detta i ett senare inlägg) påbörjar jag en utbildning till Styr och Regler-mekaniker + Automatiseringstekniker + Processtekniker på AMU i Kalmar respektive Ronneby. Jag genomför dessa tre utbildningar utan några större problem vad det gäller inlärningen - socialisationsprocessen var naturligtvis vad som var att förvänta sig, det förekom då och då kontroverser med en del av lärarna, skolledning och somliga av eleverna - dylikt hör ju till det normala i processen runt om mig. Jag slutar dessa utbildningar hösten 1986. Mina betyg låg klart över medelbetyget, den lärare som gav mig slutbetygen sa - du får ett av de bästa betyg som någonsin getts ut härifrån detta som en konsekvens av att du är hyfsat bra både som teoretiker och praktiker med konsekvensen - en mycket bra problemlösare/logiker.
Under utbildningstiden var det en del avbrott i studierna, jag fick fungera som stödperson/extra lärare för några av eleverna då lärarna inte han med att ge dessa elever (vuxna) den extra uppmärksamhet/tid som dessa krävde. Skolledningen beslöt också att de avdelningar jag gick på skulle flyttas till en annan byggnad varför detta förlängde studietiden. Under denna flytt hade jag det praktiska ansvaret för ned å upp-montering och igång körning av all utrustning på dessa avdelningar. Sammanlagt blev studietiden ca 6 mån längre på grund av dessa omständigheter.
Nåväl, med denna utbildning i bagaget börjar jag söka dylika arbeten i närområdet vilket innebar en radie på ca 100 km från M-ås räknat.
Svaret på mina ansökningar blev tyvärr till 99% = "tjänsten är redan tillsatt".
Det enda företag som jag fick komma på en anställnings-intervju till var Kärnkraftverket i Simpevarp, de sökte en skyddstekniker.
Minns att intervjun på OKG varade i ca fem timmar inkl lunch och fika.
Delar av intervjun var mer som ur en spionthriller - jag blev placerad i mitten i ett rum som var möblerat med fyra stolar, för övrigt var rummet tomt på möbler. Intervjuarna var tre till antalet de placerade sig som i en trekant, en bakom, de andra två snett framför, en till vänster och en till höger i ca 45 graders vinkel, detta gjorde att jag hela tiden var tvungen att antingen vrida på huvudet eller hela kroppen för att få ögonkontakt med den som ställt frågan. Rummet var väldigt dåligt upplyst/skumt - ja, hela förfaringssättet med denna delen av intervjun upplevde jag som dubbelt skumt.
Vid lunchen skulle man som en del av intervjun konversera med chefen för O1 och O2, chefen för strålskyddet och personalchefen. Det blev nu inte så mycket till konversation då jag nästan omedelbart satte ett blad från ett brysselkål i luftstrupen, jag kippade efter andan, det pep och rosslade ur min mun allt medan cheferna till synes obekymrat fortsatte att äta sin lunch.
Jag reste mig upp och stapplade ut ur matsalen på väg att förlora medvetandet, ett sista försök att hosta upp det eländiga bladet lyckades, jag var helt slut och genomsvettig varför jag tog mig in på en toalett för att vila några minuter.
När jag kommer tillbaka in matsalen har cheferna börjat med kaffet och kakorna, personalchefen (en kvinna) tittar upp och säger - "du klarade ut det".
Ja, de tre cheferna måste ha knaprat på något som gjorde dem apatiska eller så var de helt enkelt ointresserade av om man överlevde eller inte.
I nästföljande inlägg ska jag berätta om hur man på arbetsförmedlingen i Mönsterås använde sig av rena lögner och falska intyg som arbetsmetoder för att få mig avstängd från A-kassan.
Bert
Under utbildningstiden var det en del avbrott i studierna, jag fick fungera som stödperson/extra lärare för några av eleverna då lärarna inte han med att ge dessa elever (vuxna) den extra uppmärksamhet/tid som dessa krävde. Skolledningen beslöt också att de avdelningar jag gick på skulle flyttas till en annan byggnad varför detta förlängde studietiden. Under denna flytt hade jag det praktiska ansvaret för ned å upp-montering och igång körning av all utrustning på dessa avdelningar. Sammanlagt blev studietiden ca 6 mån längre på grund av dessa omständigheter.
Nåväl, med denna utbildning i bagaget börjar jag söka dylika arbeten i närområdet vilket innebar en radie på ca 100 km från M-ås räknat.
Svaret på mina ansökningar blev tyvärr till 99% = "tjänsten är redan tillsatt".
Det enda företag som jag fick komma på en anställnings-intervju till var Kärnkraftverket i Simpevarp, de sökte en skyddstekniker.
Minns att intervjun på OKG varade i ca fem timmar inkl lunch och fika.
Delar av intervjun var mer som ur en spionthriller - jag blev placerad i mitten i ett rum som var möblerat med fyra stolar, för övrigt var rummet tomt på möbler. Intervjuarna var tre till antalet de placerade sig som i en trekant, en bakom, de andra två snett framför, en till vänster och en till höger i ca 45 graders vinkel, detta gjorde att jag hela tiden var tvungen att antingen vrida på huvudet eller hela kroppen för att få ögonkontakt med den som ställt frågan. Rummet var väldigt dåligt upplyst/skumt - ja, hela förfaringssättet med denna delen av intervjun upplevde jag som dubbelt skumt.
Vid lunchen skulle man som en del av intervjun konversera med chefen för O1 och O2, chefen för strålskyddet och personalchefen. Det blev nu inte så mycket till konversation då jag nästan omedelbart satte ett blad från ett brysselkål i luftstrupen, jag kippade efter andan, det pep och rosslade ur min mun allt medan cheferna till synes obekymrat fortsatte att äta sin lunch.
