BARFOTA-SLAGSMÅL I STOCKHOLMSNATTEN
Den här berättelsen utspelar sig i Stockholm Januari 1988, det är under tiden då jag arbetar på SAAB-SCANIA i Södertälje.
Jag bodde på Hotell Scandic i Fruängen i den länga av marknära rum med parkeringsplats alldeles utanför rumsdörren.
Det är sen vardagskväll, utetemp ca -7, snön ligger någon decimeter djup, klockvisarna har passerat 22:00. Jag sitter och slötittar på tv-serien Falcon Crest när jag hör att en bildörr stängs hårt och bryskt, det verkar vara alldeles utanför min dörr.
Jag öppnar ytterdörren för att kolla läget, ser att kupébelysningen i min bil lyser och förstår direkt att någon varit i bilen. Ser ryggtavlorna på två personer som gåendes avlägsnar sig - jag ropar, vad i helvete, har ni varit i min bil, de båda personerna börjar springa.
Helt plötsligt är jag springandes efter dem barfota, endast klädd i jympabyxor och en t-skirt.
Efter att jag har sprungit uppskattningsvis ca 50 m delar de på sig, jag väljer att ta upp jakten på den av dem som springer långsammast. Är snart ifatt och smäller på/tacklar honom bakifrån så han faller omkull vilket jag också är nära på att göra där på den isiga vägen, han tar sig upp och försöker börja springa igen, han hinner ta några steg men jag är över honom direkt.
Här börjar nu ett slagsmål i vinternatten som varar uppskattningsvis 15 min, jag är rejält förbannad och pucklar på honom av bästa förmåga, han faller och jag sätter mig över honom för att kunna hämta andan. Han skriker att han ger sig, jag sitter dock kvar för att vinna tid, han börjar då som i panik att kasta sig vilt, jag har fullt sjå med att sitta kvar. Ser mig om för att kolla om det finns någon person som skulle kunna larma polis, men det är tomt på folk förutom en person som dragit upp persiennen i ett rum som är beläget i huvudbyggnaden. Jag skriker att han ska ringa polis men han verkar tycka att det som utspelar sig är roligt, ser att han skrattar och vinkar varefter han fäller persiennen.
Killen verkar ha lugnat ner sig varför jag reser mig upp, tar tag i hans skinnjacka och drar honom med mig bort mot receptionen där jag bankar på dörren utan resultat, drar vidare bort mot rumslängan, väl där bankar jag på dörr efter dörr men ingen öppnar. Till slut kommer det dock ut en person från ett rum längst bort i längan, jag håller då på att klämma tjyven runt en flaggstång för att han ska tappa så mycket luft som möjligt.
Helt plötsligt är det åtskilligt med folk som kommit ut, killen väser "ta bort den jäveln, ta bort den jäveln", jag ber nu några av de andra att hålla fast honom men det är ingen som riktigt vill ta i honom, ser en storväxt kille hemmahörande i Oskarshamn och ber honom hjälpa till, motvilligt och med gråten i halsen hjälper han mig att hålla fast tjyven.
Jag har vid det här laget börja känna att mina fötter domnat av varför jag tar mig in på mitt rum och tar på mig ett par riktigt varma och goa läderstövlar. Hastar ut igen och upp till receptionen för att få tag på nattportiern, han kommer, ringer polisen omgående.
Väl åter på plats vid flaggstången vill Oskarshamnaren att jag ska hålla fast tjyven, "nej, nej, inte den jäveln igen" skriker tjyven, han lägger sig ner på backen självmant och lovar att han ska vara i detta läge tills polisen kommer.
DU ÄR FAE´N INTE RIKTIGT KLOK
Polisen kom omgående då de fanns i närområdet på patrullering, jag blir förhörd och får lämna personuppgifter och dylikt. Poliserna undrar vad för slags person jag är som törs ge mig ut i stockholmsnatten på jakt efter två tjyvar, poliserna säger att det tillhör ovanligheterna att någon törs ge sig på något sådant. När han får veta att jag tagit upp jakten barfota och endast iklädd T-shirt och jympabyxor säger han att "du är fae´n inte riktigt klok" du kunde nu ha varit på väg till bårhuset med en skruvmejsel i hjärtat - du ska veta att den här personen är välkänd och har ett straffregister som omfattar det mesta i brottsväg.
Jag blev också rekomenderad att byta rum från rumslängan till ett rum i huvudbyggnaden då en hämndaktion från tjyvens medbrottsling inte kunde uteslutas.
När poliserna åkt iväg med tjyven börjar jag känna av nedkylningen varför jag klär på mig ytterkläder, behåller stövlarna på, tar fram en kvarting Gin som jag dricker ur till hälften, lägger mig i sängen drar över täcket och blir så småningom varm igen.
Tårna hade jag länge besvär med då de domnade bort så fort jag blev minsta kall om dessa som e.x.v. vid bad på sommaren.
Konsekvenserna av mitt handlande blev en rätt så utdragen rättslig process, först som målsägare i Stockholms Tingsrätt och sedan också i Svea Hovrätt. Jag blev av tjyven och hans försvarare anklagad för övervåld, han ville också ha skadestånd för sina förstörda kläder, främst då hans dyrbara skinnjacka och div annat han förlorat i slagsmålet.
Själv krävde jag ersättning för självriskkostnad för bilstereo och reparationskostnader av bildörr, förlorad arbetsinkomst och ersättning för det stulna då en hel del grejer som försvann inte ersattes av försäkringen.
Jag fick dock ingen ersättning då tjyven saknade medel för detta, jag ansökte då hos brottsofferfonden men det blev blankt nej därifrån.
Tjyven fick 15 mån fängelse dock inte bara för detta brott, han hade åtskilligt mer som låg i vågskålen, han var också villkorligt frigiven varför han satt häktad på Kronobergshäktet fram till att rättegångarna var avslutade.
Sentensen av denna händelse är att: låt tjyven löpa - men man vet aldrig hur man reagerar i sådana här lägen, det beror på om reptilhjärnan är på hugget eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar