Det skulle nog nästan alltid kunna vara trevligt att få brev, ja, jag kan tänka mig att de flesta har den känslan och erfarenheten. Speciellt trevligt kunde det spekulationsvis vara om breven var komna från privatpersoner, som exv helt överraskande från en goding-granna på Hagagatan, kvarteret "Pionjären". Eller varför inte från en myndighet som för någon gång har något positivt att förmedla. Men, det är nu inte så ofta breven är positivt formulerade, eller helt ärligt, aldrig någonsin. Brevet här ovan kan knappast falla under beskrivningen som "trevligt" däremot får det ett omnämnande av mig som ett "superjätteroligt" dito.
Jag har allt ifrån leveransdagen(poststämplat 2011-01-13) och till nu alltid blivit mycket munter till sinnes då brevet då och då har dykt upp vilket sker när jag emellanåt söker i samlingarna av sparade brev, tidningsartiklar mm - hahaha ... ..., tack, du anonyme brevskrivare var du nu än befinner dig!
Anledningen till att jag inte långt tidigare har gjort ett blogginlägg om detta förfärligt roligt författade protestbrev ang min person är att jag väntat på att brevskrivaren ska avslöja sig, samt att det periodvis har fallit i gamgubbsglömska. Jag har tidigt i utredningen av möjliga brevskrivare uteslutit visa figurer i floran av författande måsbor, exv GK-Lars på Högemåla, Jonny Tabasco Nilsson på Mås-bloggen. Ja, även de sk sossesubjektiva journalisterna på de då existerande länsblaskorna är avförda från listan över misstänkta nidskrivare.
Mina efterforskningar har lett mig till den näst intill 100% slutsatsen att brevförfattaren är/var en gatugranne(Hagagatan) som jag tidigare har berättat om i ett blogginlägg där personen ifråga ondgör sig("GUD SER DIG") över att jag en snörik vinter skyfflar över snö till motsatta sidan av Hagagatan. Personen jag hela tiden har hållit som huvudmisstänkt som författare till ovanstående brevtext var en typisk ur-mönsteråsare, personen är sedan några år avliden - sov gott i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar