Norgeresan 1987 Kusinen som svek

INBJUDAN
Början på den här Norgeresan var egentligen en släktings begravning 1985 där jag träffade på en av mina kusiner som jag då inte träffat på hur många år som helst. Jag visste att han bodde i Oslo sedan många år tillbaka och att han sysslade med affärer av div olika slag.
Under det efterföljande begravningskaffet så nämner min kusin att om jag framöver hade vägarna förbi Oslo så var det bara att ringa och förvarna någon vecka innan så var jag välkommen att kvarta över några dagar eller till och med någon vecka.
Jag, tackade för erbjudandet och frågade om det även gällde längre fram i tiden, jag höll ju just då på med min utbildning varför det inte för den närmaste framtiden var aktuellt - jodå, erbjudandet var utan tidsgränns.

14 DAGAR INNAN
När jag i september 1987 gått arbetslös i ca ett år så såg jag ett inslag på TV om oljeriggsarbetarna ute i Nordsjön, i inslaget nämdes det att det var åtskilligt med svenskar som arbetade där och att man sökte arbetskraft till riggarna, allt från städare till dykare. Jag fick då iden att resa dit och söka jobb på riggarna eller på de företag som supplayade riggarna. Kom att tänka på att kusinen erbjudit logi för några dagar så jag ringde upp honom 14 dagar innan jag tänkt påbörja resan. Jodå, jag var välkommen till Oslo men jag skulle ringa dagen innan jag åkte för att meddela ankomsttid till Oslo Centralstation.
Jag ringer upp som vi avtalat och medelar att Göteborgstågets ankomsttid till Oslo är 20:00, jag får grönljus av kusinen och hälsas välkommen till Oslo.

SÖT MEN OTREVLIG TULLSNOKA
Tågresan var en seg upplevelse från tidig morgon med buss från M-ås till Kalmar och vidare med trögtåg, tågbyten gjordes i Alvesta och Göteborg. Väl ombord på Oslotåget från G-borg och efter att det tuffat på i någon timme, slumrade jag till. Jag hade vid inslumrandet varit vaken i minst 12 tim, säkert ännu längre då jag har svårt att sova om jag ska upp tidigt.
Jag vaknar till av att det är någon som tar tag i min vänsterarm och skakar mig lätt, jag vaknar yrvaket upp och tittar in i en mycket söt kvinnas ansikte, hon ser dock inte så värst vänlig ut och är dessutom klädd i uniform - det är den norska tullen som är på spaning ombord. Tullkvinnan undrar vad jag har för anledning att resa till Norge och Oslo - jag undrar då vad det angår henne, och säger, som medborgare i något av de nordiska länderna så reser jag fritt utan att behöva tillstånd för inresa eller behöva uppge någon speciell orsak till besöket - men om du nödvändigtvis måste veta orsaken så ska jag besöka en kusin i Oslo men även passa på och söka arbete på oljeriggarna - som svar, fnyser hon.
Tullvinnan blir för en stund ståendes tyst, blängandes ilsket - vad har du där i din packning säger hon med barsk ton - ja, det är mest kläder, kallingar, strumpor odyl och så har jag en nessesär med hygienartiklar, ja en paket kondommer också. Du får gärna titta om du vill säger jag syrligt, är lite irriterad över den norska tullkvinnans närmast fientliga attityd. Jag reser mig och tar hastigt ner säcken från hyllan och hivar ner den i nästkommande sätespar, tullkvinnan rycker till och ser lite skrämd ut.
Jag ska till att ta ett steg till nästa sätespar där jag slängt min sjösäck, detta för att öpnana den och visa innehållet - nej du, säger tullsnokan, lägg tillbaka din packning på hyllan och välkommen till Norge då, säger hon med en röst som är allt annat än välkommnande.

