KOMMUNSPÅRET: Betald båtplats i Mönsterås ingen garanti för nyttjanderätt

INGEN GARANTI
Åren 1989, 1990 och möjligen också 1991 hade jag hyreskontrakt på ca 20 m numrerad och uppmärkt kajplats för min båt i Mönsterås hamn, kajplatsen var utefter södra kajen där skutan Hvitfeldt nu är förtöjd.
Hyreskontraktet undertecknades för Mönsterås Kommuns räkning av dåvarande chefen för tekniska kontoret.
Kajplatsen blev alltid betald inom föreskriven tid. Trots det var det en del folkfä från orten som kom och gastade om att jag låg där utan att betala för mig.

När jag kom hem från båtsemestern 1990 så hade varvsägaren på kuggås lagt en av sina reparenter, en stor trålare på den av mig hyrda platsen. Jag tar kontakt med varvsägaren och ber honom att flytta trålaren, han är i vanlig ordning mycket stöddig och menar att han kan lägga sina reparenter var han vill utefter Södra Kajen även om och som han vet att jag har kontrakt på den delen av kajen.
Jag tar då kontakt med tekniska kontoret och dess chef för att få honom att kontakta varvsägaren.
Svaret jag får från tekniska chefen är att jag trots giltigt kontrakt inte kan hävda min rätt till platsen utan får leta upp en annan plats i hamnen om det finns någon sådan ledig. Och är det så att det inte finns plats för min båt i Mönsterås hamn så får jag enligt tekniska chefen i Mönsterås Kommun söka mig till en hamn i en annan kommun -- detta trots kontrakt och att platsen var betald.
Jag får också vid detta Tfn-samtal höra från tekniska chefen att, citat "vi ska vara rädda om våra småföretagere här i kommunen".
-- Jag säger då, "jaså, ska jag betala kajplats åt varvsägaren på kuggås, nu får du väl för fae´n ta och skärpa dig".
Jag ringer dagligen i ca en veckas tid till varvsägaren och tekniska -- samtalstonen blir grövre och grövre.

SÄNKA DIG I DJUPET DIN JÄVEL
Trålaren flyttas helt plötsligt en dag -- jag kan äntligen få lugn och ro, tror jag.
På den tiden var det dans i hamnen och den här sommarkvällen var det gott om folk vid dansbanan men det är inte så många som dansar. Mönsteråsarna lyssnar på musiken i väntan på att första halvlek av dansen ska ta slut, andra halvlek i dansandet innebär nämligen att priset per dans sänks med 50% -- ja, det är mönsteråsaren i ett nötskal, en snål djä... .
Nåväl, jag befinner mig under danskvällen på, vid och omkring båten, sitter bland annat på motorhuven på bilen och kramar min dåvarande bikini modell. Plötsligt kommer det en bil som parkerar alldeles framför kramkalaset, ur stegar två kraftiga typer (far och son) som frågar om det är jag som äger båten CHIVAS.
-- Jo visst, vad då?
-- Du, det är jag som äger trålaren där säger den yngre av de två, "vi vet att du har hållit på och djävlats med varvsägaren som utför ombyggnaden av min trålare och då har du också djävlats med mig -- nu ska du få stryk din jäv... ".
Den äldre fiskardrängen tar tag i den yngre dito för att förhindra våldsamheter.
Fiskardrängen/ trålarskepparen från Öland skriker då, att "om jag träffar på dig ute till havs så ska jag sänka dig i djupet din jäv... -- var säker på det".

SABOTAGE OCH SKADEGÖRELSE
Oftast när jag kom ner till båten så låg där snusprillor, ölburkar, pizza och korvkartonger på däck. Ibland syntes det att någon/några hade stått och pissat på rufftaken och gångdäck - bakom detta handlande kan jag bara se ren avundsjuka och konstruktiv illvilja då det upprepades frekvent.
Ibland övernattade jag i båten för att försöka få tag i de som jävlades, vid några av dessa tillfällen då de upptäckt att jag var kvar så kom de i bra fart körandes förbi i bil och kastade tompavor mot båten.
Jag fick också under vinteruppläggningen presenningar sönderskurna, uppbrutet skylight med följd att skruvarna slitits ur teaksargen de skruvats i. Intrånget gjordes dock utan att något stulits. Troligtvis var det någon som skulle kolla om jag hade elvärme på under vinteruppläggningen, jag hade nämligen dragit en elkabel till kopplingsskåpet på belysningsstolpen i närheten, mer än så behövs inte för att trigga en avundsjuk mönsteråsare.
Någon försökte också att göra ett rektangulärt hål i båten straxt under vattenlinjen, måtten i tvärsnittsytan på skadan var ca 50 x 5 mm, skadan blev ca 20 mm djup. Troligtvis hade ligistjävlen vid sabotaget använt typ ett plattjärn och sedan slagit på detta med slägga/hammare.

EN DUNK URIN ÖV...
Minns också en gång då det var gott om strömmingsfiskare (s.k. fritidsfiskare) i hamnen, jag hade ännu inte sjösatt och båthuset var inte nedtaget. Jag höll på med något arbete på akterhyttstaket samtidigt som jag lyssnande på samtalen som fördes på kajen alldeles bakom båthuset.
-- En av fiskarna sa, "var ska jag göra av all strömming".
-- En röst sa, "släng in fisken till skiten här inne".
-- Jag sa då, "gör det, och jag ska tömma en dunk urin över dig".

Jag tar mig ner från båten för att ta reda på vem det var som föreslagit inhystandet av strömmingen i mitt båthus. Personen hade vid svaret från mig snabbt satt sig i sin bil för att undvika igenkännande, jag han dock se vem det var innan han med en rivstart åkte därifrån. Vem var det -- jo, en av de högre cheferna på Mönsterås Kommun.
När jag dagen efter kom ner till båten så var båthusrepen som var surrade i pollarna på kajen, avskurna. Det var 20 mm rep och dubbelt dragna.

Sådant här och mer till får man räkna med att bli utsatt för om man inte anpassar sig till det Åkessonska kommunstyret i Mönsterås där företagarna och politikerna har blivit vår tids frälse.