Det ringer oväntat på dörren en vardagskväll, kl är omkring 21:00, året är antingen1991eller 92, jag bor vid den här tiden i en etta på Hagagatan 7, plan 2. Jaha, vem kan det vara, kanske någon av grannarna som vill låna en skopa salt eller kanske några droppar "YES!". Tänker, förhoppningsvis är det den alltid glada och kramgoa kvinnan i lägenheten bredvid - ok, hon ska vara sambo, men oklart för mig med vem, men vad då, hon är i vilket fall som helst välkommen in och hon får gärna stanna en liten eller ännu hellre en längre stund. Nå väl, man vet aldrig vem det kan vara, så bäst att vara beredd på att det kanske är någon som jag absolut inte vill ha besök av - öppnar, men vad faen nu - där står poliskonstapel Alf Jacobsson, en ...känd figur i Mönsterås med omnejd.
Vid detta tillfälle är Alf J civilklädd, men vad kan han vilja, och det så pass sent på dygnet, har det möjligen hänt mina närmsta anhöriga något tråkigt, för ett kort ögonblick stiger pulsen och det drar förbi några tänkbara scenarios. Konstapel Jacobsson har den där typiska snutuppsynen som bara de poliser har som varit en längre tid i det yrket. Jag skulle inte bli förvånad om det ingår i p-utbildningen det att träna upp ett så skrämmande ansiktsuttryck som möjligt - kanske att Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" har använts som studiematerial.
Alf J står där, han säger inte ett dyft, bara glor - jag väcker upp honom ur snutdvalan, han rycker till när jag frågar vad hans ärende är, men jag får inget direkt svar, det är mer som att han fundersamt har synat mig på hur jag reagerar på hans besök. Det är ju uteslutet att han skulle ringa på för att titta in på en fika och prata skit då vi inte är bekanta på så vis att ens ett spontanbesök skulle kunna vara en tänkbar realitet.
Jag erbjuder Alf J att stiga in, detta med tanke på om det nu skulle vara något känsligt spörsmål som jag inte vill att grannarna ska få vetskap om. Jacobsson tackar nej, så jag frågar då ännu en gång, "vad vill du". Alf J verkar ha svårt för att få fram sitt budskap, han harklar sig några ggr och säger ungefärligt citat:" en av dina grannar har tagit sitt liv, det är den unga kvinnan mitt emot på det här våningsplanet - "vet du något om detta"! Jag svarar: nej, jag har inte hört eller sett något! säger vidare: märkligt, jag har inte uppmärksammat någon som helst aktivitet från er sida eller andra som blir aktiva när något sådant här inträffar - ja, det var ju tråkigt det här, så synd!
Jacobsson, ser tvivlande på mig och säger:"men, något måste du väl ha märkt" - "nej, hur skulle jag kunna ha gjort det, jag har inte haft någon som helst kontakt med henne, mötte henne några ggr här i trapphuset men hon hälsade inte ens, hon verkade vara blyg".
Jag får en känsla av att konstapel Jacobsson inte är helt övertygad om min framförda info, hans snutblick avslöjar hans tvivel. Nu är det ju så att bor man i lägenhet så är man i stort sett anonym för sina grannar, man har i regel väldigt lite kontakt med övriga hyresgäster - vet, att vid denna form av boende kan det vara stor skillnad mot att bo i en villa i ett villakvarter där kontrollen av grannarna kan vara oblygt närgången - så, A Jacobsson som jag tror då bodde i en sommarstuga/villa på Oknö verkar ha dragit den slutsatsen att även ett hyreshusboende innebär, "oblyg social kontroll"!
