Nog för att jag är medveten om att en del mönsteråsare med stor motvilja sällan tar sig utanför Mönsterås tätort eller kommungränsen för att exv handla, eller bara för att se å uppleva något annat. Främst är det väl de kategorierna som de äldre utan bil som stannar kvar på orten - de som spar å gnider - även de som ser det som ett svek mot ortens affärsägare det att de ev skulle åka in till Kalmar för en shoppingtur - de som tycker att Mönsterås har allt i varuutbud de har behov av för att överleva och så förstås de som har det knapert ekonomiskt. Ja, å så får jag ju inte glömma kommunalrådet som då och då predikar för mönsteråsarna om att vara köptrogna mot ortens bodknoddar. Huruvida han själv är köptrogen handlarna i kommunen vet jag inte, har aldrig någonsin sett honom i någon av Mönsterås affärer, kanske att han troget handlar i Ålem:s Lant å Järnhandel.
Har vid åtskilliga tillfällen haft meningsutbyten med ortens varu å tjänstesäljare om grannkommunernas lockelse på de mönsteråsare som är mer mobila. Minns speciellt en frisör, som med gråten i halsen undrade, "varför i hela värden åker du till Kalmar å Oskarshamn och handlar". Visst, vi kanske är en hundring dyrare på en rakapparat eller en tusing på en Tv men du slipper ju bilresan och kostnaden för den om du handlar här i Mönsterås.
Svarar: jo, det är jag medveten om, men bara det att få slipa kontakten med Mönsteråsköpmännen är värt de pengarna flera ggr om, dessutom är varuutbudet oändligt mycket större i Kalmar än i denna byhåla. Om frisören tidigare haft gråten i halsen får han efter det svaret en mer ilsken ton, ser i spegeln att hans ögon mörknat och knipits igen till smala springor, märkte också att hans rörelser med kam och sax blev mer aggressivt, jag klarar mig ifrån denna klippning utan avklippt öra eller halsrispa, det ömmade dock något lite i hårbotten.
Minns också när jag inne på SIBA i Kalmar träffade på en av elektronikhandlarna här i Mönsterås, å det i kassakön. Jag kunde förstås inte hålla inne med att påminna honom om alla de uppmaningar om köptrohet han och övriga handlare samt kommunrepresentanter framfört till ortsborna. Handlaren ursäktar sig med att han är där för att göra en prisjämförelse och varuutbudsomfång. Jag pekar på den elektronikpryl han har i handen(han står i kassakön), han svarar: jag kan inte ens för mitt eget(som handlare) inköpspris få den billigare än här på SIBA!
"EN BYFÅNGES UNDRAN".
Befinner mig en dag för några veckor sedan vid golfbanan i Högemåla, närmare bestämt vid klubbarackerna. Ett av ortens mer kända företag är där för att genomföra en 9-håls företagsgolftävling under sedvanliga former. En av de anställda agerar tävlingsledare och korvgrillsmästare, den här personen är född - har gått i skolan - bott å arbetat i Mönsterås hela sitt liv, det är en person som man kan se vandra lunchmarchen på Storgatan varje vardag. Min egen bekantskap med denne person inskränker sig till skolåren på 1960-talet. Efter det att skolklasserna skingrades efter 7:e skolåret har jag vad jag kan minns inte pratat med personen ifråga vid något enda tillfälle trots att vi sett varandra på köpingen mest varje vecka i ca 40 år. Ja, vi har inte hälsat ens med en nick eller en hands up, nu finns det ju fler personer från den tiden som gärna vänder sig bort eller låsas om inget, men skit det samma, vill de inte hälsa å prata så avstår jag lika gärna som dem.
Jag går in i klubbhuset för att se om där finns någon som kan tänka sig att sälja en glass till mig, har i ca 1,5 tim tränat bunker å chipslag vid övningsområdet(som äntligen har blivit hyfsat i ordningsställt) är därför lite sugen på något svalt för gommen. Där inne i boden finns inte mer än ett antal fryspizzor och en microvågsugn förutom det vanliga möblemanget, vänder mig då till grillmästaren/tävlingsledaren å frågar om han möjligtvis kan expediera mig en glass, med stor förvåning ser jag den annars så bistre å högfärdige personen komma på momangen och dessutom prata på som om vi aldrig gjort annat. Efter glassköpet sätter jag mig på en av de plaststolar som finns framställda vid grillen, sitter rakt framför grillmästaren på¨ca två - tre m avstånd, vi börjar prata om än det ena som det andra, dock inte om skoltiden eller tiden som förflutet där emellan. Det blir en del snack om golf bla kommer den fråga som fick mig att skriva detta inlägg. Frågan är väldigt trevande och framställd med stor undran, ja, med en känsla av ett givet nekande svar i själva sättet/agerandet vid frågeframställningen.
Frågan: "åker du till andra golfbanor och spelar" eller mer som åååkkkeerrr dduu tiiilll aanndddrraaa gggoollllfffbbbaaannoorrr ooccchhh ssspppeeelllaarrr. Ja, man skulle kunna tillägga en följdfråga, typ"precis så som dom andra djuren gör(precis som de flesta andra golfspelare gör), ja, precis som att det skulle vara så jäkla märkvärdigt att dra iväg till länets å Ölands g-banor.
Den här personen ställde nog frågan utifrån det gammaltraditionella tankebanor som är ganska så vanliga här i Mönsterås som tidigare har framförts i detta inlägget, det kan ju givetvis också vara ett uttryck för simplifiering av ens person pga social å ekonomisk ställning, alltså man anses inte kunna finna sig till rätta med svensk medelklass som är den sociala grupp som är vanligast förekommande på svenska golfbanor.
Jag har fått liknande frågor tidigare, en löd:"får du spela på andra banor", den som ställde frågan var en skitviktig kvinna som är gift med en lika skitviktig man, ja, inte mer viktig än att mannen smugglade sprit i stor skala med resultatet att han blev suspenderad på sin arbetsplats.
Ok, visst är det så att man tillhör den ytterst fattigaste andelen av befolkningen, förtidspensionär sedan 10 år, därförinnan arbetslös sedan 1992, alltså inte en enda rejäl årsarbetsinkomst på 20 år, enbart en minimal överlevnadsranson av pengar att tillgå. Ja, kanske att det finns anledning att ställa dylika frågor med den infon som underlag.
