POLISSPÅRET: Inbrott på dykarbåten SAM II och Bert vs Polisen i Mönsterås och kriminalaren från Oskarshamn

INBROTTET PÅ SAM II
Våren 1990 blev jag vittne till ett inbrott på dykarbåten SAM II som låg förtöjd i Mönsterås hamn.
Inbrottet skedde på eftermiddagen efter kl 15:00, vilken veckodag minns jag inte, men Dan som ägde/äger SAM II har säkert antecknat detta i båtens loggbok. Vid detta tillfälle höll jag på med bottengrundmålning med primer på min egen båt som låg uppe på kajen alldeles ovanför där SAM II låg.
Jag hade från mina ömsom sittande och knästående arbetsställningar bra kontroll över vad som försiggick i närområdet då presenningen utmed långsidan på båthuset slutade ca 1,3 m ovanför markytan.

Plötsligt ser jag att någon är ombord på SAM II, jag har inte hört eller sett någon bil komma varför jag blir något misstänksam, jag reser mig upp och går ut från båthuset och får se att livflottens förvaringshöljes överdel har fällts upp.
Jag ser en person med röd kalufs som snabbt förflyttar sig på dykarbåtens styrbordssida i riktnig mot stäven. Personen är snabbt uppe på kajen där jag konfronterar honom och frågar "vad i helvete gör du ombord på dykarbåten".
Personen i fråga känner jag väl igen, han bor i lägenheten ovanför mig på Hagagatan 6, han är också en av ortens kända missbrukare.

Missbrukaren i fråga har troligtvis varit ute efter att komma över de morfinampuller som ingår i livflottens nödutrustning, (morfinet i dylik utrustning är numer borttagen).
Han missbrukaren är väldigt kaxig och inte det minsta orolig över att jag blivit vittne till det inbrott och den skadegörelse han har gjort sig skyldig till ombord på SAM II. Han verkar väldigt uppåt/påtänd. Missbrukaren uttalar också en del hot som är riktade mot min person och mot min egendom.
Jag talar om för honom att jag kommer att göra en polisanmälan, han missbrukaren flinar och säger hånfullt något i still med - gör du det!

ANMÄLAN TILL MÖNSTERÅSPOLISEN
Hemkommen, ringer jag till polisstationen här i Mönsterås och berättar för en av poliserna vad som hänt och lämnar uppgifter om vem jag sett utföra brottet och var han bor.
-- Jag säger till polisen i fråga: jag vet att jag måste komma upp och göra en skriftlig anmälan, har du tid nu eller ska vi ta det i morgon!
-- Polisen säger då följande, nej, du behöver du inte alls göra någon skriftlig anmälan, det räcker med detta telefonsamtal.
Jag tyckte detta svar från polismanen var egendomligt då jag var helt säker på att ett fysiskt besök på polisstationen var tvingande och att en polis skrev ned själva anmälan.
(polisen ifråga är sedan ca 10 år tillbaka pensionerad och bor kvar här i kommunen, han brukar hänga ute på byggvaruhuset och beter sig enligt uppgift som om han ägde företaget).

Efter samtalet med mönsteråspolisen ringer jag upp ägaren till SAM II och berättar vad som hänt ombord på hans båt, han blir givetvis inte glad över detta besked, Dan undrar om jag gjort någon polisanmälan - jo, jag har alldeles nyss ringt mönsteråspolisen, (jag namngav polisen ifråga).
Bra säger Dan, då kan jag kontakta mitt försäkringsbolag!

BESÖK AV KRIMINALINSPEKTÖR FRÅN OSKARSHAMN
Två dagar efter det skedda inbrottet sjösätter jag min båt med mobilkran vid södra kajen vid den plats jag har kontrakt på.
Jag är kvar hela kvällen vid båten och har tänkt ligga kvar i den över natten för att kolla eventuellt läckage.
Sent denna kväll får jag besök av en man i 50-60 års åldern som presenterar sig med namn och titel, han säger sig vara kriminalinspektör vid Oskarshamnspolisen. Han kriminalaren berättar att han sökt mig på min hemadress. Då jag inte var hemma sökte han upp mina föräldrar en bit bort på samma gata och fick då upplysning om att jag troligtvis var vid båten nere i hamnen.

Han kriminalaren från Oskarshamn säger att hans besök inte är ett officiellt tjänsteärende utan sker på hans egna privata initiativ, han frågar om han får komma ner i båten för att titta.
-- Jag frågar då, utav vilken orsak skulle jag visa dig min båt, vi är ju inte bekanta på något vis sedan tidigare - så, av vilken anledning vill du kolla in min båt, är det med anledning av min anmälan av inbrottet på dykarbåten SAM II.
-- Krimaren säger, jo, jag fick en påringning från Mönsteråspolisen i går och tänkte bara fråga om några saker i ärendet.
-- Krimaren säger då återigen, kan jag inte få komma ner i din båt, jag ställer frågorna under tiden!
-- Jag säger, märkligt att du inte kan ställa dina frågor här uppe på kajen och än märkligare ter det sig då du först säger att du inte är här i något officiellet tjänsteärende men ändå vill ställa frågor om inbrottet på dykarbåten SAM II - du, jag tycker att det verkar mer än märkligt för att inte säga SKUMT, detta ditt besök.
-- Jag säger vidare, du har dessutom sökt mig i min bostad och också frågat om mig hemma hos mina föräldrar, du har alltså tagit reda på min och mina föräldrars bostadsadress och detta på privat initiativ - tycker du inte själv att ditt agerande framstår som ytterst märkligt!
-- Krimaren säger, jo, det kan nog verka lustigt!
-- Jag säger, det är mer än lustigt - märkliga arbetsmetoder ni har här i Mönsterås och Oskarshamn.
Kriminalaren begär återigen att få koma ner i båten, jag släpper till slut ner honom, han börjar direkt att öppna skåp och lådor vilket det finns gott om i salong, akterruff och styrhytt. Han inspekterar omsorgsfullt i varje vrå av dessa förvaringsutrymmen, han lyfter också på de flesta av durklapparna vilka är många till antalet i en helruffad träbåt på 38 fot (L=11,6 m x B=4,0 m x Djg=1,30 m och med en takhöjd i ruffarna och styrhytt på 2m).

När Kriminalaren började öppna förvaringsutrymmena blev jag först stum av häpnad och blev helt tyst i några minuter.
-- Jag säger när häpnaden släppt, vad fae´n gör du, jag har inte gett dig tillstånd till detta snokande och vad är det du letar efter!
-- Krimaren säger, du jag snokar bäst jag vill, är du rädd för att jag ska hitta något som kan intressera mig!
-- Jag säger, vad jag vet har jag varken här eller hemma något som skulle kunna intressera dig!
-- Krimaren säger, man vet aldrig vad som kan gömma sig här eller där, kanske sådant som du inte ens själv vet om.
Om jag tidigare under krimarens besök känt av en allt mer stegrad irritation så förbytts den känslan snabbt av ett starkt obehag.
Krimaren håller på med sin helt olagliga inspektion i ca en halvtimme, han hittar dock inget som är/var komprometterande för mig.
Han kliver iland och går utan att säga ett enda ord.

MORGONMÖTE PÅ KAJEN
Några veckor efter inbrottet på SAM II och besöket av krimaren börjar jag allt mindre tänka på vad som skett, händelsen börja fasas ut som aktuellt ämne i mina funderingar. Men plötsligt, vid ett av mina dagliga morgonbesök vid båten i Mönsterås hamn aktualiseras det som hänt när jag träffar på ägaren till SAM II, samt ytterligare en mansperson som visar sig vara skadereglerare på det försäkringsbolag som nämda båt är försäkrad i.
Jag går fram till de båda herrarna och förväntar mig ett tack för att jag polisanmälde händelsen och dessutom ringt ägaren om det inträffade. Alldeles innan jag är till att hälsa märker jag att deras ansiktsuttryck speglar misstroende - jag får direkt frågan (som dessutom ställs i korus), "är det du som är skyldig till inbrottet och förstörandet av livflotten här på dykarbåten".
Frågan kändes i paritet med, som att få en hink med kallt vatten över sig, utan mista förvarning - ja, lite av en chock.
Frågan får mig tyst för några tiotals sekunder - jag säger: vad! nej! det är jag som har polisanmält det inträffade och dessutom ringde jag dig Dan(ägaren) och informerade om det skedda.
-- Jo, det är så här säger Dan, jag har ringt den polis här i Mönsterås som du säger dig ha gjort din påstådda anmälan till, men han polisen nekar till att ha fått någon som helst anmälan från dig om något inbrott på min båt och upplysning om en gärningsman.
Vad fae´n säger du, spottar jag ut.
Jag berättar för dem om den inkorrekta polisanmälan som föreslogs av polisen ifråga, samt att jag berättar om besöket av kriminalinspektören från Oskarshamn.
Dykarbåtsåtägaren och skaderegleraren ser klentroget på mig, ja, de vet inte vad de ska tro.

BRY DIG INTE OM IDIOTERNA - GLÖM
Jag cyklar hem och ringer direkt upp polisstationen här i Mönsterås, söker den polis som jag gjort anmälan till, men han är inte i tjänst. Jag ringer då upp Oskarshamnspolisen och får prata med den kriminalare som varit på besök i min båt, jag berättar om mötet med dykarbåtsägaren och skaderegleraren och vad de sagt om kontakten med polisen i Mönsterås.
Jag framför också vad jag själv har för åsikter om den polis i Mönsterås som nu säger sig vara helt ovetandes om min anmälan.
Jag frågar krimaren om det inte är dags att han utreder Mönsteråspolisens agerande, han har ju själv bevis för att han blivit kontaktad av Mönsteråspolisen om inbrottet på dykarbåten så hur kan han bara låta det vara, som om inget hade hänt.
- Krimaren säger, " du ska inte bry dig om idioterna där i Mönsterås de är som de är, obotliga och är inget att göra åt".
Jag protesterar definitivt inte mot hans beskrivning av hans kollegor i byhålan, jag svarar jakande.
Hörö du, säger krimaren, "nu tar du och glömmer både inbrottet, Mönsteråspolisens agerande och så mitt besök i din båt, GLÖM så kan du vara lugn", efter att han sagt detta lägger han på luren.

SLUTSATSER
Det är nog inte så svårt att förstå att Mönsteråspolisen och Oskarshamns dito har haft för avsikt att jävlas med mig, kanske på uppdrag från högre ort.
Det kan också vara så att mönsteråspoliserna som så många andra ortsbor drabbades av avundssjuka pga min stora fina båt, min fina sporttouring motorcykel och min turbobil.
Alltså, polisen i Mönsterås har varit ute efter att sätta dit mig för inbrottet på SAM II. Troligtvis har man anlitat missbrukaren till att utföra inbrottet på SAM II för att sedan placera morfinampullerna i min båt vartefter kriminalaren från Oskarshamn skulle hitta dem ombord vid sitt besök på min båt.
Exempel på uppvisad avundsjuka: dåvarande brandstations-chefen kom ner till båten vid ett tillfälle år 1989. Farsan var ombord och styrde med något, han brandchefen säger då, "hur kan din son ha råd med en sådan här båt".
Ja, nog undrade de alltid och det händer än idag att somliga byfånar kommer fram och frågar "nu har du väl ändå inte båten kvar". En sådan byfåne träffade jag på i höstas, jag var på Öland och var inne på ÖB i Ölands Skogsby, byfånen som förresten bor på Oknö säger, "jag ska bara fråga om du har din båt kvar", det var också det enda han sa och framförde.
Det är helt uppenbart att man från byfånarnas sida vill få bekräftat att den av svenska staten och det Socialdemokratiska partiet beslutade sociala och ekonomiska utslagningen gällande mig har haft avsedd effekt.


P.S. Inför det här inlägget har jag varit i kontakt med ägaren till dykarbåten SAM II, ägaren heter Dan i förnamn och driver restaurangen "Sam´s Krog" här i Mönsterås.
Dan kommer mycket väl ihåg inbrottet på hans båt och också min roll. Dan kan därför intyga att storyn är sann, dock säger sig Dan inte riktigt komma ihåg vårat morgonmöte på kajen och vad som då sades och det kan man ha förståelse för då det snart är 19 år sedan denna händelse inträffade.