Träffade på denna fint renoverade gamla veteran på Durspelsstämman i Ankarsrum 30 Juli detta år 2010, alla kan väl se att det är en Ford Anglia från 1952. Ja vi är framvärkta samma år FA:an och jag så man får väl se sig som veteran då. Har några minnen från forntiden av denna bil, en resa till Emmaboda mitt i vintern någon gång sent 1950-tal. Ford Anglian hade inga som helst problem med att ta sig fram på de nästan oplogade vägarna trots avsaknad av snödäck, har för mig att ägaren la på snökjedjor. En annan bidragande orsak till att denna med dagens mått simpla bil ändå klarade av en sådan vådlig resa var säkert att det trots FA:s minimalistiska mått hade trängt in sig åtta personer, ja hur det tricket gick till har jag idag svårt att förklara.
En annan minnesbild av Ford Anglia är fröknarna Jönssons dito, deras FA var då och då synlig på Mönsterås gator på 1960-talet. Det gick en skröna om att det inte fanns några fungerande bromsar på deras FA, de satte helt resolut ner sina fötterna genom hål i golvdurken när de skulle stanna ekipaget.
4 kommentarer:
Ja, sen Innehållslös Pedal blivit bannlyst och gräver fiktiva gropar griper jag in och berättar vad jag känner till om Ford Anglia. (Jo, Pedal gräver tydligen gropar åt sig själv så han får väl inget betalt.)
Angliadags! En Anglia av 1949 års modell fick jag åka i några gånger på 1950-talets början och den var svart till skillnad från Anita Tryboms. Du Bert, jag antar att du fick frysa på Emmabodafärden, för värmen var minimal och jag undrar om det fanns värmeelement över huvud taget. Ägaren till den Anglia jag fick åka i hade satt in ett element fram på passageraresidan och jag vill minnas att det var extrautrustning, och det gick två slangar för varmluft upp till framrutan. Ägaren bodde norr om Mönsterås då, och vi bodde ganska nära honom. Snökedjor fanns precis som du nämner, men jag är säker på att bilen gick bra i snön utan dessa. På långt håll kunde man höra när snökedjefordon kom, och mest rasslade de vagnar där kedjorna inte sträckts ordentligt, eller en länk slog mot skärmen!
Legenden om fröknarna Jönsson är bekant! Ingrid och Ida hette damerna som var döttrer till prosten Jönsson. En av kvinnorna hade klarat körkortet, men om det var Ingrid eller Ida vet jag inte! I varje fall hade damerna en gång varit på resa med sin bil ända nere i Frankrike OCH överlevt, och det var inte illa med tanke på körsättet. Någon fransk berättelse från besöket känner jag inte till! Din berättelse om sättet att bromsa är ungefär densamma som min, men i min version öppnade damerna dörrarna vid något tillfälle och bromsade med fötterna i gruset! Hålet i golvet hörde jag inget om, men det gör ju bara legenden/skrönan bättre, och din version kan vara sann lika väl som min!
rigtig flot farve til bilen
kan du venligst tilsende farvekoden
Hej, Bert!
Ovanstående vackra fordon ägs just nu, april 2015, av Ingvar John Arne Hjelm i Vetlanda1
Hoppas Du mår braaaa, Bert ; det var ett tag sedan Du sågs på Sin blogg!
Hälsning!
Willy Nilsson.
Hej Willy!
Trevligt att du tittar in på min blogg då och då Willy! Ford Anglian får det säkert bra i Vetlanda hos den nye ägaren.
"mår bra", man mår som man förtjänar sägs det - nja, har dragit på mig diabetes, högt blodtryck, har också mist synen på vänsterögat, två värkande knän och fötter, ischias, ryggvärk samt då en kraftig övervikt kallad fetma. Dessa uppräknade negativa kroppsplågande additiver gör förstås inte livet till en fest, mera då till pest.
Men skam den som ger sig, så jag har sedan dec/14 tränat på gym samt skippat de mesta av det dagliga kolhydratintaget - en viss effekt har det haft, men det är oerhört lätt att falla tillbaka i gamla vanor. En och annan golfrunda har jag också fått till, hoppas på flera.
Skicka en kommentar