INGEN KUSIN MEN TVÅ HOROR
Tåget rullar in på Oslo Centralstation ca 15 min försenat, jag har fått veta att man varit tvungen att köra lite saktare på visa partier då det varit mycket nederbörd senaste dygnen varför banvallen blivit något underminerad.
Glad över att äntligen vara framme i Oslo så börjar jag se mig om efter min kusin men någon kusin kan jag inte se av - jaja, han kommer säkert om ett tag resonerar jag utan att känna något tvivel om den saken.
Jag sätter mig på en bänk inne i stationen väl nära entredörren för att inte missa kusinen när han väl kommer, jag sitter där tills träsmaken i ändan blir närmast olidlig.
Jag börjar fundera över om det möjligen är så att kusinen redan varit där men gått sin väg då jag inte fanns där på stationen vid utsatt tid, ja han hade givetvis väntat både 5 och 10 min men därefter bestämt sig för att det kommer nog ingen kusin från Småland på besök - resonerade jag.

Nåväl, jag sitter, jag står och jag går omkring inne i stationsbyggnaden, går ut för att få lite frisk norsk luft i lungorna, men luften i Oslo var allt annat än frisk. Timmarna går, massor av människor passerar revy men ingen kusin i sikte.
Jag har under väntetiden ringt min kusin åtskilliga ggr, men detta förgäves, kusinen är puts väck.
Under väntetiden blir jag åtskillga gånger uppvaktad av två unga mörkhyade horor som av vad jag kan bedömma har sitt ursprung i Indien eller i något av länderna i den regionen av Asien. Hororna är utmanande klädda och deras uppträdande matchar deras klädsel - deras hallick står en bit bort och övervakar dem.
Vad jag kan se så är det inte någon som nappar på horornas förslag om könsumgänge på Centralstationens toalett.

FUNDERINGAR
Klockan har börjat närma sig bortåt midnatt, jag har insett att min kusin inte kommer att dyka upp varför jag har börjat fundera på hur jag ska tillbringa natten. Hotell är uteslutet då sådant boende i Norge är hutlöst dyrt, sova på stationen är inte så tilltalande och stationen kommer säkert att stängas och tömas på folk när sista tåget har avgått.
Avgångstiderna för nattågen till Göteborg och Stockholm visas på en stor skärm, jag har allvarligt börjat fundera på om jag istället för att stanna kvar i Oslo ska ta nattåget till Stockholm, på så sätt så hade jag ju någonstans att vara under natten.
Att stanna kvar i Oslo känns inte så angeläget då kusinen tydligen helt plötsligt drabbats av ytterst svår ånger inför min ankomst - ja, man är ju släktens svarta får så vad annat att förvänta sig.
Synd bara att jobbsökandet på plats inte skulle bli av, jag hade tänkt att efter tre fyra dagar i Oslo åka vidare till Stavanger där de flesta företag i oljebranchen då var stationerade.

NATTÅGET TILL STOCKHOLM - KOMPOSITÖREN - KÅTA NORSKOR
Jag tittar en sista gång efter kusinen och kan med en viss bitterhet konstatera att han inte dök upp som utlovat, jag svär några ramsor över faensskapet.
Snart sitter jag på nattåget till Stockholm och överraskande nog så är det i stort sett fullsatt, jag tycker att det är märkligt att så många väljer att åka till Stockholm mitt i natten.
Mitt emot mig sitter en man som ser ut att vara i min egen ålder, han är svensk, vi börjar småprata. Jag berättar min historia om Osloresan, den bedräglige kusinen, den otrevliga men söta tullkvinnan och hororna på Oslo Centralstation, han skrattar gott åt dessa mina äventyr. Själv berättar han att han arbetar några dagar i veckan som kompositör av exprimintell musik på en musikinstutition i Oslo. De övriga arbetsdagarna är han musiklärare på sin hemorts skola i Sverige, han trivs utmärkt bra med att ha flera arbetsplatser även om det offtast blir sena hemresor till bostadsorten i Sverige. Men det är det värt att komma hem sent tycker han då flickorna i Sverige saknar det som flickorna i Oslo och Norge har - ja, ock vad kan det vara som flickorna i Sverige saknar då, undrar jag - lusten, svarar han, norskorna är helt galet kåta på utlänningar, även så om man kommer från grannlandet Sverige.

Dr JÄKEL å Mr HYDE - MILITÄR LJUDTEKNIK
Kompositören frågar om jag har lust att lyssna på lite musik ur hans medhavda bandspelare en bärbar med hörlurar av typ SONY Walkman. Till och börja med hör jag inte något alls men så börjar det avlägset höras något ljud men det låter inte som musik brukar göra, jag kan inte finna någon rythm eller melodi i det som hörs utan det är mera div osamanhängande ljud som blandats. Jag säger, du får inte ta illa upp, inte låter det som musik det här utan mera som att olika ljud slumpvis har blandats i en tombola, jag lämnar över hörlurarna. Han tittat roat på mig medan han verkar snabbspola bandet, leende lämnar han åter över hörlurarna och säger, lyssna på det här. Jag annar att det är något djäkelskap på gång men tar ändå på mig hörlurarna, det enda jag hör är något som liknar en bandkasetts skavande ljud - helt plötsligt, känns det som att jag fått ett slag i huvudet och för upp händerna reflexmässigt mot huvudet. Nej, det var inte mannen som slog mig i huvudet utan ett ljud som fick mig att uppleva det som att jag fick ett slag i huvudet. Mannen skrattar nu hejdlöst åt min reaktion, jag vet inte om jag ska bli förbannad eller skratta åt upplevelsen, jag väljer det senare alternativet.
Mannen förklarar medan han torkar skrattårarna ur sina ögon att man med ljud kan få människor som djur att uppleva och reagera på ljud som om de verkligen var uttsatta för som i mitt fall ett slag i huvudet.
Han berättar att tekniken utvecklats för militären i USA och att tekniken även finns i Sovjet - och också här på tåget mellan Oslo och Stockholm fyller jag i.
Jo, det är en förenklad version som jag som exprimentell musiker och ljudtekniker har tagit fram för att skoja med bekanta och personer som inte tar mina kompositioner på allvar säger han gravallvarlig för att sekunden efter åter igen börja skratta hjärtligt.
Efter några timmars resa stiger Dr Jäkel och Mr Hayde kompositören av tåget, var minns jag inte. Han ber åter igen om ursäkt för ljudslaget och önskar mig en forsatt god resa och många nya äventyr.

FRAMME I STOCKHOLM - VANDRINGAR
Någon gång på morgonkvisten är jag framme i Stockholm som möter med en solig och varm morgon , kanske är klockan 07:30 eller något sådant. På Centralstationen finns det färdigbredda mackor och dricka att köpa av typ korvgubbar så frukosten är snabbt avklarad.
Efter frukosten går jag bort mot S-holms Stadshus och därefter längs med Klara Sjö där det ligger åtskilligt med båtar förtöjda, det är mest träbåtar typ "Petterson" och träsnipor men här och var skär glasfiberbåtarna djupa jack i mahogny, ek och furusymfonyn. Ur en av petterssonbåtarna kommer det upp två ganska så sjaskiga gubbar, de ser verkligen luggslitna ut men verkar ändå vara på hyffsat gott humör. De frågar vad jag är för en då de aldrig tidigare sett mig i granskapet, de bjuder mig ombord till frukost på öl och rå falukorv, jag tackar artigt nej. Förmodligen var det två uteliggare som övernattat i pettersonaren. Jag vandrar en sväng in i bostadskvarteren på Kungsholmen, ståtliga hus minnsan - tänker, märkligt att man förr i tiden hade råd att bygga så gedigna och oftast rikligt utsmyckade hus då man i dagens rika Sverige bara anser sig ha råd att bygga rena skräpbostäderna fulla med mögel och annat som kan hänföras till byggfusk. Jag forsätter min morgonvandring via en av broarna som går över Klara Sjö, jag hamnar så vid Sabatsbergs Sjukhus.

Solen har nu börjat värma ordentligt och jag känner av att jag inte duschat på mer än ett dygn varför jag börjar se mig om efter ett badhus eller åtminstånde en frisörsalong som kan tvätta mitt fettstripiga hår, men hur jag än letar hittar jag varken bu eller bä vad det gäller möjligheter för männsklig rengörning.
Klockan har passerat 10:00 snåret och jag har på min vandring i de centrala delarna av Stockholm hunnit ner mot Sergels Torg Förmiddagstrafiken är intensiv och hetsig vilket får en landsortsbo att undra över hur de som arbetar och bor här står ut med detta inferno.
Jag har under senare delen av vandringen frågat efter badhus eller frisörsalonger men fått nekande svar, förutom en kille som föreslog att jag kunnde gå ner till Norr Mälarstrand och ta mig ett dopp vid Råblandshovsparken där det finns möjligheter till bad i Mälaren.

FRISÖRSALONGEN - PUNKARE FÖR EN DAG
När jag så kommer ner till NK-huset ser jag skylten jag i flera timmar letat efter "FRISÖRSALONG", salongen är belägen i källarplanet av NK-huset.
Jag kliver in, haffar första bästa eller sämsta frisör, det är en kvinna i 20-års åldern - du, kan du tvätta mitt hår - vadå, tvätta håret, nej det går inte att bara tvätta håret, jag måste få göra något med håret också säger donnan som är moderiktigt staylad, ja, en riktig läckerbit. Vad då göra med håret, jag klippte det för två dagar sedan, så det är uteslutet - ja, då kan jag inte hjälpa dig säger läckerbiten. Vad är det du måste göra, räcker det med ett klipp i nacken så har du ju fått gjort något. Ok då, piper gosingen på Stockholmska. (Måste säga att kvinnor som har stocholmsdialekt framstår som sexigare av bara den anledningen.)
Hon börjar med hårtvätten varvid jag passar på att tvätta ansikte, hals och öron, dock under hennes milda protester. Jag förklarar att jag inte har duschat sedan i går efternatt varför jag måste ta tillfället att åtminstånde tvätta det som är synligt - finss, fniss kommer det från frisörskan.

Under tiden som gosingen gör det hon måste få "göra" så har jag ingen aning om vad hon gör med mitt hår då det inte fanns någon spegel framför stolen som bruklig är.
Efter ca 20 min låter det: sådär, nu är du klar - jaha, kan man få se hur det ser ut då, har du någon spegel tillhands, hon hämtar en liten handhållen spegel. Men vad fan (jag ser något jag inte riktigt känner igen) håret står rakt upp som på en punkare, hon den lilla gos... har haft i en massa gel som det komer att ta dagar att bli av med. Men vad har du gjort, du skulle ju bara klippa lite i nacken - jag vet, men det kan jag inte och får inte, jag är bara elev/praktikant här säger det lilla livet och ler sitt ljuvaste leende varvid hon säger, jag tycker du blev jättefin. Ja, vad gör man, gjort är gjort och gjort går ju inte att göra ogjort, så jag betalar knotande de begärda 200 för omvandlingen från bondlurk till stockholmsspunkare.

FIKTIVT KÄNDISSKAP
När jag går ut från Frisörsalongen i NK-huset så är det med en klump i magen. Funderar över om jag ska köpa mig en keps för att dölja eländet till hårfrisyr, men det är väl så mycket gel i håret att kepsen kommer att ligga högt ovanpå, vilket skulle bli ytterligare komik.
När jag kommer ut på trottoaren framför NK så börjar en dag som jag aldrig tidigare eller senare varit med om, i stort sett alla jag möter ler, smilar och nickar som det var någon som de kännde igen, somliga vänder sig om efter att de passerat mig och det med leendet i behåll. Jag känner mig till slut som en kändis som alla känner igen. Klumpen i magen försvinner efter ett tag och fram mot kvällen har håret börjat vika ner sig och efter en långdusch så är det mesta av gelen borta.

Nästa dag är som vanligt, ingen ler eller smilar - ja, det var nästan så man saknade det fiktiva kändislivet.