Jag reste mig upp och stapplade ut ur matsalen på väg att förlora medvetandet, ett sista försök att hosta upp det eländiga bladet lyckades, jag var helt slut och genomsvettig varför jag tog mig in på en toalett för att vila några minuter.
När jag kommer tillbaka in matsalen har cheferna börjat med kaffet och kakorna, personalchefen (en kvinna) tittar upp och säger - "du klarade ut det".
Ja, de tre cheferna måste ha knaprat på något som gjorde dem apatiska eller så var de helt enkelt ointresserade av om man överlevde eller inte.
I nästföljande inlägg ska jag berätta om hur man på arbetsförmedlingen i Mönsterås använde sig av rena lögner och falska intyg som arbetsmetoder för att få mig avstängd från A-kassan.
Bert
torsdag 19 februari 2009
POLISSPÅRET: Bert vs Staten/Polisen i Mönsterås 1
Min första närkontakt med svenska statens polisiära verksamhet sker här i Mönsterås under första halvan av 1970-talet. Anledningen till denna kontakt är att jag två ggr inför en nästan mumifierad blåklädd skrivare på örlogsbasen i Karlskrona vägrat att utföra en kommendörkaptens order, "Juhlin ta på dig soldatkappan". När så har skett så ska en nybliven landsförrädare förhöras, utredas och vändas ut och in på, dels av polis men också av en civil statlig institution Vapenfri-nämnden.
Minns att det kändes lite pirrigt men samtidigt spännande när jag stegade in på polisstationen, man hade ju trots allt haft dem efter sig vid åtskilliga tillfällen under uppväxtåren på 1960-talet när man cyklat utan lyse eller inte haft händerna på styret - idag helt banala förseelser. På den tiden hade de inte så mycket annat att hetsa upp sig på än smågrabbar och fyllon.
Nåväl, minns att polisen som förhörde mig var upprörd över min ordervägran. Han hade uppenbara svårigheter med att prata i en normal samtalston varför han var tvungen att då och då avbryta förhöret för att troligtvis med besvärjelser under kungaporträttet hämta nya krafter för att kunna upprätthålla sitt koleriska tillstånd. Jag var då som nu en person som många mentalt instabila personer retar sig på, de med psykopatiska drag är givetvis överrepresenterade och sådana figurer återfinns ju oftast i någon form av maktposition.
Efter några veckor kommer ett brunt kuvert med en kopia av förhöret utskrivet. Jag blir dock lite undrande över vad denne polis knåpat ihop, han har skrivit att jag är mycket hatiskt inställd till militärer, poliser och samhället i stort - jag tar kontakt med "de, där uppe på åsen" igen.
Den polis som förhört mig var inte i tjänst vid mitt andra besök varför en annan och betydligt mer sansad och trevligare dito tar sig an mitt ärende, han verkar på något sätt veta under vilka former som förhöret har hållits och föreslår att det görs om av honom själv.
Ändå har jag känslan av att det första förhörets slutsatser ändå blivit delgivet högre instanser.
Vapenfrinämden vill också veta vad för rebelliska tankar som rör sig i huvudet på en ung man. Jag blir kallad att träffa en utredare som påstod sig arbeta som lärare i Kalmar, förhöret hölls i hans hem på kvällstid. Frågorna kretsade mest kring min inställning till att bruka våld och vapen i olika situvationer. Som sökande till vapenfri tjänst och tilldelas den ska man bedömmas att vara samvetsöm. Utredaren kom fram till att jag knappast kunde betraktas vara en sådan karaktär då jag ärligt svarade att visst kan jag tänka mig att döda om det är av nöden, i självförsvar eller för att försvara någon nära anhörig eller annan person i nödläge, dock inte på order av någon oavsett dennes maktposition i det svenska samhället.
Vid denna tidpunkt hade Baader-Meinhof-ligan nyligen avrättat den tyske arbetsgivarchefen H M Slayer, jag fick då frågan om hur jag såg på det inträffade, om det var rätt eller fel. I tidningarna skrevs det ju mycket om detta och det framkom att H M Slayer varit tysk strafflägerkommendant i något av de okuperade länderna under II World War, han ansågs ha ca 7000 människors liv på sitt samvete men hade trots det ändå sluppit undan krigsförbrytar rättegång och straff.
Med ungdomligt rättspatos så svarade jag att avrättningen av H M Slayer var helt OK, jag menade på att det säkert fanns flera sådana figurer på högt uppsatta positioner i de tyska samhällena och att jag gav mitt bifall till att även dessa personer kunde tas av daga.
I sin rapport till Vapenfrinämden, regeringen och SÄPO så utpekar denne lärare och utredare mig som terroristsympatisör och jag blir då registrerad av SÄPO som en säkerhetsrisk.
Detta är orsaken till att jag vid de brott jag själv blivit utsatt för inte behandlas på ett korrekt sätt av svensk polis, svenskt rättsväsende och andra statliga institutioner.
Bert
Minns att det kändes lite pirrigt men samtidigt spännande när jag stegade in på polisstationen, man hade ju trots allt haft dem efter sig vid åtskilliga tillfällen under uppväxtåren på 1960-talet när man cyklat utan lyse eller inte haft händerna på styret - idag helt banala förseelser. På den tiden hade de inte så mycket annat att hetsa upp sig på än smågrabbar och fyllon.
Nåväl, minns att polisen som förhörde mig var upprörd över min ordervägran. Han hade uppenbara svårigheter med att prata i en normal samtalston varför han var tvungen att då och då avbryta förhöret för att troligtvis med besvärjelser under kungaporträttet hämta nya krafter för att kunna upprätthålla sitt koleriska tillstånd. Jag var då som nu en person som många mentalt instabila personer retar sig på, de med psykopatiska drag är givetvis överrepresenterade och sådana figurer återfinns ju oftast i någon form av maktposition.
Efter några veckor kommer ett brunt kuvert med en kopia av förhöret utskrivet. Jag blir dock lite undrande över vad denne polis knåpat ihop, han har skrivit att jag är mycket hatiskt inställd till militärer, poliser och samhället i stort - jag tar kontakt med "de, där uppe på åsen" igen.
Den polis som förhört mig var inte i tjänst vid mitt andra besök varför en annan och betydligt mer sansad och trevligare dito tar sig an mitt ärende, han verkar på något sätt veta under vilka former som förhöret har hållits och föreslår att det görs om av honom själv.
Ändå har jag känslan av att det första förhörets slutsatser ändå blivit delgivet högre instanser.
Vapenfrinämden vill också veta vad för rebelliska tankar som rör sig i huvudet på en ung man. Jag blir kallad att träffa en utredare som påstod sig arbeta som lärare i Kalmar, förhöret hölls i hans hem på kvällstid. Frågorna kretsade mest kring min inställning till att bruka våld och vapen i olika situvationer. Som sökande till vapenfri tjänst och tilldelas den ska man bedömmas att vara samvetsöm. Utredaren kom fram till att jag knappast kunde betraktas vara en sådan karaktär då jag ärligt svarade att visst kan jag tänka mig att döda om det är av nöden, i självförsvar eller för att försvara någon nära anhörig eller annan person i nödläge, dock inte på order av någon oavsett dennes maktposition i det svenska samhället.
Vid denna tidpunkt hade Baader-Meinhof-ligan nyligen avrättat den tyske arbetsgivarchefen H M Slayer, jag fick då frågan om hur jag såg på det inträffade, om det var rätt eller fel. I tidningarna skrevs det ju mycket om detta och det framkom att H M Slayer varit tysk strafflägerkommendant i något av de okuperade länderna under II World War, han ansågs ha ca 7000 människors liv på sitt samvete men hade trots det ändå sluppit undan krigsförbrytar rättegång och straff.
Med ungdomligt rättspatos så svarade jag att avrättningen av H M Slayer var helt OK, jag menade på att det säkert fanns flera sådana figurer på högt uppsatta positioner i de tyska samhällena och att jag gav mitt bifall till att även dessa personer kunde tas av daga.
I sin rapport till Vapenfrinämden, regeringen och SÄPO så utpekar denne lärare och utredare mig som terroristsympatisör och jag blir då registrerad av SÄPO som en säkerhetsrisk.
Detta är orsaken till att jag vid de brott jag själv blivit utsatt för inte behandlas på ett korrekt sätt av svensk polis, svenskt rättsväsende och andra statliga institutioner.
Bert
onsdag 18 februari 2009
Mellanöstern
Här är några tips om länkar till en tidning och en blogg som vill och törs förmedla objektiva fakta om konflikten mellan israeler och palestinier och om Islam, detta till skillnad mot den förljugna, förblindade och hjärntvättade svenska pro-Hamas, pro-Islamistiska Kommunistiska/Socialdemokratiska pressen inkluderande SVT och SR.
HBL (finsksvenska Huvudstadsbladet). http://www.hbl.fi/
Direkt till HBL-artikel om konflikten i mellanöstern. http://www.hbl.fi/text/utrikes/2009/1/28/d22757.php
http://si-info.org/index.php?id=323
Bloggen MXP (Missional Experiences). http://missionxp.webblogg.se/index.html
Bert
HBL (finsksvenska Huvudstadsbladet). http://www.hbl.fi/
Direkt till HBL-artikel om konflikten i mellanöstern. http://www.hbl.fi/text/utrikes/2009/1/28/d22757.php
http://si-info.org/index.php?id=323
Bloggen MXP (Missional Experiences). http://missionxp.webblogg.se/index.html
Bert
tisdag 17 februari 2009
Läst på Nätet om mig själv
Den 23 januari 2007 står följande (se bilder) att läsa på Tomas Jonssons Blogg och ute på nätet om man söker på mitt namn.Anonym skriver... "Den anonyma kan inte dölas med fega alias, det är psykfallet Bert Juhlin från Mönsterås som återuppstått från de döda... en stund..."
Åtskilligt av liknande karaktär har upprepade gånger skrivits på Tomas Jonssons Blogg, Figeholmsposten och Vänsterpartiet Mönsterås hemsida om mig Bert Juhlin.
Har under resans gång varit i Tfn kontakt med Tomas Jonsson om detta, han menar dock att han inget har att invända mot det som skrivs. Han har heller inte tagit bort de införda inläggen utan låtit dem stå kvar.
Tomas måste härmed anses som ansvarig för det skrivna. Han Tomas har också i e-mail framfört att om jag fortsätter med mina skriverier så får jag skylla mig själv ... .
Detta är ju ett svar från en Kommunist så man förvånas ju inte!
Vad kan inläggsskrivaren mena med att jag uppstått från "de döda... för en stund...".
Jag är säker på att skribenten syftar på det mordförsök jag var utsatt för skärtorsdagen år 2000.
Jag var ytterst nära att stryka med när den palestinske torpeden först: försökte strypa mig, vid andra försöket: försökte knäcka min nacke upprepade gånger mot hans bils kofångare, ett tredje och sista mordförsök inleddes med att jag blev inhasad under bilens motor med huvudet före för att där få mitt huvud krossat. Jag kan tillägga att jag i inledningen av detta mordförsök fick en spark i skrevet med resultatet att jag för händerna till detta område varför jag lätt blev åtkomlig för en knytnäve i tinningen. Detta slag gjorde mig helt försvarslös då jag därav fick en nervförlamning med följd att jag inte kunde röra ett finger till mitt försvar under de påföljande mordförsöken, jag kunde inte heller skrika eller på något sätt göra mig hörd.
Mordförsöken avbröts av en person som hela tiden sett vad som utspelades på Hagagatan skärtorsdagen omkring kl 16:00 år 2000.
Inläggsskrivarens sista ord ..." en stund" i avslutningen av inlägget kan ju bara hänsyfta till att det som misslyckades ska upprepas.
Jag har via en småföretagare i Mönsterås verksam inom maskin och anläggning fått veta att dödshotet kvarstår.
Åklagaren Jan Lönngren från Kalmar ledde förundersökningen, denne Jan Lönngren kom fram till att inget brott kunde styrkas trots att ett gediget medicinskt rättsprotokoll fanns som underlag tillsammans med vittnesuppgifter.
Däremot spottade han Jan L ur sig att det borde vara jag som skulle åtalas och då tydligen för något som inte hade med mordförsöket att göra, han ville dock inte gå in på vad det skulle vara för något brott jag var misstänkt för.
Ja, så här kan det gå till i en stat där sossemakten precis som i en kommunist och diktaturstat har politiserat rättsväsendet.
Bert
måndag 16 februari 2009
Minnen av sossen Ulf Nilsson
På tidigt 1970-tal arbetade Kalmar Läns Landstings nuvarande ordförande sossen Ulf Nilsson på STECE-verktyg: s lager, hans arbetsuppgifter som lagerdräng var att lämna ut div verktyg mot polletter, han fick också i kallsåg kapa till råämnen till de stansverktyg som tillverkades på denna verkstad. Ulf hade på den tiden ingen chefsposition utan var en helt vanlig knegare.
Ulf gick som alla de andra anställda i blåkläder, byxa och skjorta, dock stoppade Ulf aldrig ner skjortan innanför byxlinningen utan skjortan hängde slarvigt utanpå, långt ner på benen.
Ulf var även på den tiden en snacksalig herre, han var redan då politiskt verksam inom sosse-rörelsen, om jag inte minns fel var han SSU-ordförande här i Mönsterås vid denna tidpunkt.
Jag hade många pratstunder med Ulf genom den lilla luckan i väggen där utlämningen av verktyg skedde, arbetsledarna som hade sitt kontor på motsatta sidan blev snart förbannade på att det tog så lång tid för mig att hämta verktyg, de kom nästan alltid ut och sa "se nu F.. F.. till att börja arbeta".
Ulf var redan på detta tidiga stadium i sitt liv inställd på att göra politisk karriär, han berättade hur han steg för steg via de olika organisationerna inom sosse-rörelsen skulle ta sig fram till en politisk topp-position och nu vid dags datum kan man ju inte säga annat än att han har lyckats med sin karriärstrategi - lokalt sett Kalmar Län.
Under åren har jag då och då träffat på Ulf på gatorna i Kalmar och Oskarshamn, han är till skillnad från tidigt 1970-tal nu mycket propert klädd, kostym, röd slips och och långrock.
Dock har Ulf förändrats på det mentala planet till en högfärdig och uppblåst karriärstreber som helst vänder sig bort eller stirrar ilsket när man möter honom där ute på gatorna, matställena, macken mfl allmänna platser. Kanske påminner man Ulf om hans hemska år som vanlig arbetare där på lagret, ja, det var en mörk, trång och instängd arbetsmiljö som stackars Ulf inledde sin karriär i.
Nu mer, och sedan lång tid tillbaka är han ju van vid att som ordförande i div organisationer vistas i mer behagliga miljöer, ja, som ordförande har man ju inte så mycket mer att göra än att kamma håret, fila på naglarna och skriva under div papper som sekreterare och andra tjänstemän har förberett.
Jo vars, han Ulf Nilsson har ju också en tjänstebil, den är säkert lika välutrustad som ByggeBo:s Vd:s dito, troligtvis har Ulf likt sin skyddsling utrustat sin tjänstebil med cromade backspeglar, sportgrill, sportavgassystem, kjolpaket, spoilers, en hel drös med extralysen, chip-trimning mm. Ja, det verkar som att cheferna först i åldern 50-65 år får leva ut sina 18-års drömmar om en häftig bil och det med hyresgästernas och skattebetalarnas hjälp.
Lämpligt läge nu för en syning av Ulf: s förmåner- nja, sossetidningen ON vågar nog inte gå längre i sin sällan förekommande undersökande journalistik.
Ett av de tydligaste minnen av Ulf i nuvarande position utspelade sig på Kinarestaurangen Ming Palace i Kalmar i början på detta decennium, jag kommer in vid lunchtid, det är som vanligt mycket folk, går längs med fönster-bordsraden och där sitter Ulf lunchande med tre damer, han ser ut att trivas i sällskapet.
Plötsligt får han syn på mig, hans anletsdrag förändras från att varit förnöjt till att vara ilsket och sammanbitet - hej Ulf säger jag, Ulf svarar inte, han ser högst besvärad ut och börjar harkla sig.
Jag framhärdar inte i att få ett igenkännande svar utan sätter mig vid ett bord straxt snett bakom Ulf med damsällskap - inget mer sägs.
Ser att Ulf går fram till bardisken, förmodligen för att betala, normalt brukar man ju betala vid bordet men det kan ju vara av någon annan orsak förstås.
Vid mitt nästa besök några veckor senare på denna Kinakrog kommer jag in sent på eftermiddagen, det är nästan folktomt, beställer och låter mig väl smaka av pekingsoppan och det andra jag beställt.
Begär på att få betala, notan är på 150 sek, lämnar en femhundring. Servitören säger sig inte ha växel så han går bort till baren där kassan finns, han ger tillbaka 200 sek istället för 350 sek. Jag påtalar att det fattas 150 kronor, utan att säga något går servitören i väg och in i köket, jag väntar på att han ska komma ut med de resterande pengarna.
Väntar ca en kvart men ingen servitör syns till, går bort och in i köket aningen förbannad, jodå där står servitören och låtsas inget veta, du ge hit mina 150 sek- annars jävlar. Motvilligt lämnar han över pengarna.
Kan säga att jag besökt denna Kinakrog regelbundet sedan den etablerades någon gång på 1980-talet och anser mig varit väl känd kund där utan att ha haft det minsta problem med personal eller ägare fram till händelsen som jag beskrivit i stycket här ovan.
Jag var så pass känd så att servitörerna sa - pekingsoppa i dag också!
Kan händelsen med servitören ha någon koppling till Ulf, ja det är ju svårt att bevisa för att inte säga omöjligt och långsökt är det ju, men jag är övertygad om att det är så.
Ulf gick som alla de andra anställda i blåkläder, byxa och skjorta, dock stoppade Ulf aldrig ner skjortan innanför byxlinningen utan skjortan hängde slarvigt utanpå, långt ner på benen.
Ulf var även på den tiden en snacksalig herre, han var redan då politiskt verksam inom sosse-rörelsen, om jag inte minns fel var han SSU-ordförande här i Mönsterås vid denna tidpunkt.
Jag hade många pratstunder med Ulf genom den lilla luckan i väggen där utlämningen av verktyg skedde, arbetsledarna som hade sitt kontor på motsatta sidan blev snart förbannade på att det tog så lång tid för mig att hämta verktyg, de kom nästan alltid ut och sa "se nu F.. F.. till att börja arbeta".
Ulf var redan på detta tidiga stadium i sitt liv inställd på att göra politisk karriär, han berättade hur han steg för steg via de olika organisationerna inom sosse-rörelsen skulle ta sig fram till en politisk topp-position och nu vid dags datum kan man ju inte säga annat än att han har lyckats med sin karriärstrategi - lokalt sett Kalmar Län.
Under åren har jag då och då träffat på Ulf på gatorna i Kalmar och Oskarshamn, han är till skillnad från tidigt 1970-tal nu mycket propert klädd, kostym, röd slips och och långrock.
Dock har Ulf förändrats på det mentala planet till en högfärdig och uppblåst karriärstreber som helst vänder sig bort eller stirrar ilsket när man möter honom där ute på gatorna, matställena, macken mfl allmänna platser. Kanske påminner man Ulf om hans hemska år som vanlig arbetare där på lagret, ja, det var en mörk, trång och instängd arbetsmiljö som stackars Ulf inledde sin karriär i.
Nu mer, och sedan lång tid tillbaka är han ju van vid att som ordförande i div organisationer vistas i mer behagliga miljöer, ja, som ordförande har man ju inte så mycket mer att göra än att kamma håret, fila på naglarna och skriva under div papper som sekreterare och andra tjänstemän har förberett.
Jo vars, han Ulf Nilsson har ju också en tjänstebil, den är säkert lika välutrustad som ByggeBo:s Vd:s dito, troligtvis har Ulf likt sin skyddsling utrustat sin tjänstebil med cromade backspeglar, sportgrill, sportavgassystem, kjolpaket, spoilers, en hel drös med extralysen, chip-trimning mm. Ja, det verkar som att cheferna först i åldern 50-65 år får leva ut sina 18-års drömmar om en häftig bil och det med hyresgästernas och skattebetalarnas hjälp.
Lämpligt läge nu för en syning av Ulf: s förmåner- nja, sossetidningen ON vågar nog inte gå längre i sin sällan förekommande undersökande journalistik.
Ett av de tydligaste minnen av Ulf i nuvarande position utspelade sig på Kinarestaurangen Ming Palace i Kalmar i början på detta decennium, jag kommer in vid lunchtid, det är som vanligt mycket folk, går längs med fönster-bordsraden och där sitter Ulf lunchande med tre damer, han ser ut att trivas i sällskapet.
Plötsligt får han syn på mig, hans anletsdrag förändras från att varit förnöjt till att vara ilsket och sammanbitet - hej Ulf säger jag, Ulf svarar inte, han ser högst besvärad ut och börjar harkla sig.
Jag framhärdar inte i att få ett igenkännande svar utan sätter mig vid ett bord straxt snett bakom Ulf med damsällskap - inget mer sägs.
Ser att Ulf går fram till bardisken, förmodligen för att betala, normalt brukar man ju betala vid bordet men det kan ju vara av någon annan orsak förstås.
Vid mitt nästa besök några veckor senare på denna Kinakrog kommer jag in sent på eftermiddagen, det är nästan folktomt, beställer och låter mig väl smaka av pekingsoppan och det andra jag beställt.
Begär på att få betala, notan är på 150 sek, lämnar en femhundring. Servitören säger sig inte ha växel så han går bort till baren där kassan finns, han ger tillbaka 200 sek istället för 350 sek. Jag påtalar att det fattas 150 kronor, utan att säga något går servitören i väg och in i köket, jag väntar på att han ska komma ut med de resterande pengarna.
Väntar ca en kvart men ingen servitör syns till, går bort och in i köket aningen förbannad, jodå där står servitören och låtsas inget veta, du ge hit mina 150 sek- annars jävlar. Motvilligt lämnar han över pengarna.
Kan säga att jag besökt denna Kinakrog regelbundet sedan den etablerades någon gång på 1980-talet och anser mig varit väl känd kund där utan att ha haft det minsta problem med personal eller ägare fram till händelsen som jag beskrivit i stycket här ovan.
Jag var så pass känd så att servitörerna sa - pekingsoppa i dag också!
Kan händelsen med servitören ha någon koppling till Ulf, ja det är ju svårt att bevisa för att inte säga omöjligt och långsökt är det ju, men jag är övertygad om att det är så.
söndag 15 februari 2009
Politiska symboler: Hammaren och Skäran
Politiska och religiösa symboler är ett känsligt ämne i Sverige, somliga symboler är förbjudna, andra är tillåtna utav någon outgrundlig anledning.Nazistsymbolen hakkorset är förbjuden att visas/användas som ismidentifikation av privatpersoner liksom organisationer av känd anledning.
Märkligt då att Sovjet och Kommunistsymbolen Hammaren och Skäran åtnjuter status av godkänd dito. Kommunistsymbolen är förknippad med så oändligt mycket mänskligt lidande av alla de slag att den om någon symbol borde vara förbjuden att användas.
Uppskattningsvis har ca 200 000 000 människor i de forna och nuvarande kommunistiska staterna fått sätta livet till i massfolkmord under regimer som använt denna symbol.
I Mönsterås Kommun finns en kommunpolitiker (v) och mattelärare som på sin blogg använder denna symbol som logga.
Kan det anses vara lämpligt att en person med så dåligt omdöme och uppvisande av högst tvivelaktiga ismidentifikationssymboler ska undervisa i Mönsterås och angränsande kommuners skolor, likväl som att få agera politiskt i bla Bun (Barn och Ungdoms Nämden) i Mönsterås Kommun.
Är detta inte märkligt att där i Bun sitter politiska företrädare från Centern, Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet utan att reagera på att en sådan figur finns i denna politiska samling.
Att Socialdemokraterna inte bryr sig om detta är inget att förvånas över då de ideologiskt i grunden är anhängare av samma ism som V-partiets företrädare.
Sverige och Mönsterås Kommun är mer än dubbelmoralistiskt i denna fråga, de är minst upphöjda till 4 i denna bemärkelse.
Bert
En midsommarmorgon 2008
Vaknar straxt före 03:00.
Det är natten/morgonen till midsommardagen 2008, är helt torr i mun och hals, tar mig sömndrucken ut till köket för att dricka kranvatten. Jag tittar först ut genom köksfönstret för att se om det varit något bus på Hagagatan. Jodå, lite var stans utefter gatan finns ett antal ölburkar, pizzakartonger och så en bit av en röd/gul vägbom eller något dylikt avspärrningsmaterial. Fastsurrat på taket på en röd japs bil (Mazda 323) finns resten av det röd/gula föremålet.
Solstrålarna är på väg att klättra över taknocken på grannhuset, men ännu är det mörka silhuetter som i huvusak visas mot den svagt rosa himmelen - det ser ut att bli en fin dag.
Vänder mig bort från fönstret för att tappa upp dricksvatten, helt plötsligt blir det påtagligt mörkt i köket, fa.. har jag fått en stroke eller vad är det som är på gång. Nej då, jag kan fortfarande tänka och föra glaset med dricksvattnet till munnen.
Vänder mig mot fönstret, ser först inte vad det är som orsakat solförmörkelsen men vad fa.. , ja ni ser på bilden vad som orsakade den plötsliga mörkläggningen.
Tre grabbar i 25 års åldern står på en skorsten på taket till fastigheten Hagagatan 3 och dricker öl, de står där obekymrat precis som de alltid brukade dricka sitt öl stående på skorstenar.
En av dem kastar sin ölburk ut mot Hagagatan, den hamnar i närheten av den röda japs bilen, straxt följer fler ölburkar i samma riktning de försöker helt klart träffa denna bil, samtliga kastade ölburkar är uppskattningsvis till hälften urdruckna då det vid nedslagsplatsen är rikligt med väta.
Plötsligt ställer sig en av dem att pissa på taket i riktning in mot baksidan av huset, ja det fångas ju upp av regnvattenrännan så det riskerar ju inte att hamna på någons balkong.
Men ändå, stå på en skorsten och pissa ca 8 - 10 m över markytan, kanske på sniskan, detta kräver givetvis bra balanssinne och en god portion mod eller kanske mera rätt - övermod givet under rusets inverkan!
Bert
Det är natten/morgonen till midsommardagen 2008, är helt torr i mun och hals, tar mig sömndrucken ut till köket för att dricka kranvatten. Jag tittar först ut genom köksfönstret för att se om det varit något bus på Hagagatan. Jodå, lite var stans utefter gatan finns ett antal ölburkar, pizzakartonger och så en bit av en röd/gul vägbom eller något dylikt avspärrningsmaterial. Fastsurrat på taket på en röd japs bil (Mazda 323) finns resten av det röd/gula föremålet.
Solstrålarna är på väg att klättra över taknocken på grannhuset, men ännu är det mörka silhuetter som i huvusak visas mot den svagt rosa himmelen - det ser ut att bli en fin dag.
Vänder mig bort från fönstret för att tappa upp dricksvatten, helt plötsligt blir det påtagligt mörkt i köket, fa.. har jag fått en stroke eller vad är det som är på gång. Nej då, jag kan fortfarande tänka och föra glaset med dricksvattnet till munnen.
Vänder mig mot fönstret, ser först inte vad det är som orsakat solförmörkelsen men vad fa.. , ja ni ser på bilden vad som orsakade den plötsliga mörkläggningen.
Tre grabbar i 25 års åldern står på en skorsten på taket till fastigheten Hagagatan 3 och dricker öl, de står där obekymrat precis som de alltid brukade dricka sitt öl stående på skorstenar.
En av dem kastar sin ölburk ut mot Hagagatan, den hamnar i närheten av den röda japs bilen, straxt följer fler ölburkar i samma riktning de försöker helt klart träffa denna bil, samtliga kastade ölburkar är uppskattningsvis till hälften urdruckna då det vid nedslagsplatsen är rikligt med väta.
Plötsligt ställer sig en av dem att pissa på taket i riktning in mot baksidan av huset, ja det fångas ju upp av regnvattenrännan så det riskerar ju inte att hamna på någons balkong.
Men ändå, stå på en skorsten och pissa ca 8 - 10 m över markytan, kanske på sniskan, detta kräver givetvis bra balanssinne och en god portion mod eller kanske mera rätt - övermod givet under rusets inverkan!
Bert
tisdag 10 februari 2009
Barndomens Mönsterås 1
Min familj flyttade hit till Mönsterås från inlandskommunen Hultsfred 1955, farsan hade fått arbete vid ett byggföretag som fått uppgiften att bygga hyreshusen vid Jacobs Gränd de sk elementhusen.
Vi bodde till en början (ca 3:a år) i det hus där Musikhörnan nu finns, minns att det kallades för "kroken" men "Tingslund är nog det korrekta namnet på fastigheten. Nåväl huset såldes till en Dalström, han Dalström ville givetvis så fort som möjligt ta huset i besittning varför farsan började söka efter en ny bostad, det visade sig inte vara helt lätt att få tag i ett nytt boende trots att det fanns nyproducerade hyreshus i kvarteren "Pionjären" och "Gladan".
Tiden gick och Dalström börjar bli otålig, farsan söker då upp kommunalrådet Viktor Lund i förhoppning om att han ska kunna ordna en lägenhet snabbt då vi snart skulle komma att bli vräkta från "kroken".
Viktor Lund nekar till att det finns någon ledig lägenhet, de nybyggda lägenheterna var avsedda till de som flyttade hit för att arbeta på Mönsterås Bruk. Farsan har dock fått reda på att Mönsterås kommun är mycket intresserade av att köpa Dalströms tomt och de bägge granntomterna, meningen var att på dessa tre tomter bygga ett hyreshus. Dalström vill dock inte sälja varför kommunen kontrar med att inte erbjuda farsan någon lägenhet och så länge det inte finns någon lägenhet för oss att flytta till kan Dalström inte börja ombyggnaden. Min familj blir då utnyttjade av Mönsterås kommun i deras intriger mot Dalström - ja, typ ett gisslandrama.
Farsan hotar då med att enda utvägen är att köpa ett tält och bosätta sig på Nynäs camping med familjen, han säger då också att han ska ta kontakt med både lokal som rikstidningar.
Hotet fick avsedd effekt, vi fick en enrummare på tredje våningen i det rosa hyreshus som ligger längst västerut på Bryggerigatans sydsida.
Ja, det var inte helt lätt att vara inflyttad grovarbetarfamilj i ett sedan århundraden klassindelat Mönsterås.
Tiden i "kroken" och kvarteren runt om minns jag ändå som mestadels positiva, miljön var spännande med gamla hus och trädgårdar som hade mycket äventyr att bjuda på åt en grabb som inte börjat skolan än.
Bert
Bredbandsbolaget kapar bredband
Igår kväll blev det mycket svordomar och ilskna Tfn-samtal till Bredbandsbolaget, en av Bredbandsbolaget anlitad tekniker var här i fastigheten och rotade i kopplingsskåpet vilket resulterade i att jag blev bortkopplad från Telia :s bredbandstjänst och digitaltv.
Resultatet blev att jag istället helt plötsligt var uppkopplad på Bredbandsbolagets hemsida där jag uppmanades att fylla i lösenord, kod och godkänna deras avtalsskrift om priser och avtalstidens längd angånde deras bredbandstjänst, så fräckt - nej, jag gick inte på detta piratknep.
Sagt och gjort igår kväll: Vad f... har dom helt fräckt kapat min uppkoppling till Telia sa jag högt och ilsket - ringer upp BrBol:s kundtjänst, här vet man inte det minsta om vare sig det ena eller det andra, den fjolliga donnan låter lätt road av den ilskne uppringarens ordval och röstläge - ja, det blir bara så!
Ringer upp Telia:s support där det finns mera kunnig personal, vi tar reda på IP-adressen till min dator via "Kör" cmd, ipconfig, det visar sig att jag har en mycket skum IP-adress som Telia-supportkillen uttrycker det, den visar sig vara ospecificerad, det går inte att se vem som delat ut IP:n. Vi försöker fixa ny IP-adress men det misslyckas - börjar lite smått tänka att det är nog SÄPO som är i den ospecificerade Ipn:s andra ände, ja vi vet ju hur intresserade/nyfikna makthavarna i detta landet är att få veta det mesta om vad som skrivs, talas och sms:as mm.
Idag kl 10:05 är jag åter uppkopplad till Telia efter att jag igår kväll och idag på morgonen ringt ytterligare några ilskna samtal till Bredbandsbolaget.
Anledningen till teknikerns besök var att det flyttat in en ny hyresgäst här i huset som valt Bredbandsbolagets tjänster.
Teknikern uppgav att han hade råkat korssluta några kablar vid besöket igår kväll, han skyllde på att det var alltför mörkt inne i trapphuset för att kunna se att koppla tåtarna rätt så han körde enbart på känseln i fingertopparna - ja vad säger man!
Nu är det inte första gången detta händer mig utan det är samma visa var gång det flyttar in någon ny hyresgäst och var gång blir man lika förb... , teknikern menade att jag nu hade fått munnen rensad från otäckheter för ett tag - ja, ja!
Bert
Resultatet blev att jag istället helt plötsligt var uppkopplad på Bredbandsbolagets hemsida där jag uppmanades att fylla i lösenord, kod och godkänna deras avtalsskrift om priser och avtalstidens längd angånde deras bredbandstjänst, så fräckt - nej, jag gick inte på detta piratknep.
Sagt och gjort igår kväll: Vad f... har dom helt fräckt kapat min uppkoppling till Telia sa jag högt och ilsket - ringer upp BrBol:s kundtjänst, här vet man inte det minsta om vare sig det ena eller det andra, den fjolliga donnan låter lätt road av den ilskne uppringarens ordval och röstläge - ja, det blir bara så!
Ringer upp Telia:s support där det finns mera kunnig personal, vi tar reda på IP-adressen till min dator via "Kör" cmd, ipconfig, det visar sig att jag har en mycket skum IP-adress som Telia-supportkillen uttrycker det, den visar sig vara ospecificerad, det går inte att se vem som delat ut IP:n. Vi försöker fixa ny IP-adress men det misslyckas - börjar lite smått tänka att det är nog SÄPO som är i den ospecificerade Ipn:s andra ände, ja vi vet ju hur intresserade/nyfikna makthavarna i detta landet är att få veta det mesta om vad som skrivs, talas och sms:as mm.
Idag kl 10:05 är jag åter uppkopplad till Telia efter att jag igår kväll och idag på morgonen ringt ytterligare några ilskna samtal till Bredbandsbolaget.
Anledningen till teknikerns besök var att det flyttat in en ny hyresgäst här i huset som valt Bredbandsbolagets tjänster.
Teknikern uppgav att han hade råkat korssluta några kablar vid besöket igår kväll, han skyllde på att det var alltför mörkt inne i trapphuset för att kunna se att koppla tåtarna rätt så han körde enbart på känseln i fingertopparna - ja vad säger man!
Nu är det inte första gången detta händer mig utan det är samma visa var gång det flyttar in någon ny hyresgäst och var gång blir man lika förb... , teknikern menade att jag nu hade fått munnen rensad från otäckheter för ett tag - ja, ja!
Bert
lördag 7 februari 2009
Mönsterås himmel eller helvete
Ja, svaret på rubriken blir givetvis olika beroende på vem man frågar av byinnevånarna. Mönsterås kan säkert för en turist och tillfällighetsbesökare framstå som en avsides idyllisk liten by vid smålandskusten, men som bekant ruvar även idyller på obehagligheter som de flesta av dess innevånare antingen förtränger, bagatelliserar, är helt ovetande om eller samtycker till.
I denna min blogg om Mönsterås kommer jag framför allt att berätta om det negativa jag upplevt och varit med om i mina kontroverser med privatpersoner, lärare, politiker, företagare, statliga och kommunala tjänstemän/kvinnor här i M-ås och i de angränsande kommunerna.
Inledningsvis kommer jag dock att berätta om mina uppväxtår och då ur ett något mer positivt tonläge om än med en viss utanförskapskänsla.
Jonny, som står för "Mönsteråsbloggen" visar en hel del gamla foton härifrån M-ås och det väcker en hel del minnen till liv speciellt då flygfotot från 1961 visande främst kvarteren "pionjären" och "gladan" där jag bott från sju års åldern till dags datum - det blir snudd på 50 år.
Jag kommer med utgångspunkt från detta foto berätta om vad jag och de andra busarna i dessa kvarter sysslade med på fritiden sommar som vinter under 1960-talet.
Ja, varför börjar man blogga, mitt eget motiv är att jag anser att en annan menning och bild av Mönsterås behöver visas upp, lokaltidningarna ON och OT skriver i huvudsak bara i positiva ordalag, då ofta med en porträttbild visandes ett jovialiskt ansikte föreställande det sittande kommunalrådet.
Bert
I denna min blogg om Mönsterås kommer jag framför allt att berätta om det negativa jag upplevt och varit med om i mina kontroverser med privatpersoner, lärare, politiker, företagare, statliga och kommunala tjänstemän/kvinnor här i M-ås och i de angränsande kommunerna.
Inledningsvis kommer jag dock att berätta om mina uppväxtår och då ur ett något mer positivt tonläge om än med en viss utanförskapskänsla.
Jonny, som står för "Mönsteråsbloggen" visar en hel del gamla foton härifrån M-ås och det väcker en hel del minnen till liv speciellt då flygfotot från 1961 visande främst kvarteren "pionjären" och "gladan" där jag bott från sju års åldern till dags datum - det blir snudd på 50 år.
Jag kommer med utgångspunkt från detta foto berätta om vad jag och de andra busarna i dessa kvarter sysslade med på fritiden sommar som vinter under 1960-talet.
Ja, varför börjar man blogga, mitt eget motiv är att jag anser att en annan menning och bild av Mönsterås behöver visas upp, lokaltidningarna ON och OT skriver i huvudsak bara i positiva ordalag, då ofta med en porträttbild visandes ett jovialiskt ansikte föreställande det sittande kommunalrådet.
Bert
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)