Den döda flickan verkade inte ha haft några kompisar eller någon pojkvän, dylikt brukar ju annars märkas ute i trapphuset. Jag såg henne då och då i trapphuset och från köksfönstret när hon kom på sin cykel. Jag kunde konstatera att hon haltade synbart om än inte så svårt. För övrigt var hon en mycket snygg, söt ung kvinna som borde haft hur många kompisar och pojkvänner som helst. Efter att jag fått vetskap om hennes död så ställde jag mig förstås frågan: VARFÖR? Nu viste jag ju inget om den här flickan, inte ens vems dotter hon var eller hade någon kännedom om några andra eventuellt anhöriga,(ok, efternamnet på brevinkastet borde ha gett en viss information ang släkttillhörigheten) så med nästan noll i info så gick mina funderingar åt det hållet att det kanske var hennes lätta handikapp, haltandet, som var den bakomliggande orsaken till hennes tragiska beslut.
I Mönsterås som är svårt drabbat av bymentalitet är det inte lätt att vara ens något lite annorlunda oavsett vad det annorlunda visar sig vara/bestå av. Att som en ung, vacker och söt flicka ha drabbats av att ha en lätt men synlig haltande gång kan säkert vara förödande för hennes egna självbild i jämförelse med andra skönheter och inte minst förstärks den egna negativa inställningen om omgivningen också visar sitt tydliga ogillande i tid och otid.
Jag har precis tagit mig ut från trapphusentren på Hagagatan7 och är på väg mot min bil när jag plötsligt blir konfronterad av en upprörd kvinnoperson som kortfattat orerar om den döda grannflickan - jag känner igen kvinnan från skoltiden, vet att hon är gift med en av eleverna i den klass jag gick i från, 1: klass till 7: ditot. I det ögonblicket som kvinnan konfronterar mig ang den döda unga flickan så intar hon för mig rollen som en nära anhörig till flickan, detta efter att kvinnan i upprörd ton framfört följande: "du kunde ha hjälpt henne"! - jag greppar direkt vem det rör, jag svarar: "vad för något! på vad vis skulle jag ha kunnat hjälpa henne"! Kvinnan svarar inte på min fråga, hon går vidare utan någon förklaring till sin anklagelse. Jag har då helt plötsligt blivit påförd att vara ansvarig för den här flickans tragiska död.
Så, hur skulle jag då ha kunnat hjälpa den här flickan? Ja, inte vet jag, men om de anhöriga hade tagit kontakt med mig och förklarat flickans situation och framfört att de ville att jag tog kontakt med henne, så hade jag gärna gjort det, och vem vet, hon kanske hade varit i livet än idag. Nu kan det ju vara så att det fanns annan problematik som ställde till det för flickan än den jag har presenterat här, om det vet jag inget, har inte hört något, bara tystnad och tystnad kan som bekant vara talande.
Jag vill minnas att den hätskt konfronterande kvinnan hade samma efternamn som ogift som den döda flickan. Jag fick inte någon info om på vilken nivå den här personen var anhörig till den döda grannflickan, men jag kan tänka mig att den var mycket nära. Konfrontationen är kort i tid, mer som en utslängd ordspya i farten till någon man tycker väldigt illa om. Det som kvinnan framför kan knappast vara något som hon kom på just för stunden då hon såg mig. Nej, den här anklagelsen måste ha ett ursprung kommen ur en för/av de anhöriga framtänkt skuldbefriande hypotes där primärskulden läggs på någon utomstående - i detta fall läggs skulden för flickans död på mig. Jag kan tänka mig att mönsteråspolisen har sett till att ha sått fler än ett missbildat tankefrö i de anhörigas av sorg nedbrutna hjärnor.
§
Offtopic: Den här anklagelsen mot mig ang den döda flickan kan möjligen förklara varför speciellt en av mina klass... som är gift med den anklagande kvinnan har uppträtt ytterst märkligt då vi stött på varandra, detta mestadels på golfbanan här i Mönsterås. Kan tillägga att en hel del av de personer som öppet riktat det här hatet mot mig pga min långtidsarbetslöshet var och kanske fortfarande är medlemmar i Mönsterås handbollsklubb, det inkluderar min klass... här ovan. Det här märkliga bemötandet av den förre klass... kan kanske också förklara varför de flesta av eleverna i den klass jag gick i, klasserna: 1-7 också de uppträder på ett liknande sätt, knappt att någon av dem hälsar(Annette är ett undantag) eller ens ger ett igenkännande ögonkast. Tråkigt, men ok, jag lider inte av det nämnvärt då jag även under skoltiden fanns i det yttersta av den perifera klassgemenskapen. En annan orsak till det bemötande jag har fått från mina klass... i klasserna 1:an till 7:an kan ha sin grund i min av sossestasistaten(SAPO) och SÄPO:s påtvingade långtidsarbetslöshet. Jag har fått ta emot enormt mycket skit av den anledningen och det från främst vanliga knegare, skiftknegaradeln på bruket till småföretagare och statliga tjänstemän/kvinnor på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan här i M-ås, O-hamn och Kalmar. Till de i meningen innan nämnda svinhuvudkategorierna kan även fackets avd metall32:ans representanter i O-hamn räknas samt den nationella A-kassans ordförande i Stockholm.
Mönsteråssnutarna har alltid visat sin antipati inför min person, detta liksom deras kollegor i O-hamn och Kalmar, anledningen är att de har fått för sig att jag var/är kriminell och sysslar med all typ av brottslighet mellan A-Ö. Det har kommit fram att de har frågat om hur jag har/haft råd med att äga båtar, motorcyklar, bilar osv - deras förståndshandikappade förklaringen har då blivit att jag tjänar pengar på brottslighet, exv som att stjäla, langa narkotika mm. Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om hur en kriminalkommissarie från O-hamnspolisen genomsökte min båt på jakt efter narkotika, det utan det tillstånd som krävs från en förundersökningsansvarig, i regel en åklagare). Kriminalaren kammade förstås noll, härligt att få se snutarselets besvikna min. Några veckor senare idiotförklarade han i ett tfn-samtal m-ås snutarna som var de som kontaktat/tipsat honom efter det att jag tidigare innan hans knarkletande i min båt anmält en drogberoende person för inbrott i en dykarbåt. Senare i tid, ca 15 år efter det olagliga knarkletandet i min båt träffade jag på honom snokande i och omkring mitt båthus(Våneviks båtklubb). Så, misstankarna mot mig som kriminell kvarstod, i detta fall var hans snokande nog gällande ett antal utombordare som blivit stulna på båtklubben och som jag naturligtvis vanemässigt och helt ogrundat blev misstänkt för att ha snott. Jag såg ju ett och annat misstänkt i och omkring V-viks båtklubb, detta då jag ibland övernattade i båten när den var sjösatt. Även så såg jag mysko saker då jag arbetade med båten till sent in på kvällarna under torrsättningsperioden(höst, vinter och vår). Jag framförde mina observationer till klubbhitlern själv samt några andra medlemmar - mina observationer mottogs med skepsis och bortförklarades då de misstankar jag framförde riktade sig mot kända personer som var medlemmar i V-viks båtklubb och dessutom boende i grannskapet, alltså sk "hederliga grannar i byn", "LOKALS" på orten i fråga.
2009 blev jag av Östrans/Nyheternas dåvarande tf ansvarige utgivare(numera är han sosse-Johans högra hand i kalmarpolitiken) och dess nyhetschef anklagad för att vara ytterst grovt kriminell. Vid två skilda tfn-samtal med var och en av dem sade de sig båda ha mycket starka bevis för min grova kriminalitet, de kallade mig också för något riktigt fult. Jag framförde då till dessa två satans skitpratande sosseas, följande: "varför polisanmäler ni mig inte då, jag ska ju inte gå lös om det ni påstår om mig stämmer" - ingen av de två sossejournalisterna fick ur sig ett enda ord, det blev helt tyst i tfn-luren, de avslutade samtalet utan att säga ett enda ord till försvar för sina påståenden, de la fegt på luren - FY FAN FÖR SATANS SOSSEJÄVLAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar