På tidigt 1970-tal arbetade Kalmar Läns Landstings nuvarande ordförande sossen Ulf Nilsson på STECE-verktyg: s lager, hans arbetsuppgifter som lagerdräng var att lämna ut div verktyg mot polletter, han fick också i kallsåg kapa till råämnen till de stansverktyg som tillverkades på denna verkstad. Ulf hade på den tiden ingen chefsposition utan var en helt vanlig knegare.
Ulf gick som alla de andra anställda i blåkläder, byxa och skjorta, dock stoppade Ulf aldrig ner skjortan innanför byxlinningen utan skjortan hängde slarvigt utanpå, långt ner på benen.
Ulf var även på den tiden en snacksalig herre, han var redan då politiskt verksam inom sosse-rörelsen, om jag inte minns fel var han SSU-ordförande här i Mönsterås vid denna tidpunkt.
Jag hade många pratstunder med Ulf genom den lilla luckan i väggen där utlämningen av verktyg skedde, arbetsledarna som hade sitt kontor på motsatta sidan blev snart förbannade på att det tog så lång tid för mig att hämta verktyg, de kom nästan alltid ut och sa "se nu F.. F.. till att börja arbeta".
Ulf var redan på detta tidiga stadium i sitt liv inställd på att göra politisk karriär, han berättade hur han steg för steg via de olika organisationerna inom sosse-rörelsen skulle ta sig fram till en politisk topp-position och nu vid dags datum kan man ju inte säga annat än att han har lyckats med sin karriärstrategi - lokalt sett Kalmar Län.
Under åren har jag då och då träffat på Ulf på gatorna i Kalmar och Oskarshamn, han är till skillnad från tidigt 1970-tal nu mycket propert klädd, kostym, röd slips och och långrock.
Dock har Ulf förändrats på det mentala planet till en högfärdig och uppblåst karriärstreber som helst vänder sig bort eller stirrar ilsket när man möter honom där ute på gatorna, matställena, macken mfl allmänna platser. Kanske påminner man Ulf om hans hemska år som vanlig arbetare där på lagret, ja, det var en mörk, trång och instängd arbetsmiljö som stackars Ulf inledde sin karriär i.
Nu mer, och sedan lång tid tillbaka är han ju van vid att som ordförande i div organisationer vistas i mer behagliga miljöer, ja, som ordförande har man ju inte så mycket mer att göra än att kamma håret, fila på naglarna och skriva under div papper som sekreterare och andra tjänstemän har förberett.
Jo vars, han Ulf Nilsson har ju också en tjänstebil, den är säkert lika välutrustad som ByggeBo:s Vd:s dito, troligtvis har Ulf likt sin skyddsling utrustat sin tjänstebil med cromade backspeglar, sportgrill, sportavgassystem, kjolpaket, spoilers, en hel drös med extralysen, chip-trimning mm. Ja, det verkar som att cheferna först i åldern 50-65 år får leva ut sina 18-års drömmar om en häftig bil och det med hyresgästernas och skattebetalarnas hjälp.
Lämpligt läge nu för en syning av Ulf: s förmåner- nja, sossetidningen ON vågar nog inte gå längre i sin sällan förekommande undersökande journalistik.
Ett av de tydligaste minnen av Ulf i nuvarande position utspelade sig på Kinarestaurangen Ming Palace i Kalmar i början på detta decennium, jag kommer in vid lunchtid, det är som vanligt mycket folk, går längs med fönster-bordsraden och där sitter Ulf lunchande med tre damer, han ser ut att trivas i sällskapet.
Plötsligt får han syn på mig, hans anletsdrag förändras från att varit förnöjt till att vara ilsket och sammanbitet - hej Ulf säger jag, Ulf svarar inte, han ser högst besvärad ut och börjar harkla sig.
Jag framhärdar inte i att få ett igenkännande svar utan sätter mig vid ett bord straxt snett bakom Ulf med damsällskap - inget mer sägs.
Ser att Ulf går fram till bardisken, förmodligen för att betala, normalt brukar man ju betala vid bordet men det kan ju vara av någon annan orsak förstås.
Vid mitt nästa besök några veckor senare på denna Kinakrog kommer jag in sent på eftermiddagen, det är nästan folktomt, beställer och låter mig väl smaka av pekingsoppan och det andra jag beställt.
Begär på att få betala, notan är på 150 sek, lämnar en femhundring. Servitören säger sig inte ha växel så han går bort till baren där kassan finns, han ger tillbaka 200 sek istället för 350 sek. Jag påtalar att det fattas 150 kronor, utan att säga något går servitören i väg och in i köket, jag väntar på att han ska komma ut med de resterande pengarna.
Väntar ca en kvart men ingen servitör syns till, går bort och in i köket aningen förbannad, jodå där står servitören och låtsas inget veta, du ge hit mina 150 sek- annars jävlar. Motvilligt lämnar han över pengarna.
Kan säga att jag besökt denna Kinakrog regelbundet sedan den etablerades någon gång på 1980-talet och anser mig varit väl känd kund där utan att ha haft det minsta problem med personal eller ägare fram till händelsen som jag beskrivit i stycket här ovan.
Jag var så pass känd så att servitörerna sa - pekingsoppa i dag också!
Kan händelsen med servitören ha någon koppling till Ulf, ja det är ju svårt att bevisa för att inte säga omöjligt och långsökt är det ju, men jag är övertygad om att det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar