söndag 25 oktober 2009

Hamnbilder från USA 1860 till runt 1900


Bilderna i detta inlägg är från boken Captain´s Album.
För större bild, klicka på bilden.

Bild 1. Sådana här härliga bilder kan man sitta länge och titta på, dröma sig bort i tiden, som i detta fallet ca 150 år tillbaka då teknikutvecklingen på allvar började konkurrera ut flertusenårig dito. Tänk om man kunnat kliva in i fotot för en stund och utforskat hamnkvarteren där i San Francisco. Stämmningen som bilden förmedlar är lite avslagen söndags eftermidag, skuggorna börjar bli långa, tid omkring 18:00 en försommarkväll.
Hjulångaren som ligger uppankrad ute på San Francisco Bay är av en mer havsgående konstruktion än den som ligger förtöjd inne vid kaj, förmodligen trafikerar den senare hjulångaren enbart San Francisco Bay. När skovelhjulen är monterade utefter skrovsidan i höjd med maskinrummet talar det om att fartyget är avsett för farvatten med sjögång, flodhjulångarna hade skovelhjulen monterade i aktern.


Bild 2. Troligtvis Honolulu Hamn. I denna för den tiden moderna hamn har ångamaskinen gjort stora landvinningar, ångfartyg och ånglok har på allvar börjat konkurrera ut segelfartygen och hästarna som kraftkälla för varutransporter. Ångaren till vänster i bilden är av en senare konstruktion än de på bild 1. denna ångare är försedd med propeller i stället för skovelhjul. Propellern hade vid den här tiden helt konkurerat ut skovelhjulet som framdrivningsmekanism förutom då på floderna där skovelhjulet var att föredra. Bryggan på ångaren är av öppen typ, denna machoinställning till att inte annvända sig av väderskydd på ångare var ett arv från segelfartygen, möjligen användes segelduk som sol och regnskydd. Den öppna bryggan kom fortfarande att vara en vanlig konstruktion några decenier in på 1900-talet.



Bild 3 & 4. Ser ut att vara lite äldre bilder från Honolulu Hamn jämfört med bild 2.



Bild 5 & 6. Port Blakely var inte bara en plats för skeppsbyggeri utan var även en utskeppningshamn för sågade trävaror, nog var det lämpligt att fartygen som byggdes där hade en last att ta in när de seglade därifrån på sin första resa.

Bild 7. Bron i bakgrunden är Brooklyn Bridge i New York som går över East River och förbinder Manhattan med Brooklyn. Bron började byggas 1869 och var klar 1883, bron var då världens längsta hängbro och den första hängbron att använda stålwire. Bron känns igen på sin Gotiska arketektur i brotornen/pylonerna. Ja, då vet man exakt var utefter South Street NY segelskeppen och pråmarna på bilden låg förtöjda. Den här gamla bron är fortfarande i bruk och har för tillfället sex körfiler för motorfordonstrafik plus gång och cykel banor.





Bild 11. Fullriggade skeppet "Aryan" byggt 1893 Down Easter Phippsburg Maine.
"Aryan" var det sista fullriggade träskeppet som byggdes i United States.

Är det lastning eller lossning av däckslasten(plank) som sker ombord på Skonaren "City of St. Helens". Jag gissar på lossning!

onsdag 21 oktober 2009

Hur fan in i he... 336 000 svart från socialen

En sk flyktingfamilj som fått avslag på sin asylansökan och som det dessutom finns avhysningsbeslut på/om har under ett års illegal vistelse i en svensk kommun fått ut 336 000 sek i svartbidrag. Hur kan det vara möjligt för en kommunal tjänsteman/nämd att besluta om att socialbidrag ska betalas ut svart trots att familjen inte har rätt att vistas i landet och dessutom skulle ha varit avhyst för mer än ett år sedan.
Hur många sådana här fall finns det i Sverige, ingen vet, troligtvis finns det åtskilliga tusentals fall där svenska kommuninnevånares pengar gladeligen försnillas av socialtjänstemän och socialnämder i detta det mest korkade av länder - Sverige!

Hur stor årsinkomst måste en svensk familj ha för att få ut 336 000 sek netto/år i handen eller 28000 netto i månaden - jo, 440 000 brutto/år.
Nu är ju inte detta någon ovanligt hög inkomst för en svensk normalfamilj där det finns två inkomster, en familj där båda är dagarbetande industriarbetare ligger bara snäppet högre, men då får de arbeta för sina pengar. När svenska familjer sedan kanske blir arbetslösa sjunker deras inkomster från A-kassa långt under socialbidraget som invandraren får. För att en svensk ska få socialbidrag måste han först avyttra sina ägodelar och leva på de pengar man får in på detta. Ofta blir konsekvensen den att den svenska familjen splittras - det verkar vara SOSSESEKTENS avsikt att bryta ner de svenska familjerna till förmån för invandrade sådana.

Jag har kollat i skattetabell 29/2009 kolum 3 gällande en månads bruttoinkomst om 37001 sek minus skatteavdrag vilket avrundat ger 28000 sek/mån och 444 000 brutto/år.
Inte undra på att så många så kallade ekonomiska-flyktingar försöker ta sig till Sverige när så generösa bidrag delas ut, och det även det till personer som vistas illegalt här i landet - när ska vansinnet ta slut!

måndag 19 oktober 2009

Blogg att rekomendera http://ingero.blogspot.com/

Har i dag till min blogglista lagt till bloggen (http://ingero.blogspot.com/)

Anledningen till att jag vill uppmärksamma eventuella läsare av min blogg om Johan Ingerö:s blogg är ett inlägg som handlar om CENSURERAD YTTRANDEFRIHET.
Johan:s inlägg belyser hur djupt ner i religionsskiten det här landet åter igen har sjunkit när en svensk offentlig institution "NOBELMUSÈET" har låtit en ISLAM-fanatiker imamen Abd al Haqq Keilan(tidigare Leif Karlsson) censurerat NOBELMUSÈET:s egna utställning HANDLANDE om just YTTRANDEFRIHET.
Imamen Abd al Haqq Keilan visar att han inte respekterar den svenska yttrandefriheten i och med hans medverkan i CENSURERANDET av NOBELMUSÈET:S utställning om just yttrandefrihet - ja, och vem har bett honom att bli censor, jo SÄPO på uppdrag av riksdagen och departement.

Det av NOBELMUSÈET och imamen Abd al Haqq Keilan censurerade verket är filmen "SUBMISSION=UNDREKASTELSE"(ordet ISLAM har betydelsen "UNDREKASTELSE"), upphovsman till filmen är den av en ISLAMFANATIKER år 2004 mördade Holländaren Theo van Gogh.
Det här ytterst sjuka ingreppet i svensk YTTRANDEFRIHET är fullt jämförbart med hur SVERIGE böjde knä för Nazist Tyskland på 1930 och 1940-talen, nu upprepar det här förbannade fega landet knäböjandet för en religion(ISLAM)och dess utövare i SVERIGE.
Åter igen har en religionen/ism tvingat på svenska folket tvångströjan, förr var det KRISTENDOMEN, NAZISMEN och KOMMUNISMEN - nu ISLAM.

FY FAN, vilket jävla kräkäckligt land man är född i, återigen, FY FAN!

lördag 17 oktober 2009

Varvsbilder från USA sent 1800-tal till tidigt 1900-tal

Bilderna i detta inlägg är hämtade ur boken Captain´s Album.
För större bild, klicka på bilden!

Bild 1. Lucille(troligt byggår 1874; byggplats: Freeport Maine) nedkrängd för byte av bottenplåtar av koppar eller av annat plåtmaterial. Vad kan varvsarbetarna på flotten hålla på med, utbyte av ett eller flera murkna bottenbord kan väl vara tänkbart. Det ser onekligen trångt ut där på flotten och trängre blir det när skeppsbyggmästaren som är på väg ner till arbetsstyrkan ska inspektera det utförda arbetet eller det kanske har blivit något problem som kräver en äldre och erfaren yrkesmans empiriska kunskaper för att lösa.
Om man förstorar bilden kan man se hur den förliga vajern som löper genom klyset/repgenomhalet och ned längs med skeppssidan och vidare ner och runt under kölen skär in/ner i bordläggningsplankorna där plåtarna är borttagna.


Bild 2. På denna 5-mast scoonare var det minsann tätspantat. Georg H. Billings byggdes 1903 i Port Blakely som torskfiske skonare. GH.B blev det sista fartyget som byggdes på Hall Bros. Yard. Hennes sista resa som segelfartyg gjordes 1924 från Callao i Peru till San Francisco, denna resa tog 35 dygn i ballastat tillstånd. Efter denna resa och två års uppläggning blev hon fiskepråm i San Pedro, 1941 eldades hon upp.


Bild 3. Spantresning, troligen George H. Billing. Man kan inte vara annat än imponerad av de personer som byggde dessa enormt stora träskepp med förhållandevis enkla medel som vid spantresningen på bilden där man använder taljor och rep för att resa tontunga spant. På den här bilden kan man i bakgrunden se ånga stiga upp, kanske kommer ångan från en stor baslåda eller är det möjligen en ångmaskin som driver en såg, en hyvel.


Bild 4. I USA har man alltid varit rationella i produktionen av det mesta, så ser det också ut att ha varit på Hall Bros, Shipyard i Port Blakely som var/är beläget i en skyddad vik i "Puget Sound" på den amerikanska Stilla havs kusten i delstaten Washington(på andra sidan av "The Puget Sound" ligger Seattle). Undras hur lång tid det kan ha tagit att bygga ett fartyg av den storleken man kan se på bilden, överraskande snabbt skulle jag tro. Förmodligen är det sjösättningsdags för skutan med flaggan i stäven. De flesta av personerna som syns ser ut att vara klädda för en festligare tillställning än arbete - sjösättning!


Bild 5. Här ser det ut att vara klart för bordläggning. Hur långt kan det här fartyget tänkas vara, om man skattar avståndet mellan ställningsstöttorna till låt säga 3m - ja, någonstans då mellan 45-50m, men nog ser det det ut att vara längre än så.

söndag 11 oktober 2009

Old Slip House 388 South Street New York

Bilden ovan är från boken Captain´s Album.
För större bild, klicka på bilden.

Bilden ovan är tagen någon gång under tiden 1853 till åren runt sekelskiftet. Hur kan jag vara så säker på årtalet 1853 - jo, jag Googlade på ölbryggerinamnet "G. Bechtel`s" som syns på reklamskylten utanför och på huset där ölschappet "Old Slip House" finns - bryggeriet ifråga grundades detta år(1853)varför bilden inte kan vara äldre än så.
"Slip House" var typ som svenska ölschapp där enklare maträtter, öl, och caffe serverades. Den amerikanska varianten av ölschapp erbjöd säkert också starksprit, underhållning på kvällar och nätter i form av musik och buskis. Säkert fanns här också sk glädjeflickor som tog hand om sjömännens köttsliga behov. Det var säkert också här som sjömännen drogades och blev shanghajade av "runnarna" agenter som levererade besättningar till de fartyg som var beryktade för usel mat å lön och brutalt befäl.

Benämningen "Slip House" kommer sig av att när East Rivers stränder under 1600 och 1700-talen började bebyggas med kajer så var bestämeleserna sådana att kajerna inte fick vara hur långa som helst. Byggarna av kajerna var tvugna att lämna ett utrymme mellan kajerna "Slip" där mindre båtar och fartyg ägda av bönder och fiskare från närområdet kunnde dra upp eller lägga till tillfälligt när de kom in till NY för att sälja sina produkter. Slip-områdena blev då marknadsplatser även för andra näringar och hantverkare bla då utskänknigsställen för mat och dryck som Old Slip House på bilden ovan.

Det finns ju mycket mer info att få ut från bilden ovan, som att det syns som att det finns gatubelysning(gas eller el), telegrafi, telefontrådar eller elkablar. Är det frågan om telefontrådar som syns så är bilden troligtvis inte äldre än från 1880 - 90-talen.
Studerar man männen utanför "Old Slip House" så har de flesta en "kubb" på huvudet. Kubben var vanlig som huvudbonad bland de lite bättre bemedlade i USA och Europa i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet.

Riggarna på segelskeppen som är förtöjda längs med South Street:s kajer är råtacklade vilket var vanligt och föredrogs på de oceangående skeppen - dock började skonarriggen slå igenom även på de större fartygen vid denna tid, men ingen sådan syns på denna bild men finns säkert där i myllret av master, rår, tackel och tåg.

De 10-12 gubbar som syns utanför Old Slip House, vad står de där för, förmodligen väntar de på att OSH ska öppna så de kan få svepa dagens första öl.
Om man tittar på hur skuggorna faller och vet ungefärligt i vilken riktning East River sträcker sig så är min bedömning att bilden är tagen någon/några timmar före middag.

fredag 9 oktober 2009

Vandringssägen eller rena rama sanningen

I veckan som gått har det på tablioidtidningarnas löpsedlar visats bilder på tre FÅR som en PIZZERIAÄGARE i Tidaholm förvarade livs levande i PIZZERIANS lokal för oförpackade livsmedel.
Rester av ett slaktat fjärde får påträffades också vid inspektionen i denna lokal.
Nog för att man hört om att pizzeriornas ägare använder kött från råttor, duvor, kött från självdöda grisar mfl otrevligheter i de pizzor man serverar till oss svenskar.
Typ ovanstående har ju alltid förklarats vara vandringssägner, undras vad de snuskiga PIZZERIORNAS vänner och beskyddare kommer att ge för förklaring i detta fallet - förmodligen väljer de att vara tysta som möss och försöka tiga ihjäl detta fallet.

Under sommaren gjordes det i Hallands Län en omfattande snuskinspektion av samtliga PIZZERIOR i länet. Av ca 50 PIZZERIOR var det bara en (1) som fick godkänt.
En liknande inspektion gjordes för några år sedan i Östergötland, resultatet därifrån var något bättre där tre (3) av ca 50 PIZZERIOR fick godkännt.
Det är på tiden att det även i Kalmar Län görs en omfattande snuskinspektion på länets PIZZERIOR - är övertygad om att resultatet skulle bli som i de län jag har omnämt i detta inlägg.

torsdag 8 oktober 2009

Old sailingships - 4-mastskonaren E. Starr Jones



4-mastskonaren på bilden är E. Starr Jones byggd 1904 i Thomaston Maine USA.
Klicka på bilden om större bild önskas.

För några år sedan köpte jag på ett antikvariat en bok med titlen "Captain´s Album", innehållet består av bilder på segelskepp, dess besättningar, arbetssituvationer, hamn och varvsmiljöer - boken är en bilderbok till 99%, alltså minimalt med text.
Boken är utgiven 1986 av "Swedish Shipping Gazette" med hemvist i Göteborg.
Då det i boken inte framförs någon upphovsrätt till bilderna så tänkte jag publisera dem här på min blogg, jag kommer att försöka ge lite mera info om dessa gamla segelskepp än vad som ges i boken.
Upphovsmännen till fotona är okända amerikanska fotografer, vissa av bilderna kan vara upp till 150 år gamla.
Jag har för säkerhets skull varit i kontakt med SSG, de visade sig vara positiva till min ide.
Alltefter som jag får fram nya uppgifter om dessa segelfartyg kommer jag att uppdatera infon i respektive inlägg.

Varför visa dessa bilder, jo som det står i förordet i boken:"Let your imagination flow and you will hear the voice of the wind, the sea and the rigging. Let the pictures take you back to the not too distant past when WOODEN MEN IN IRON SHIPS TOOK OVER FROM IRON MEN IN WOODEN SHIPS

Vem i skogen dumpar kompressorer

Ja, vem är det som har dumpat en massa kylmedelsläckande kylskåps och frysboxkompressorer i Tåleboskogen. På miljökontoret har man inte den blekaste aning om vem det skulle kunna vara enligt de uppgifter som lämnades i Nyheternas artikel förra veckan.

Jag är näst intill övertygad om att det inte är något företag som i första ledet står för dumpningen utan en eller kanske flera privatpersoner som svartmicklar i skrotbranchen och är ute efter kopparrör. Var och hur, kan man komma över en så stor mängd med kylvitvaror med kompressorer - troligt senario men inte bekräftat: de eventuella svartmicklarna har för en billig peng, ingen peng alls eller mot betalning från företag i vitvarubranchen fått ta hand om skrotningen av de till företagen inkommna äldre kylvitvarorna.
Den som köper nya kylvitvaror har ju oftast gamla dito som han/hon vill bli av med, företagen som säljer vitvaror tar mot en avgift på 300 - 600 sek hand om de gamla skrotfärdiga kylvitvarorna, vv-företagen säger sig då mot denna avgift ombesörja transporten till en återvinnings/deponianläggning. Företag får betala en deponiavgift på 31 sek per kylvaruenhet(Mörkeskog) - privatpersoner kan lämna sina vitvaror helt gratis.

Säkert är det åtskilliga privatpersoner som låter vitvaruföretagen ombesörja borttransporten av de gamla vitvarorna och betalar avgiften på 300 - 600 sek(sv kronor). Tid är ju pengar och då speciellt för företagen, om nu ett företag kan slippa att köra ut exv kylvitvaror till en deponi och istället låter någon annan ombesörja transporten så har man ju gjort en tids och pengavinst som det säkert är svårt att som företagare bortse ifrån. Vinsten minus ev skatter är då, avgiften:300 - 600 sek + ej betald deponiavgift 31 sek/enhet + inbesparad tidskostnad för transport till deponi, säg att det tar allt mellan en halvtimme och en timme att utföra transporten till deponin och att man debiterar en timkostnad på 600 sek så har vv-företagen möjligheten att tjäna ca 600 - 1200 sek på att låta en eventuell svartmicklare ta hand om vitvarorna gratis.

Det finns ju några till aspekter på dylika förehavanden, de pengar svartmicklaren tjänar på kopparskrotet som han/hon/de sen säljer svart till något av skrothandlarföretagen kommer med all säkerhet att gå till konsumtion och på så sätt kommer ju åtskilligt av dessa svartpengar in i samhällsekonomin som skatter, lön och vinst.
Ytterilgare en aspekt är ju miljöaspekten, hur mycket skada tar miljön av att kompressorer med rester av kylmedel i slängs i naturen och vad kostar det.
I detta fallet blir det kostnader för ev sanering, hämtning av kompressorerna, utredningar av miljökontoret och polisen.

torsdag 1 oktober 2009

Moral a la´ KD:s Catrin På Al

Catrin Pålsson Algren och hennes syster är ena riktiga partypinglor. De båda riksdagsledamöterna var bland de tolv av 349 inbjudna riksdagsledamöter som nappade på ett icke existerande reseföretags partyinbjudan att gratis käka 5-rätters middag, skåla i hur mycket Champange som helst och få chansen till att vinna lyxresor mm.
Att som CPA inte ens kontrollera om företaget ifråga existerar visar på bristande omdömme, girighet och tvivelaktig moral.

Bakom arr av den fejkade resebolagsfesten låg Robert Aschberg, Strix och Aftonbladet, man var från arr ute efter att få koll på hur lättpåverkade och mutvänliga svenska riksdagsledamöter är när allt är gratis. Nu var det ju bara tolv av 349 riksdagsledamöter som gick i Roberts fälla men de övriga 337 riksadgasledamöterna var säkert som CPA ute på andra gratisfester/partyn eller smörjandes kråset på representationsmiddagar betalda av svenska skattebetalare.

Om ovanstående står att läsa i dagens Barre!

Tillägg: som tidigare nämts så fanns det möjligheter att på detta party vinna lyxresor, för att kunna delta i utlottningen av dessa lyxresor var de inbjudna tvugna att i god tid innan partyt börjat meddela arrangören vilket resmål man var intresserad av att åka till om man som inbjuden gäst hade turen att vinna en resa - Catrin Pålsson Algren uppgav att hon var intresserad att åka till Maldiverna.