Efter att i augusti 1983 fått sparken från Mönsterås Metall AB (återkommer till detta i ett senare inlägg) påbörjar jag en utbildning till Styr och Regler-mekaniker + Automatiseringstekniker + Processtekniker på AMU i Kalmar respektive Ronneby. Jag genomför dessa tre utbildningar utan några större problem vad det gäller inlärningen - socialisationsprocessen var naturligtvis vad som var att förvänta sig, det förekom då och då kontroverser med en del av lärarna, skolledning och somliga av eleverna - dylikt hör ju till det normala i processen runt om mig. Jag slutar dessa utbildningar hösten 1986. Mina betyg låg klart över medelbetyget, den lärare som gav mig slutbetygen sa - du får ett av de bästa betyg som någonsin getts ut härifrån detta som en konsekvens av att du är hyfsat bra både som teoretiker och praktiker med konsekvensen - en mycket bra problemlösare/logiker.
Under utbildningstiden var det en del avbrott i studierna, jag fick fungera som stödperson/extra lärare för några av eleverna då lärarna inte han med att ge dessa elever (vuxna) den extra uppmärksamhet/tid som dessa krävde. Skolledningen beslöt också att de avdelningar jag gick på skulle flyttas till en annan byggnad varför detta förlängde studietiden. Under denna flytt hade jag det praktiska ansvaret för ned å upp-montering och igång körning av all utrustning på dessa avdelningar. Sammanlagt blev studietiden ca 6 mån längre på grund av dessa omständigheter.
Nåväl, med denna utbildning i bagaget börjar jag söka dylika arbeten i närområdet vilket innebar en radie på ca 100 km från M-ås räknat.
Svaret på mina ansökningar blev tyvärr till 99% = "tjänsten är redan tillsatt".
Det enda företag som jag fick komma på en anställnings-intervju till var Kärnkraftverket i Simpevarp, de sökte en skyddstekniker.
Minns att intervjun på OKG varade i ca fem timmar inkl lunch och fika.
Delar av intervjun var mer som ur en spionthriller - jag blev placerad i mitten i ett rum som var möblerat med fyra stolar, för övrigt var rummet tomt på möbler. Intervjuarna var tre till antalet de placerade sig som i en trekant, en bakom, de andra två snett framför, en till vänster och en till höger i ca 45 graders vinkel, detta gjorde att jag hela tiden var tvungen att antingen vrida på huvudet eller hela kroppen för att få ögonkontakt med den som ställt frågan. Rummet var väldigt dåligt upplyst/skumt - ja, hela förfaringssättet med denna delen av intervjun upplevde jag som dubbelt skumt.
Vid lunchen skulle man som en del av intervjun konversera med chefen för O1 och O2, chefen för strålskyddet och personalchefen. Det blev nu inte så mycket till konversation då jag nästan omedelbart satte ett blad från ett brysselkål i luftstrupen, jag kippade efter andan, det pep och rosslade ur min mun allt medan cheferna till synes obekymrat fortsatte att äta sin lunch.
Jag reste mig upp och stapplade ut ur matsalen på väg att förlora medvetandet, ett sista försök att hosta upp det eländiga bladet lyckades, jag var helt slut och genomsvettig varför jag tog mig in på en toalett för att vila några minuter.
När jag kommer tillbaka in matsalen har cheferna börjat med kaffet och kakorna, personalchefen (en kvinna) tittar upp och säger - "du klarade ut det".
Ja, de tre cheferna måste ha knaprat på något som gjorde dem apatiska eller så var de helt enkelt ointresserade av om man överlevde eller inte.
I nästföljande inlägg ska jag berätta om hur man på arbetsförmedlingen i Mönsterås använde sig av rena lögner och falska intyg som arbetsmetoder för att få mig avstängd från A-kassan.
Bert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar