Tidigt på hösten, en vardag år 2000 besöker jag färg och kosmetik-kosttillskottsbutiken WALLS eftr belägen på Storgatan i Mönsterås, min ärende dit är för att handla bla Owartol(impregolja + täckolja av samma brand), jäslim, epoxydito, slippapper mm. Dessa inköp görs inför höstens underhåll av min 38 fots ketchriggade träsnipa.
Jag har handlat i den här butiken under många år, typ från 1970-tal fram till våren/sommaren år 2000. Under de tre decennierna som gått har jag inte haft några som helst problem med butikens div ägare, de har så långt alltid uppskattat att jag har handlat hos dem och med det gynnat den lokala småbutikshandeln på Storgatan. Den person som vid vid detta tillfälle driver butiken är en medelålders kvinna som under de år hon haft butiken aldrig någonsin har visat det minsta av avoghet mot mig på något sätt, tvärtom! Hon rankade mig som en av hennes allra bästa kunder, detta pga att jag på årsbasis handlade hyfsat mycket, ca 10000-15000 sek - den andra "bästa kundranking orsaken" enligt henne var att jag alltid betalade varorna inom den 30 dagars kreditperiod hon gett mig. Butiksägarinnan var dock mycket besviken på alla de Mönsteråsare som struntade i att betala sina fakturor inom de givna 30 kriditdagarna. Hon visade mig en pärm som var fullknökad med obetalda fakturor, de äldsta var årsgamla, inte sällan var de halvårsgamla. Detta visar att de allt som oftast storkaxiga/märkvärdiga Mönsteråsarna gärna uppträder som självutnämnda dygdemönster men inte själva lever upp till den moraliska/etiska nivå de kräver att andra ska prestera - jäkla hycklare!
Jag är på ett hyfsat gott humör när jag kliver in i butiken, jag förväntar mig som alltid tidigare en trevlig pratstund med butiksägaren, ser att hon står vid kassadisken, hon reagerar dock inte det minsta på att jag stigit in i butiken, jag hälsar, men får inget svars-hej tillbaka. Jaha, vad nu, märkligt bemötande, tänker att hon kanske har typ PMS-besvär, men hon är väl lite för gammal för att ha besvär av dylikt kvinnospecifikt. Hon tittar plötsligt upp, hon visar upp en bister min och säger, "ÄR INTE DU DÖD ÄN"- först blir jag tyst, men får snart ur mig, "vad för något, vad sa du" - hon upprepar frågan hon tidigare framförde, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Min omedelbara reaktion/tanke och svar blir: vad faen nu, vad menar du! Jag får inget svar. Det råder igen tvekan om att hon menar allvar med det hon har framfört, hela hennes agerande när hon uttalar dödsfrågan är starkt känslomässigt kryddat av avsky, hat och en uppriktig visad besvikelse över att jag fortfarande var vid liv. Står kanske kvar någon minut, tyst funderande över det som butiksägaren har framfört - jaha, det var som fan, funderar och finner att det är väl inget annat att göra än att dra och jag får väl köpa det jag behöver till båten någon annan stans, det blev i Kalmar.
Ganska så snart efter jag lämnat butiken så kommer jag att tänka på det som hände året innan i butiken "Sporttjänst", kan det möjligen vara orsaken till Walls eftr:s ytterst märkliga fråga - jag kan då inte i mina tankar utesluta att det mordförsök som jag var utsatt för på "skärtorsdagen" detta år(år 2000) har ett samband med Walls eftr fråga, "ÄR INTE DU DÖD ÄN". Jag håller det då inte för otroligt att man bland butiksägarna/småföretagarna/medborgargardet i Mönsterås har bestämt sig för att hämnas på mig för det som hände i butiken "SPORTTJÄNST" året innan, detta genom att leja en person som för en belöning mot en bättre begagnad svart BMW var villig att uppfylla somligas önskan om att få se/höra att jag var död/mördad. Jag överlevde dock till somligas tydliga besvikelse. Vid ett random besök på Ålems Sparbank några år senare får jag av en av kommunens entreprenörer veta att jag fortfarande var under hot.
Tes 1. Om man förväntar sig att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - oftast är det då att den personen som förväntas ska dö har blivit allvarligt/obotligt sjuk eller dör av ålderssvaghet.
Tes 2. Om man förväntar sig att något dylikt ska ske "som att någon ska dö" så har man vetskap om att så är att förvänta sig - om nu inte svaret på frågan finns i Tes 1. så är det då högst troligt att den person som i detta fallet(WALLS eftr 00-talet) förväntar sig att jag Bert Juhlin ska vara död också är informerad eller varit delaktig i beslut om, att så ska ske. Jag hade vid den här tiden(år 2000) i mitt liv inga svåra sjukdomar, ålder: 48, - så tes 1 faller bort. Vem är det som i så fall har tagit beslutet om min brutala död, är det en enskild person eller är det en lokal samhällsaktivistisk grupp typ skyggt medborgargarde utan speciella företrädare som gemensamt har tagit ett sådant beslut. Eller är det någon av de statliga organisationerna med våldsmonopol som gett uppdraget till gärningsmannen via medborgargardet. Det är Tes 2 som ger det rätta svaret: alltså typ "ett löst sammansatt medborgargarde" som med vetskap om att de har fria händer som har tagit sig friheten att döma ut ett dödsstraff som är grundat i/på dels rent hämndskitprat, allmänt lokalt ogillande, långtidsarbetslösheten, lokalmedialt ryktesspridande om mig som grovt A-Ö-kriminell, detta med den svenska rättsstatens tysta gillande, företrätt av förundersökningsledaren Åklagare Olof Löngren vid Kalmar Tingsrätt och inte att glömma polisen i Mönsterås - O-hamn - Kalmar. Jag har tidigare berättat om att jag vid ett av SÄPO/SAPO arrangerat tfn-samtal sommaren 1979 blev lovad/hotad av SÄPO/SAPO att jag från då och fram till mitt sista andetag skulle få lida för det svar jag gett på en fråga ställd av en utredare, detta med anledning av min vägran att göra militärtjänst - en mycket kontroversiell slutledning.
Jag kommer fortsätta med att berätta om hur jag har blivit bemött av småföretagarna/privatpersoner, kommunen i Mås och inte minst statliga myndigheter. Jag är tämligen övertygad om att det finns ytterst få personer i Sverige som fått ta emot så mycket skit och blivit så illa behandlad som jag - som journalisten Torsten Strömberg på fd ÖSTRAN/NYHTERNA(ev vid detta tillfälle anställd på OSKARSHAMNSNYHETERNA) sa när jag berättade min livshistoria för honom, ungefärligt citat: "det finns inte en minsta chans att någon levande person som är boende i Sverige kan ha blivit utsatt för allt det negativa du säger dig blivit utsatt för, det finns inte på kartan. När TS säger detta är hans ögon stora som pizzatallrikar, han ser rädd ut, men av vad anledning då - min upplevelse och känsla av hans förnekelse är att han innerst inne vet att sådant är fullt möjligt i sossestasisverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar