SOSSESPÅRET: Bert vs Staten/Arbetsförmedlingen 1

Många av de arbetssökande som varit inskrivna på arbetsförmedlingarna runt om i landet kan vittna om att bemötandet från de anställda statstjänstemännen ofta varit långt under all värdighet, många har känt sig djupt förnedrade och kränkta långt in i själen.
Jag ska här berätta om hur jag själv blivit behandlad och djupt kränkt vid mina kontakter med personalen vid Mönsterås Arbetsförmedling under åren 1986, 1987.

När jag efter min utbildning på AMU i Kalmar och Ronneby (1983 - 1986) tar kontakt med AF i Mönsterås för A-kasse-registrering/inskrivning blir jag som brukligt är presenterad för en handläggare, jag känner till henne sedan tidigare och hennes rykte är knappast sådant att man jublar, utan mera, fy fae´n vilken jävla otur, den satans sossesubban!

Vid mitt första möte med denna högst politiskt aktiva socialdemokrat och handläggare på AF i M-ås får jag direkt veta att min utbildning inte är gångbar på arbetsmarknaden varför jag uppmanas att inte söka jobb med denna inriktning.
Jag käftar givetvis emot och undrar varför man låter mig gå på denna utbildning i ca 2 1/2 år om den inte är efterfrågad av arbetsgivarna.
Hon svarar inte på min fråga utan säger: det finns helt vanliga industrijobb du ska söka och ger mig namnen på ett antal företag jag kan börja med att söka till.
Nu är det så att jag var/är svartlistad på arbetsmarknaden av div anledningar, jag anses som bråkig, ej kompromissvillig, ej lojal mm, men det som säkert varit mig mest till last är nog det att jag i aug 1983 vräkte omkull verkmästaren på Mönsterås Metall AB (återkommer till detta i ett senare inlägg). Ja, läget för en anställning var ju inte direkt ljus med ovanstående i bagaget.
Tiden går utan att något händer på arbetsfronten, jag söker givetvis arbeten med anknytning till till min senaste utbildning trots uppmaningen från handläggaren att inte göra detta.

A-kassepengarna kom var fjortonde dag - ja man överlevde.
Givetvis försöker jag som alla andra leva ett så bra liv som möjligt, jag utövar självklart mina hobbys, motorcykelåkande och båtliv. Under tiden efter utbildningen från hösten 1986 till nov 1987 arbetade jag som daglönare vid Oskarshamns Hamn, man fick som regel påhugg 2 - 3 dagar i veckan, någon gång en hel vecka. Med detta daglönearbete så drygade man ut A-kassedagarna rejält, jobba halva veckan är ingen dum ordning. Timpenning med inbakad semesterersättning gav en hyfsad lön men med tanke på riskerna var det egentligen dåligt betalt. Ja, jag hade en ganska hyfsad tillvaro vilket man enligt gängse Mönsterås-präglat synsätt inte ska ha som varande arbetslös. Som arbetslös ska man i Mönsterås visa för handläggaren och omgivningen att man mår dåligt av arbetslösheten, helst ska det rapporteras att man börjat kröka eller drogat ner sig, bli sedd sittandes på en parkbänk med ett gäng urdruckna vinpavor slängda runt sig, bra är också att ha pissat på sig och spytt på allmän plats. Om inte sådant fyllo-beteende eller liknande blir konsekvensen av långvarig arbetslöshet anses man här i Mönsterås vara psykiskt sjuk å det grövsta - de som främst och tydligast framhävdat i detta är ett antal småföretagare/handlare utmed med Storgatan plus några till i periferin närmast tätorten.


Vid denna tid runt mitten av 1980-talet var tv-programmet "Rekordmagasinet" vad "Uppdrag Granskning" är i dag, ett undersökande samhällsprogram, oftast starkt vinklat. Programmet leds av Jan Guillou och Göran Skytte. Ett av deras reportage handlade om hur arbetslösa arbetade svart, jagade, fiskade, åkte snöskoter - ja, de arbetslösa hade det allmänt trevligt vilket givetvis var helt förkastligt enligt programledarna som med detta reportage ville hetsa mot oss arbetslösa.
Jag blir förbannad, ringer upp Jan Guillou dagen efter programmet, han låter inte så tuff och kaxig under samtalet utan närmast rädd. Förmodligen hade han under dagen fått höra en och annan svordom och löfte om något otrevligt. Jan urskuldade sig med att det inte var han själv som gjort reportaget utan hänvisade till Göran Skytte som den ansvarige, själv hade han bara varit programledare och kunde därför inte enligt Jan själv göras skyldig till vinklingen i reportaget.

Några dagar efter tv-programmet får jag ett brev från handläggaren på AF med besked om att jag ska stängas av från A-kasan i fyra veckor plus fem dagars karens.
Handläggaren hävdar att jag nekat ta erbjudna arbeten på tre av de företag jag har kontaktat angående utannonserade arbeten.
De tre företagen var Press och Plåt i Oskarshamn, Carrab Industri AB i Ålem och Volvo Personvagnar i Kalmar.

Kontakten med Press och Plåt togs över telefon, den personalansvarige hette Sixten Svensson och visade sig vara Socialdemokratisk kommunpolitiker. Vid Tfn-samtalet om det utannonserade och på uppmaning av handläggaren av mig sökta arbetet som CNC-programerare och operatör på P§ P var jag och Sixten Svensson (S) överens om att det inte var något arbete jag omedelbart kunnde hoppa på, de önskade anställa en person med utbildning och lånvarig erfarenhet av programering av CNC-fräsar och svarvar.
Trots att Sixten Svensson (S) klart deklarerade att jag inte uppfyllde kraven och då INTE kom i fråga för någon anställning så tar han kontakt med min handläggare på AF i M-ås och anmäler mig för att ha nekat till att ta detta arbete.
Jag försöker de kommande månaderna få tag på Sixten Svensson (S) per Tfn men också genom att personligen besöka hans arbetsplats Press § Plåt åtskilliga gånger, dock lyckas han alltid göra sig oanträffbar - han höll sig medvetet undan det fega sosseaset!
Helt klart är att Sixten Svensson (S) och handläggaren (S) på AF i M-ås har kommit överens om att anmäla mig för att ha nekat till ett påstått erbjudet arbete.

Samma visa upprepar sig på nuvarande Carrab Industris i Ålem (möjligen hette företaget då Carrebergs eller bara Carrab) Jag gör personligen ett besök på detta företag och träffar då deras personalansvarige en Herr Eneman, arbetet som jag på uppmaning av handläggaren söker är som uppsättare i presshallen. Eneman frågar efter min utbildning och vad jag sysslat med tidigare, upplyser honom om att jag ganska nyligen avslutat utbildningen till styr å regler osv. Eneman säger då att han förstår att jag söker sådana arbeten, varpå han frågar följande: om du skulle börja arbeta här nu och senare blir erbjuden arbete på ett annat företag med inriktning på din utbildning, skulle du då ta det erbjudandet - jag svarar helt ärligt, självklart skulle jag det.
Jag blir inte erbjuden arbetet som uppsättare på Carrab Industries AB.

Även från Carrab inkommer det till AF en anämlan om att jag nekat erbjudet arbete.
Anmälan är inte undertecknad av Herr Eneman utan av företagets VD, en Herr Eklund som jag inte haft den minsta kontakt med på något sätt.
Vid kontakt med handläggaren på AF så anser hon att jag försvårat anställning genom att jag ärligt svarat på Herr Enemans frågor. Handläggaren på AF säger att hon anser det vara den arbetssökandes plikt att ljuga om det främjar en möjlighet till anställning.
Jag blir givetvis fly förbannad och åker ner till Carrab i Ålem och söker då både Herr Eneman som Herr Eklund, den senare sägs inte vara anträffbar.
Jag kräver av Eneman att han skriftligen ska dementera påståendet om min vägran att ta erbjudet arbete, utan några vidare disskusioner skriver han ett intyg där han intygar att jag inte blivit erbjuden det sökta arbetet.
Vad som fått VD:n Eklund att anmäla mig till AF säger Eneman sig inte ha någon info om.
Intyget visar sig inte ha något som helst värde i de instanser (Metall 32:an i O-hamn och A-kassan centralt i S-holm) jag kontaktar för att få avstängningen hävd.

Jag åker in till polisstationen i Oskarshamn för att anmäla VD:n Eklund på Carrab samt Sixten Svensson (S) för osant intygande. Kriminalaren som jag blir hänvisad till menar att han inte kan hitta någon lämplig åtalsrubrik för min anmälan varför han måste kontakta en åklagare.
Jag får brevledes svaret från krimaren att det inte finns någon möjlighet att anmäla de bägge lögnarna.
Även i detta fallet är jag helt övertygad om att den socialdemokratiske handläggaren på AF i M-ås påverkat VD:n på Carrab att skriva ett falskt intyg.

Arbetet på Volvo Personvagnar i Kalmar söker jag enbart via ansökningsblankett.
Från Volvo Personvagnar kommer det en anmälan till AF i M-ås om att jag vid mitt besök på företaget uppträtt på ett så störande/olämpligt sätt i tal och uppförande att anställning inte kunde komma på tal - ja, hur det nu skulle kunna vara möjligt då jag inte fysiskt varit på förtaget i fråga.
Detta är den tredje osanna anmälan från ett av de företag jag sökte arbete på - märkligt eller hur!
Även här tar jag kontakt med den som skickat och skrivit under anmälan, personen ifråga kan inte redogöra för av vilken orsak man påstått att jag rent fysiskt varit på företaget och uppträtt på ett sådant sätt att anställning inte kunnde komma på tal.
Jag får även härifrån ett intyg om att den anmälan som företaget skickade till AF i M-ås varit osant. Inte heller detta intyg har någon som helst inverkan på beslutsfattarna på AF i M-ås, på Metall 32:an i O-hamn eller A-kassan centralt i Stockholm - avstängningen verkställs och den satans sossesubban på AF i M-ås får ostraffat fortsätta med sin kriminella verksamhet.
Även i detta fallet är det utan något tvivel så att jag blivit föremål för ren konspirativ verksamhet från den kommunpolitiskt verksamma handläggaren på AF i Mönsterås.

P.S. Den då aktuelle handläggaren på AF i Mönsterås är sedan några år tillbaka pensionerad men fortfarande politiskt aktiv Socialdemokrat i Mönsterås kommun.


Bert