Min första närkontakt med svenska statens polisiära verksamhet sker här i Mönsterås under första halvan av 1970-talet. Anledningen till denna kontakt är att jag två ggr inför en nästan mumifierad blåklädd skrivare på örlogsbasen i Karlskrona vägrat att utföra en kommendörkaptens order, "Juhlin ta på dig soldatkappan". När så har skett så ska en nybliven landsförrädare förhöras, utredas och vändas ut och in på, dels av polis men också av en civil statlig institution Vapenfri-nämnden.
Minns att det kändes lite pirrigt men samtidigt spännande när jag stegade in på polisstationen, man hade ju trots allt haft dem efter sig vid åtskilliga tillfällen under uppväxtåren på 1960-talet när man cyklat utan lyse eller inte haft händerna på styret - idag helt banala förseelser. På den tiden hade de inte så mycket annat att hetsa upp sig på än smågrabbar och fyllon.
Nåväl, minns att polisen som förhörde mig var upprörd över min ordervägran. Han hade uppenbara svårigheter med att prata i en normal samtalston varför han var tvungen att då och då avbryta förhöret för att troligtvis med besvärjelser under kungaporträttet hämta nya krafter för att kunna upprätthålla sitt koleriska tillstånd. Jag var då som nu en person som många mentalt instabila personer retar sig på, de med psykopatiska drag är givetvis överrepresenterade och sådana figurer återfinns ju oftast i någon form av maktposition.
Efter några veckor kommer ett brunt kuvert med en kopia av förhöret utskrivet. Jag blir dock lite undrande över vad denne polis knåpat ihop, han har skrivit att jag är mycket hatiskt inställd till militärer, poliser och samhället i stort - jag tar kontakt med "de, där uppe på åsen" igen.
Den polis som förhört mig var inte i tjänst vid mitt andra besök varför en annan och betydligt mer sansad och trevligare dito tar sig an mitt ärende, han verkar på något sätt veta under vilka former som förhöret har hållits och föreslår att det görs om av honom själv.
Ändå har jag känslan av att det första förhörets slutsatser ändå blivit delgivet högre instanser.
Vapenfrinämden vill också veta vad för rebelliska tankar som rör sig i huvudet på en ung man. Jag blir kallad att träffa en utredare som påstod sig arbeta som lärare i Kalmar, förhöret hölls i hans hem på kvällstid. Frågorna kretsade mest kring min inställning till att bruka våld och vapen i olika situvationer. Som sökande till vapenfri tjänst och tilldelas den ska man bedömmas att vara samvetsöm. Utredaren kom fram till att jag knappast kunde betraktas vara en sådan karaktär då jag ärligt svarade att visst kan jag tänka mig att döda om det är av nöden, i självförsvar eller för att försvara någon nära anhörig eller annan person i nödläge, dock inte på order av någon oavsett dennes maktposition i det svenska samhället.
Vid denna tidpunkt hade Baader-Meinhof-ligan nyligen avrättat den tyske arbetsgivarchefen H M Slayer, jag fick då frågan om hur jag såg på det inträffade, om det var rätt eller fel. I tidningarna skrevs det ju mycket om detta och det framkom att H M Slayer varit tysk strafflägerkommendant i något av de okuperade länderna under II World War, han ansågs ha ca 7000 människors liv på sitt samvete men hade trots det ändå sluppit undan krigsförbrytar rättegång och straff.
Med ungdomligt rättspatos så svarade jag att avrättningen av H M Slayer var helt OK, jag menade på att det säkert fanns flera sådana figurer på högt uppsatta positioner i de tyska samhällena och att jag gav mitt bifall till att även dessa personer kunde tas av daga.
I sin rapport till Vapenfrinämden, regeringen och SÄPO så utpekar denne lärare och utredare mig som terroristsympatisör och jag blir då registrerad av SÄPO som en säkerhetsrisk.
Detta är orsaken till att jag vid de brott jag själv blivit utsatt för inte behandlas på ett korrekt sätt av svensk polis, svenskt rättsväsende och andra statliga institutioner.
Bert
9 kommentarer:
Det var ingen rolig historia, men jag är inte förvånad. Genomgick själv en liknande process när jag ville göra vapenfri tjänst, vilket slutade med två veckors fängelse. Ska nog skriva om det vid tillfälle, för nu blev jag inspirerad. Jag har dagböckerna kvar från fängelsetiden.
Tyvärr är det så att jag har åtskilligt många tråkiga reale-berättelser att framföra gällande svenska staten vs mig Bert Juhlin.
Jo, jag fick också fängelse - en månad för denna vägran.
Några år senare blev jag åter igen kallad till Örlogsbasen i Karlskrona. Vägran-proceduren upprepar sig igen, denna gång fick jag två månaders fängelse. Sammanlagt tre månader på Ödevata.
Jo, jag ska också skriva ner mina minnen och erfarenheter från denna tid.
Jag kan tillägga att jag på inte något sätt ångrar mina ställningstaganden - tvärtom.
Jag är stolt över att jag inte krusat en enda sketen svensk makthavare även om det givetvis fått omfattande konsekvenser för mig på många sätt.
Hej Bert! Äntligen har jag kommit mig för att leta upp dig! Har bara läst det här inlägget än, men det ger förstås mersmak. Jag återkommer så fort jag kan med mer utförliga kommentarer. Kul att ha fått korn på dig igen! Elin i Västervik
Det var länge sedan Elin, vilken överraskning!
Jag har sökt dig på nätet under åren som gått sedan sist vi sågs men inte fått någon träff. Har tänkt att du om någon måste ju bara ha en blogg eller flera, det vore ju bra lustigt annars.
Har under dagen varit inne på dina två bloggar plus någon sida där du visar upp ditt hantverk, snygga saker du åstakommer minnsan.
Så, nu när du fått mig på "kornet" igen så hoppas jag att du inte skjuter mig i sank med en gång. Jag minns mycket väl att du är ypperligt bra på att ge underfundiga och skarpa kommentarer, men det tål jag, det ska bli ett nöje att få arrrgumentera med dig.
Hör snart av dig Elin!
Bäste Bert! Det glädjer mig att du letat efter mig, jag har lärt mig ett och annat, av dig också, nämligen att hålla mig hemlig för pöbel och illvilliga. Tur att det gick att finna dig istället! Tack för alla uppmuntringar, hantverksbloggen är dock inte min, den är min fiffige brors...!
Assar är nog en produkt starkt färgad av mor sin, han är också en fiffiger individ, om jag får säga det själv.... Du har rätt i att vi borde ta tag i ditt och datt-bloggen, någonstans i den finns bilder från vår höstresa till Emmaboda/Kalmar, 08, en hoper förbudsskyltar gladde oss på hotell Villa Ängö.
Nu ska jag förströ mig med Bertbetraktelser en stund, härlig söndagssyssla, hej på dig! Elin
Så Elin, du håller dig hemlig för pöbel och illviliga, vad har du gjort för bus som kräver så drastiska åtgärder - har du skällt ut någon av Västerviks mer promninenta borgare eller har du sparkat någon buse mellan benen.
Skulle tro det, att Assar är sin mors son, det brukar bli antigen den ena eller den andra förälderns egenskaper som är mer framträdande, sällan bådas lika fördelat.
Jag har kollat in bilderna från er resa till Emmaboda och Kalmar. Ni ser ut att haft det trevligt trots alla uppsatta förbudslappar. Det verkar som att ni trots allt fick spola på toaletten och sova i sängarna. Men vad fick er att åka till Emmaboda och Kalmar, var det pilkastning på Kalmar Läns kartan som avgjorde resmålen.
Kalmar har ju åtskilligt att visa upp för besökare, men vad har Emmaboda att bjuda på. Det kan ju inte ha varit FLYGT-fabriken eller den nu mer nedlagda Ödevataanstalten för bilfyllon och tomhylsor som jag som lockade er dit.
Hoppas att du finner något som roar dig i mina berättelser, men det är nog stor risk för att det mest är trist och tråkig läsning jag har att bjuda på. Men det kanske kan passa som förströelse på en gråtråkig söndagseftermiddag.
Hälsnigar Bert
Ti hi, mycket kul att du undrar varför vi åkte till Emmaboda. Det berodde nämligen på att jag insåg att jag inte sett särskilt mycket av Småland och på att jag hade sett reklam för ett Hotell Amigo på en bricka på någon sylta. Sagt och gjort, vi drog dit. Maken till ocharmig håla....vi noterade dock att det 1. fanns många banker 2. att folk talar EXTREMT HÖGT 3. att VÅR ölandgrönsaksgubbe regerar på torget. Din blogg är krispig och kul! Jag tar lite i taget, då och då. Jag jobbar för inga pengar alls men tid tar det. Därför behöver jag bertbragder och iakttagelser, sörru! Hej kollikock! Elin
Jag håller mig naturligvis undan för att så småningom kunna ställa till det!
Det måste ha varit en grym chock/besvikelse när ni klev av bussen/tåget och förstod att ni hamnat i något så grymy fult och trist som E-boda. Jo, i Emmaboda bor det rikt folk, därav banker i en omfattning i paritet med ett skatteparadis.
Emmabodaborna är som Jesusfolket i Gnosjö och Aneby som inte gör annat än arbetar, arbetar och arbetar i sin anletes svett samtidigt som de salivdreglande och tungomålstalande skrikber mammonbönen: GIV MIG MERA MONEY JESUS, SÅ I KAN WALK ON GATOR AV GOLD ÄVEN IN JORDELIVET, givetvis avslutandes med HALLELUJA VA BRA JAG Ä!
Roligt att du så här långt/kort in i texten uppskattar vad jag knopat ihop.
Jaha, "ställa till det". Ja, du planerar förstås för fler barn förstår jag, du lurpassar i skuggorna på den inte ett skvatt anande Martin.
AGENT Elin, du har dina metoder, andra har sina!
Skicka en kommentar